söndag 11 augusti 2013

Grattis Enid!


Enid Mary Blyton
11 augusti - 28 november 1968
Vad man än tycker om Enid, så får man konstatera att hon med sina över 600 böcker, översatta till mer än 90 språk, var en framgångsrik författare.
Jag som inte gillar spänning, läste bara några få av Fem-böckerna och de andra ungdomsdeckarna. Däremot tyckte jag om hennes internatskoleböcker. I dag kan jag inte, utan att leta fram några av böckerna, uttala mig om huruvida språket var så torftigt, som ofta sägs i debatten. Däremot  minns jag att alla flickorna var präktiga och rättrådiga — utom problemflickorna, som i regel var präktiga och rättrådiga, innan boken var slut.
Läser i en artikel från 2010 att man då var i färd med att se över språket i Fem-böckerna. Man stryker inte bara det rasistiska och sextistiska — man byter ut föråldrade uttryck, som man inte tror barn av i dag begriper.
"Children who read [the Famous Five books] need to be able to easily understand the characterisations and easily to get into the plots. If the text is revised [they're] more likely to be able to engage with them."
Other changes include "housemistress" becoming "teacher", "awful swotter" becoming "bookworm", "mother and father" becoming "mum and dad", "school tunic" becoming "uniform" and Dick's comment that "she must be jolly lonely all by herself" being changed to "she must get lonely all by herself".
McNeil said references to a "tinker" have also been changed to "traveller". "Enid Blyton wouldn't have meant that ['tinker'] pejoratively. It's a description of a person, in order to place the character. So 'dirty tinker' has become traveller."
Tony Summerfield, who runs the Enid Blyton Society, said he was "thoroughly against unnecessary changes just for the sake of it, from adults who underestimate the intelligence of children".
He added: "I am in approval of changing language which has perhaps become offensive or has different meanings, or any racist references," he said. "And certain words such as 'gay' or 'queer' obviously have different meanings nowadays and it's fair enough to change them. But changes for the sake of them, I disapprove of."
"Why does Blyton have to be so heavily altered when other authors from the same era aren't changed at all? No one's going to change E Nesbit's Railway Children ... Children can appreciate these books were written in a different time."
Kanske blir jag tvungen att läsa någon av de biografier om Enid som finns — hon tycks ha varit en komplicerad person, inte särskilt omtyckelig. Hennes ena dotter skrev i en bok om sin mor:
 "The truth is Enid Blyton was arrogant, insecure, pretentious, very skilled at putting difficult or unpleasant things out of her mind, and without a trace of maternal instinct. As a child, I viewed her as a rather strict authority. As an adult I pitied her."Her elder daughter, Gillian, did not hold the same view toward their mother, and Imogen's biography of Blyton contains a foreword by Gillian to the effect that her memories of childhood with Enid Blyton were mainly happy ones. 
På Bokus får man över tusen träffar, om man söker på Enid Blyton — både hennes böcker och böcker om henne. Och vill du veta ännu mer så besök ”The Enid Blyton Society”.

10 kommentarer:

  1. Intressant! Jag får lust att läsa om någon av Fem-böckerna. Men har för mig att jag tyckte det var väl mycket illvilja i böckerna. Mycket tjafs om sådant som jag inte hade en aning om att man kunde tjafsa om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, jag fick också lust att läsa om några av böckerna - på engelska. Skulle vara intressant, eftersom det torftiga språket så ofta kommer upp i debatten.
      Det tjafsades kanske mer i den sortens konventionella brittiska hem, med nannies, kokerskor och trädgårdsmästare, än i våra hem.
      Margaretha

      Radera
  2. Yes - intressant! Undrar just hur mycket hon formade mej med Fem-böckerna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Jag är säker på att det vi läste som barn, påverkade oss mer än vad vi tror.
      Margaretha

      Radera
  3. Jag slukade Fem-böcker och nån annan serie om deckarungar som jag tror att Enid också skrev. Där fanns en grinig polisman kallad Goon eftersom han alltid uppmanade barnen att "go on". I den svenska översättningen fick han heta "G'eriväg". I de böckerna lärde jag mig att göra osynligt bläck av kaliumklorur som man kunde köpa i bosättningsaffären. Far var mig synnerligen behjälplig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jaa, mysterieböckerna! De läste jag faktiskt - tyckte det var så roligt när de klädde ut sig. Och så otroligt att barn, kan göra det så bra att de lurar folk.
      Även jag lärde mig en del om osynligt bläck, och att ta' sig ut från stängda rum - men då får det inte finnas trösklar.
      Margaretha

      Radera
    2. Just det, jag minns att jag retade mig på att det inte gick att ta sig ut från låsta rum här pga tröskeln!

      Radera
    3. Olgakatt,
      Det verkar som vår läsning ledde oss in på samma vägar.
      Det var väl inte så lyckat, när jag förledde några barn att leka inte-nudda-golv, sedan jag läst Pippi Långstrump. Pelarbordet i deras vardagsrum, mådde inte så bra av det.
      M

      Radera
  4. Så intressant. Min storasyster slukade fem-böckerna. Själv läste nog en och annan (då jag ärvde böcker av henne) men minns inget innehåll från dem. M a o inga böcker som föll mig i smaken.

    Vad gäller detta att ändra ord, mening och på sätt och vis själva innehållet i böcker är jag mycket kluven till. Vem är "vi" att bestämma vad någon annan skrivit ska bort? Tycker också den citerade Tony har rätt i att ändringar från "adults who underestimate the intelligence of children" inte är ok.
    För mig är det en av meningen med att läsa böcker, att inta alltid förstå. Det i sin tur leder (för mig i alla fall) att jag måste ta reda på vad det betyder och på så vis lär jag mig än mer.
    Vi vet såklart att språket förändras med tiden men genom att eliminera äldre språk suddar en också bort tidsandan och en bit av vår historia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är lika kluven som du Åsa,
      Det är ju så trevligt med alla dessa kunskaper man får på köpet, när man läser roliga böcker. Men det förutsätter ju att man frågar, eller slår upp sådant man inte fattar - och det är inte alla som gör det.
      Idealet är ju om det finns en vuxen i bakgrunden, som kan diskutera boken med barnet - men jag tror att det blir allt glesare mellan dessa vuxna.
      Ta'r det emot för en unge att läsa, så vill det ju till att texten inte är för svår. Just de här blytonböckerna, kommer tydligen att finnas både i original, och bearbetade. kanske är det något vi måste finna oss i.
      Margaretha

      Radera