Ja, man kan ju undrar hur väl jag känner mig själv — förhoppningsvis känner jag mitt inre bättre än mitt yttre — för det är inte första gången det här händer.
Mirror
Kurt Schwitters
Hade förirrat mig bort till min butiks avdelning för diverse hushålls attiralj, sybehör och annat smått och gott (som jag inte vet hur gott det är). Där kom jag, från en av gångarna, och skulle vika av till en huvudgång, när jag tvärnitar eftersom jag nästan stöter ihop med en annan kund. Inte heller hon hade munskydd, vilket inte många har här, men några få har det och då är det är alltid lika svårt att avgöra om det är en vänligt sinnad medkund eller ej, eftersom det inte går att kommunicera medels leenden då. Men den här damen smålog glatt tillbaka — och jag inser att det är min spegelbild jag småler mot.
Nu såg jag det tämligen snabbt — det gjorde jag inte en gång när jag var i de yngre tonåren. På en träff med några scouter visade en av ledarna en film hon tagit på sommaren, när vi hade ett litet läger. En rätt lång sekvens visar en flicka som sätter upp ett tält, och sedan lite vilset går runt tältet och drar i linorna. Jag böjer mig mot Gerd och frågar, "vem är det, minns inte henne?". Gerd tittar förvånat på mig och säger "det är ju du".
Några år senare gick jag in i ABF-huset på Sveavägen. Går rakt fram mot trapphuset och blir lite irriterad när en tjej kommer emot mig, och väjer åt samma håll som jag, när vi kommer närmare varandra — ja, du förstår resten — där längst bak finns en spegelvägg.
Monkey looking at its reflection in a mirror
Benjamin Rabier
När jag hittade den här bilden kom jag att tänka på vad äldre människor (mina mor- och farföräldrars generation) brukade fråga barn: "har du sett kungens markgatta?" Var det inte första gångetn barnet fick frågan, svarade det naturligtvis nekande, varpå den vuxne plockade fram en liten spegel och höll framför barnet.
Får inget napp när jag söker efter frågan på nätet, så jag har ingen aning om hur vanligt det var, och om man vet något om dess ursprung.
Haha...ja, nog känns det igen, åtminstone på det sättet att jag undrar var mamma kom ifrån när jag går förbi en spegel. Jag liknar henne mera och mera äldre jag blir, tycks det som. Men också på liknande sätt som du har mött dig själv har jag också mött mig själv och inte vetat vem det är jag möter.
SvaraRaderaJag har inte hört om kungens markatta däremot.
Ha en fin helg Margaretha!
Karin,
RaderaFörmodligen är det fler än du och jag som inte har koll på hur vi ser ut.
Margaretha
som har en
mycket fin
helg, eftersom
hon förtränger
allt som borde
göras.
Jag har nästan råkat i slagsmål med mig själv en gång. En sen höstkväll kom jag till fritidshuset i Dalarna. När jag öppnade ytterdörren såg jag siluetten av en person komma mot mig i mörkret. Jag höjde armen till försvar och det gjorde den där mystiska personen också. Jag tände lampan och insåg att det var grannens nya ytterbelysning som projicerat min skugga på hallväggen.
SvaraRaderakarin,
RaderaTur att du inte hann slå till - det hade kunnat bli smärtsamt.
Margaretha