Förklädestankar

Bästa platsen för ett recept, är väl knappast på förklädet — möjligtvis om det vore vänt så att man kunde läsa det uppifrån, vilket skulle kännas som upp och ned för alla som betraktar förklädes-bäraren. 

Förklädesfynden häromdagen, fick mig att undra var alla andra förkläden finns. Jag styrde mina steg mot den byrå, där jag visste att jag förvarade några av dem. I en av lådorna hittade jag 28 stycken — mest midjeförkläden — men inte de barnförkläden som jag hade hoppats finna.
När jag gick igenom dem, önskade jag att jag visste mer om deras historia, för det var ytterst få, som jag med säkerhet visste varifrån de kom, och hur de hamnat i vår ägo. Det försvinner så mycket kunskap med varje familjemedlem som dör, både praktiska kunskaper, men också familjehistoria. Nästa generation har kanske vaga begrepp om vad som varit — eller hur man utför olika arbeten — men det spädes hela tiden ut, för att till sist vara helt bortglömt. 
Jag har läst någonstans att man i en avlägsen by i Kina, broderade in familjehistorien i sina nyttotextilier. Känner att jag är ute på svag is här — ska se om jag kan hitta artikeln. Men visst är idén god, för det räcker inte att fråga, man måste minnas svaren. Skriv ned, eller ännu hellre brodera din familjehistoria!
Förklädet ovan är en amerikapresent — jag minns att min mor använde det rätt ofta på 60-talet. Förutom receptet på äppelpaj finns ett recept på ”Fruit Cup” och ett för ”Welsh Rarebit”. Det senare sitter så högt upp bland rynkorna att det är svårläst.