torsdag 1 december 2022

Lilla Nisse

 

 Helping Mother
Giovanni Battista Torriglia


Lilla Nisse . 


Lilla Nisse var ett barn,

Af de fromma, spaka,

Hjelpte mamma nysta garn,

Och åt sylt och kaka.


Flitigt han i skolan gick,

Läste på katkesen,

Aldrig några bannor fick,

Gjorde aldrig väsen.


Tanterna höll’ pilten kär,

Han var dem i smaken . . . . 

» Sådant barn den gossen är,

Aldrig såg jag maken.» 


» Ej med odygd, lek och skämt 

Skall han tiden spilla;

Vid sin bok han sitter jemt,

Som ett lam, så stilla.


 Dylikt tal, naturligtvis,

Mamma inte glömde,

Och sin lilla »sockergris» 

Sjelf hon ock berömde.


»Ja, den gossen» — hörde man 

Henne ofta mysa — 

»Han blir nog ett ljus, min sann,

Som skall vida lysa» 


Men, när Nisse fullväxt var,

Blef han, liksom flera,

Endast — en beskedlig kar’,

Och ej något mera 

       ur ”Skymnings-qvitter”

       av August Säfström


Om han gav jäkel i mor, framgår inte — men visst kommer man att tänka på ”Lelle Karl-Johan”?

2 kommentarer:

  1. Jag förväntade mig just det slutet som kom :) Visst tänkte jag också på lelle Karl-Johan, spontant.

    SvaraRadera
  2. Karin, men August var först — Gustaf var inte ens född när den här versen skrevs.
    Men nog är det intressant att se hur två personer tänker i samma banor — mödrar har förstås alltid varit stolta över sina barn, och drömt om att de skulle gå långt. Då var kanske drömmen om ett slutmål som präst — nu räcker det med att ”bara” bli känd, superkänd förstås.

    SvaraRadera