torsdag 6 augusti 2020

Blåbärsår?

Det kanske det är — men inte där jag letade efter bär. Det tog mig en timme att få ihop ett par deciliter — och små var de också.
Kanske berodde det på att någon marodör (från min synpunkt sett) fällt det mesta av skogen där, och nu växte det upp sly överallt.
Det var tur att jag hade älven på ena sidan, så jag kunde orientera mig, för den gamla stigen hade försvunnit, och jag kände inte alls igen mig — utan älven hade jag säker förirrat mig.
Massor med träd hade fällts ungefär en och en halv meter från roten, och kring den höga stubben fanns det band som det stod "kulturmiljö" på. Jag läser om kulturmiljö på Wikipedia, och får inte riktigt ihop begreppen. 
Blueberries
 Jakub Godziszewski 

 Blueberries (Haiku)   
Blueberry picking tedious work, 
yet calming 
pleasing to the soul
                                  Melvina Germain

The room opened on a long wooden verandah, with the sea coming in at the windows. It was bare and cool, with a table covered with a coarse checkered cloth and adorned by a bottle of pickles and a blueberry pie under a cage. 
                    ur "The Age of Innocence" av Edith Wharton

BLUEBERRY PIE

Easy
1 baked pie shell, cooled.
1 qt. blueberries
5 oz. currant jelly
5 oz. blackberry-apple jelly
1 c. sour cream

Put blueberries in a cooled shell. Just before serving, spread sour cream over pie.

4 kommentarer:

  1. Stigar ska bevaras men så går det inte till i verkligheten! När jag för mycket länge sedan arbetade en sommar på en fäbod märkte jag att korna visste ändå var stigen hade gått. Tyvärr har inte vi människor den förmågan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena,
      Det är kanske säkrast att ta med sig en ko, i fortsättningen, när man går ut i skogen.
      Maargaretha

      Radera
  2. Vilda blåbär, att plocka och äta och ha i paj är fint! Jag äter den amerikanska varianten, djupfrysta ofta men det är inte riktigt samma.
    Tycker alltid man blir ledsen när det är fällt på stigar där man ofta går. Känns aldrig bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Det är sant, ingenting går upp mot vilda blåbär - även om man får ont i ryggen av att plocka dem.
      Ja, det är alltid sorgligt när vackra platser förstörs.
      Margaretha

      Radera