Lördagsläsning

 

Det är inte bara hos Gutenberg som jag dammsuger hyllorna, efter nya gamla böcker, på lördagarna. FadedPage fyller också på sina hyllor regelbundet, och kan uppvisa en del fynd. Helt säker på om de jag hittade i dag, kan räknas till fynden, är jag förstås inte. Böcker från barndomens långserieböcker är jag lite tveksam till — men intressanta är de icke desto mindre. 

 Läste du en gång för länge sedan Kitty-böckerna, kanske du tycket det är kul att återuppleva några av mysterierna som denna unga och företagsamma dam löste — hon är förresten inte bara ung och företagsam, hon har trots sina unga år (16 år) egen bil och gott om pengar.

Mildred Wirt Benson

Nancy Drew hette originalet i de amerikanska böckerna som skrevs av ett antal olika författare, under pseudonymen Carolyn Keene. De första 23 böckerna, av totalt 124, skrevs av Mildred Wirt Benson. Idén till böckerna är Edward Stratemeyers, han klottrade ned några stolpar på ett kartotekskort, annonserade efter någon som ville spökskriva åt honom — och Mildred svarade på annonsen, och fick jobbet. Trots att idén till böckerna inte var hennes, så lär hon ha varit den som formade Nancy, och gav henne den karaktären som många tycker är rätt osannolik.

" Nancy is often described as a super girl. In the words of Bobbie Ann Mason, she is "as immaculate and self-possessed as a Miss America on tour. She is as cool as Mata Hari and as sweet as Betty Crocker." Nancy is well-off, attractive, and amazingly talented:

 At sixteen she 'had studied psychology in school, and was familiar with the power of suggestion and association.' Nancy was a fine painter, spoke French, and had frequently run motor boats. She was a skilled driver who at sixteen 'flashed into the garage with a skill born of long practice.' The prodigy was a sure shot, an excellent swimmer, skillful oarsman, expert seamstress, gourmet cook, and a fine bridge player. Nancy brilliantly played tennis and golf, and rode like a cowboy. Nancy danced like Ginger Rogers and could administer first aid like the Mayo brothers."

                                              från Wikpedia

En av Edward Stratemeyers vänner,  Russell Haviland Tandy, gjorde omslaget och illustrerade, de 26 första böckerna i serien. Han var egentligen modetecknare, och klädde ofta Nancy i det senaste modet.

Av alla 174 böckerna läste jag bara några få, och var inte tillräckligt intresserad av dem för att återvända till dem, eller önska mig fler i serien. Det förhöll sig lite annorlunda med Enid Blytons böcker, jag läste gärna hennes internatskoleböcker, men gillade inte de mer spännande serierna, även om jag läste några få av dem, som en av böckerna i Secret Seven serien — de som hette "Hemliga sjuan" på svenska.

Den andra långserieboken boken jag hittade var Go Ahead, Secret Seven, från 1953 av Enid Blyton, som inte var den jag läst tidigare. Liksom Kitty-böckerna gavs böckerna om Hemliga Sjuan ut av Wahlströms förlag i Sverige — böcker i en prisklass som gjorde dem vanliga som presenter kompisar emellan. Tyvärr var en hel del av deras omslag rätt dåliga.

Till de engelska Blyton-böckerna går det inte alltid att spåra vem som stod för illustrationerna, även om det fins flera som gjort ambitiösa försök, och skapat hemsidor om det.

Tankar genererade av en födelsedag och en artikel

 

Jag har skrivit om Enid Blyton, och hennes böcker, flera gånger tidigare — jag har till och med lovat att återkomma till Enid. Hon fascinerar mig, och att jag inte skrivit om henne beror mest på att jag inte behärskar konsten att begränsa mig, och att sakligt få med det väsentliga, utan att ge avkall på de små talande detaljerna.

Hon fyllde år i går, och jag tänkte att jag kanske borde gratulera henne — igen — men jag fick inte till det, för jag blev väckt av telefonen i min middagsvila av en en väninna som säger: "jag är här nu". Jag hade fått för mig att det var i dag hon skulle komma! Det blev en trevlig dag — men något skrivet blev det ju inte. 

Och så värst mycket kommer det inte att bli nu heller, men när jag i morse läste vad Ulrika Lindahl skriver om sonens kollovistelse, associerar jag genast till Enids tre böcker om Kicki. (The Naughtiest Girl in the School (1940), The Naughtiest Girl Again (1942), The Naughtiest Girl is a Monitor (1945)). Av någon outgrundlig anledning har man valt att kalla henne Kicki i den svenska översättningen — tyckte man att Elizabeth var för svårt för svenska barn, hade man ju kunna nöja sig med att byta ut z  mot s, Här vimlade det ju av Elisabetor på 40-talet. De två första böckerna finns hos fadedpage, där för övrigt många av Blytons böcker finns.

 “I HAD A GUINEA-PIG, AND IT HAD A FACE 

JUST LIKE MISS THOMAS,” SAID ELIZABETH.   

Elizabeth skickas mot sin vilja iväg till en internatskola — intrigen är på intet sätt originell, och många av episoderna känner jag igen från Enids andra internatskoleböcker. Det som är annorlunda med de här tre böckerna är att skolan är en samskola, och mycket progressiv. Jag kommer att tänka på Summerhill — som Enid  naturligtvis kände till — och kanske det faktum att Enid var utbildad Fröbel-pedagog, spelade in. 

 “HAVEN’T YOU ANY MONEY AT ALL?” ASKED THOMAS

På veckomötena skickas en låda runt där alla barn ska lägga sina pengar som de eventuellt fått sedan det senaste mötet, sedan får varje barn 2 shilling i "veckopeng". Den som vill köpa något dyrare får ansöka om mer pengar, och mötet avgör om ansökan ska beviljas. Barnen själva utdömer vid behov bestraffningar — lärare finns alltid med i bakgrunden, men lägger sig sällan i diskussionerna. 

Vill du veta mer om Enid och hennes böcker så finns The Enid Blyton Society, en synnerligen aktiv sida.  InternetArchive har också många av hennes böcker och flera biografier.

I den här serien som i så många andra har det getts ut nyskrivna fortsättningar— tro mig, de är inte bra! Det vill säga, jag har inte kunnat förmå mig till att läsa de nya böckerna om Elizabeth, men jag har läst andra fortsättningar, av samma författare, i några av de andra internatskoleserierna.

Illustrationerna är gjorda av Kenneth Lovell för första upplagan av "The Naughtiest Girl in the School".

På tal om Enid Blyton

 Young Girl Reading

Edgar Herbert Thomas 

Just nu försöker jag samla mina anteckningar från det jag hitintills läst i sommar. Inte helt enkelt eftersom de finns både nedkrafsade på diverse lösa papperslappar och i paddan. Dessutom kräver det aktivering av minnet eftersom jag inte alltid vet vad jag menat med enstaka ord och kryptiska meningar. 

Men jag minns vad jag tänkte när jag kopierade:

118  ”What would you do in a house without a bathroom?" asked Diana.

Klimakteriehäxan skrev ju häromdagen om Enid Blyton, och det var till henne — eller rättare sagt hennes böcker (Enids alltså) — som mina tankar gick när jag läste den meningen. Själv var jag ingen blytonslukare, men jag tyckte "mysterieböckerna" var kul eftersom barnen, i synnerhet Fatty, klädde ut sig. Fast hur i all världen en ung grabb kunde tänkas förklä sig så väl att han lurade hela sin omgivning, var något jag redan då undrade över.

Och eftersom jag aldrig gillat spännande böcker, så var internatskoleböckerna bättre för min sinnesfrid.

Citatet ovan kommer från The Key Note, av Clara Louise Burnham, en bok från 1921, som jag måhända återkommer till. 

Det som fick mig att småle var minnet av hur kompisen Ingrid beskrev fem böckerna: "De äter och äter, men går aldrig på toaletten."

Och visst är det glest, mellan toalettbesöken i alla äldre böcker (kanske även i nya?)— så att ordet bathroom, som ju även inkluderar toaletter utan badkar eller dusch, används i en amerikansk bok från 1921, får nog anses som ovanligt.

Grattis Enid!

Enid Mary Blyton

11 augusti - 28 november 1968

Vad man än tycker om Enid, så får man konstatera att hon med sina över 600 böcker, översatta till mer än 90 språk, var en framgångsrik författare.

Jag som inte gillar spänning, läste bara några få av Fem-böckerna och de andra ungdomsdeckarna. Däremot tyckte jag om hennes internatskoleböcker. I dag kan jag inte, utan att leta fram några av böckerna, uttala mig om huruvida språket var så torftigt, som ofta sägs i debatten. Däremot  minns jag att alla flickorna var präktiga och rättrådiga — utom problemflickorna, som i regel var präktiga och rättrådiga, innan boken var slut.

Läser i en artikel från 2010 att man då var i färd med att se över språket i Fem-böckerna. Man stryker inte bara det rasistiska och sextistiska — man byter ut föråldrade uttryck, som man inte tror barn av i dag begriper.

"Children who read [the Famous Five books] need to be able to easily understand the characterisations and easily to get into the plots. If the text is revised [they're] more likely to be able to engage with them."

Other changes include "housemistress" becoming "teacher", "awful swotter" becoming "bookworm", "mother and father" becoming "mum and dad", "school tunic" becoming "uniform" and Dick's comment that "she must be jolly lonely all by herself" being changed to "she must get lonely all by herself".

McNeil said references to a "tinker" have also been changed to "traveller". "Enid Blyton wouldn't have meant that ['tinker'] pejoratively. It's a description of a person, in order to place the character. So 'dirty tinker' has become traveller."

Tony Summerfield, who runs the Enid Blyton Society, said he was "thoroughly against unnecessary changes just for the sake of it, from adults who underestimate the intelligence of children".

He added: "I am in approval of changing language which has perhaps become offensive or has different meanings, or any racist references," he said. "And certain words such as 'gay' or 'queer' obviously have different meanings nowadays and it's fair enough to change them. But changes for the sake of them, I disapprove of."

"Why does Blyton have to be so heavily altered when other authors from the same era aren't changed at all? No one's going to change E Nesbit's Railway Children ... Children can appreciate these books were written in a different time."

Kanske blir jag tvungen att läsa någon av de biografier om Enid som finns — hon tycks ha varit en komplicerad person, inte särskilt omtyckelig. Hennes ena dotter skrev i en bok om sin mor:

 "The truth is Enid Blyton was arrogant, insecure, pretentious, very skilled at putting difficult or unpleasant things out of her mind, and without a trace of maternal instinct. As a child, I viewed her as a rather strict authority. As an adult I pitied her."Her elder daughter, Gillian, did not hold the same view toward their mother, and Imogen's biography of Blyton contains a foreword by Gillian to the effect that her memories of childhood with Enid Blyton were mainly happy ones. 

På Bokus får man över tusen träffar, om man söker på Enid Blyton — både hennes böcker och böcker om henne. Och vill du veta ännu mer så besök ”The Enid Blyton Society”.

Sommarlov

0
Under tiden var Folke nere i källaren och hämtade en flaska björnbärssaft, medan farmor klöv några färska bullar och bredde honung emellan. Så radade hon ned dem i en korg och räckte den till Pelle Göran.
- Lite matsäck åt två hungriga karlar och ett magert flickebarn, sa hon.
Två hungriga karlar! Pelle Göran sträckte på sig. Det lät något det. Och så gott det doftade ur korgen sen.
Folke och barnen följde en gångstig som slingrade sig snett nedåt bäcken genom den branta liden, där ungbok och hasselsnår växte så tätt att man ibland gick i mystisk halvskymning och fick böja grenarna åt sidan för att komma fram. På de öppna fläckarna dit solen nådde ner lyste smörblomma, gökärt och förgätmigej i det mossiga gräset. Det hördes ett sorl och ett sakta risslande från bäcken. Själva ljudet lät svalkande.
_ _ _

Då satte de sig bland förgätmigejerna och åt honungsbullar och drack björn-bärssaft. Det smakade härligt. Och solen lyste på deras ryggar och i hasselsnåren sjöng småfåglarna och i vattnet kilade små fiskar förbi. Och bäcken porlade och kluckade och allt kändes så märkvärdigt skönt.

Ur "Farmorsresan" av Edith Unnerstad med illustrationer av Iben Clante.

0

Jag växte upp med Edith Unnerstads böcker, och jag älskade dem alla, så nu när jag skulle till att välja en bok fick jag problem. Mycket somrigare än i "Nu seglar Pip-Larssons" kan det väl knappast bli – men jag fastnade ändå för "Farmorsresan" som jag tycker är en pärla. Nu när jag bläddra i den, började jag snart läsa från början och blev sittande. Det var svårt att bara citera ett ställe.

0

Det är intressant att läsa hur Mossfolk ser på Kittyböckerna nu när hon läser om dem. Det är inte alla böcker som håller för en omläsning.
Jag gillade varken Kitty eller Femböckerna – vilket inte hade något med den undermåliga kvaliteten att göra eftersom jag glatt läste Enid Blytons andra böcker. Jag har helt enkelt aldrig varit road av spännande böcker. Och när det gällde Kitty så roade det mig inte att läsa om en så pass mycket äldre flicka som Kitty – jag var alldeles för barnslig för det.
Så trots alla skollov i dessa böcker kommer jag inte att yttra ett ord mer om dem. Särskilt inte som det finns så många andra fina sommarlovsskildringar i barnlitteraturen.