fredag 23 juli 2010

Två för vänskap

I had three chairs in my house: one for
solitude, two for friendship, three for society.
.......................................... Henry David Thoreau

På Gotlandsgatan, bara ett kvarter ifrån oss, fanns en leksaksaffär. Jag tror att den hade två fönster mot gatan, och för att komma in i butiken var man tvungen att gå ned några trappsteg — något jag minns som ganska vanligt, är det så fortfarande? Jämfört med dagens barn hade jag nog inte så mycket leksaker, men jag tyckte att jag hade många.
Till leksaksaffären gick man inte bara för att inhandla leksaker, jag minns att vi vid ett par tillfällen lämnade in dockor för reparation, och vi beställde en rejäl leksakslåda som gjordes efter våra anvisningar.
Att handla i småbutikerna var också en social historia, det tog sin rundliga tid eftersom livets såväl stora som små frågor skulle diskuteras. Den här leksaksaffären ägdes av ett äkta par, och det enda samtalet jag minns väl, ägde rum när vi hade skaffat hund. Då berättade mannen en lång historia om hur han blivit biten av en tax och var rädd för hundar.
Bordet på bilden köpte vi där, antagligen var det rätt nytt när bilden togs. Jag minns så väl när jag stod där i affären och skulle välja vilket bord som skulle bli mitt — ett viktigt, och svårt val. Det fanns nämligen flera att välja emellan. Till slut stod valet mellan ett målat bord med en låda och det fernissade bordet som jag valde. Det vitmålade bordet lockade därför att det hade en så söt ros målad på utdragslådan — men till det hörde bara en stol. Vad förslår en stol om man har gäster, nej det blev bordet med två stolar.

6 kommentarer:

  1. Jag tror du valde helt rätt, vad gör man med en ros alldeles ensam, när man kan få trevligt besök istället om man har två stolar.
    Karin
    som tycker om fotografiet

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Visst gjorde jag rätt, fast jag hade nog önskat minst en stol till. När kusinerna var på besök fick en sitta på leksakslådan.
    Så hade jag så gulliga små gula koppar att servera saften i - tre koppar, då borde man ju ha tre stolar.
    Margaretha
    som är en märklig blandning av social och asocial

    SvaraRadera
  3. När jag läser ditt inlägg blir jag alldeles förvånad. Jag har precis själv skrivit ett inlägg där jag nämnt vår leksaksaffär och om att vara social. Två själar och en tanke?

    SvaraRadera
  4. I min farfars hus i Mälarhöjden i Stockholm hade tant Frick leksaksaffär i souterrängvåningen. Där köpte jag en kortlek "Löjliga familjen". Som jag snart fråntogs på epidemisjukhuset i Malmö där jag hamnade under scharlakansfeberepidemin, trol 1950 eller 51.
    Kortleken kunde inte desinficeras! Den sjukhusvistelsen var traumatisk på många andra sätt också men det är en annan historia. Jag hade inte ens scharlakansfeber, var inte sjuk alls! Men jag hade bacillerna i halsen, var SMITTBÄRARE! Och fick strängt sängläge i 3 veckor...

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    Barbari! Får mig att tänka på en bekant som berättade om hur hon kom som krigsbarn till Sverige, från Finland, och de tog hennes fina nya vantar som hennes mamma stickat - det var väl inte långt ifrån att de autoklaverade ungarna också. Men man tycker att nya fina vantar kunde få passera.
    Så skönt att vi lämnat sängläge, för enkla krämpor och post.op. bakom oss.
    Margaretha
    som haft lite skrämselhicka när datorn konstrat på eftermiddagen

    SvaraRadera
  6. I love this story, Margaretha. I still own the small table that was bought for me when I was 5-years-old. It was old and it had a porcelain top with Noah's Ark painted on it, circa 1900. I think my parents paid three dollars for it at a junk shop. I'm not sure what it would be worth now. Oh, and it didn't come with any chairs :)

    SvaraRadera