Så händer det igen

 när jag gör en miniinsats för att höststäda i trädgåden. Jag hittar en kruka med lökar som börjat gro. De små lökarna är nog små påskliljor, men vad de något större lökarna kan vara, vet jag inte.
I en annan kruka har det kommit upp något som mest ser ut som en begynnande solros, har tagit in den, ska bli spännande att se vad det blir.
 Klipper bort några ledsna ormbunkar, och grunnar på om det finns något sätt att få ner äpplen, som växer högst upp i toppen på ett högt äppelträd. Det är god vinterfrukt, som aldrig faller till marken av sig själv.  Att hyra en lyft för att plocka ned några kilo äpplen, är i exklusivaste laget.

Östra trappen är vinterfärdig, men allt det andra jag tänkte göra, har jag kvar. Det är bara att hoppas på fler milda dagar. 

När jag klängt färdigt bland garagets taksparrar, för att hänga upp en matta på tork, beslöt jag mig för att belöna mig själv med te och brasa — och här sitter jag nu.

Lördag med Gutenberg

Vid förra sekelskiftet gav förlaget L. C, Page & Company  (i Boston U.S.A.) ut en hel radda med böcker i en serie om barn i andra länder — "Our Little Cousin böcker".  Jag är lite osäker på hur många författare som engagerades för arbetet, men har kommit fram till att det var minst åtta. Gutenberg har många av dem och jag har kikat närmare på "Our Little Swedish Cousin", från 1906, av Claire M. Coburn. Boken handlar om Sigrid, och hennes välbeställda familj, inklusive tjänstefolk, som bor i en lägenhet i Stockholm. Utan att ha läst boken alltför noggrant, tycker jag att den ger en god bild av hur en svensk flicka kunde ha det på den tiden. Författaren har problem med några svenska ord och uttryck, men på det stora hela fick nog den tidens amerikanska barn en rättvisande bild av Sverige. Då för tiden var det ju populärt att klä sig i folkdräkt, så jag ska nog inte haka upp mig på bilderna med rättviksdräkterna.

 "Don't you think that I am old enough to have a foot-pusher now, Miss Eklund?"

Christmas was very near and the air was already full of secrets, so Miss Eklund smiled to herself and replied, "Perhaps you might ask the good father at home what he thinks about it."

I don't believe that you know what a "foot-pusher" or "kicker" is. I am sure I don't know why you should. Picture to yourself the framework of an ordinary sled with two wooden rods fastened at right angles to each runner. In the front part of this odd-looking object, Brita had strapped her skates to a low narrow seat. She stood on one runner, grasped these rods, and gave a quick little kick with the other foot, which hastened the sled along at a lively pace.

Läsningen av nedanstående stycke, gav mig en idé.

Det är åratal sedan jag dukade upp något julbord — nu talar jag inte om bord med mat på, utan de förr så vanliga vinterlandskapen, med vadd till snö, och borsyra som fick landskapet att gnistra.  Det är ju hög tid att få innanfönstren på plats, så varför inte använda julsakerna, och göra som Sigrid.

 The nursery where they were sitting was a large comfortable room with a huge porcelain stove which filled all one corner of the room and reached way to the ceiling. It was made of shiny green tiles, the colour of the walls of the room, and down in the front were two large brass doors, behind which was the fire. This was the only kind of stove that Sigrid had ever seen, so she never thought that it was queer.

I must not forget to tell you about the odd decoration of the nursery windows. After the fashion of all Swedish windows, they swung out from the middle like doors. When the cold winter months came, on went double windows. Though Sigrid was the healthiest child in the world, she never knew what it was like to open a window in winter and let the fresh, pure air blow in, for all around the inside of the frame were neatly pasted narrow strips of paper. You buy these strips at the store with mucilage on the back like a postage stamp. In the little narrow space between the two windows, Sigrid's mother had planted bright green mosses and gray lichens with tiny red cups. A little wooden house and several painted wooden men and women were placed in this miniature park, that kept green all winter. Sigrid liked her window better than any in the house, for all the others had only the mosses and coloured berries.

nu småler jag varje morgon när jag öppnar

ögonen och ser stugorna jag fick som barn

Om någon tycker att det känns bekant med barnböcker, som i bok efter bok beskriver barn i andra länder, tänker ni kanske på tvillingböckerna av Lucy Fitch Perkins. De handlade alltid om en pojke och en flicka, för att man skulle få veta hur både pojkar och flickor hade det. De böckerna finns översatta till svenska (och i original hos Gutenberg).

Spökfest

Only the knife knows what goes on in the heart of a pumpkin.
                            Simone Schwarz-Bart 

pum`pa subst. ~n pumpor 

ORDLED: pump-an

• typ av (tropisk) gurkväxt med stora frukter som anv. som grönsak el. syltas {SYN.kurbits 2} {↓²squash}: pumpakärna; pumpamarmelad; jättepumpa; märgpumpa;prydnadspumpa; ~n skördas innan den är helt mogen

HIST.: sedan ca 1635; av äldre eng. pumpion med samma bet.; via fra. av grek. pepon 'stor melon'

 Vad man än tycker om invandrade seder, så är det bara konstatera att somliga av dem, slår rot. Somligs fnyser och påpekar att vi svenskar inte ens har vett att fira Halloween på rätt dag (idag) — kanske det jämnar ut sig eftersom amerikaner är rätt bra på att massakrera svenska traditioner, som de tar till sitt hjärta. 

Spöken emellan: Tror du på ett liv före detta?

 Tänker du ha ditt spökkalas redan i kväll, så är jag förmodligen lite sent ute med mitt boktips, "Games for Hallow-e'en", från 1912, av Mary E. Blain. Det är en bok med handfasta råd, om allt från inbjudningskorten och dekorationer till lekar och gåtor. De flesta lekarna tycks gå ut på att man ska få reda på, vem man kommer att gifta sig med, vilket med man med en aning planering nog kan ändra på. Men jag tänker i mitt stilla sinne, att vi ska inte förundras över att även mycket små barn är fixerade vid  pojk- respektive flickvänner. Då tycker jag gåtorna är roligare:

Spell "blind pig" in two letters? P G; a pig without an I.  

Which bird can lift the heaviest weights?—The crane.  Why is a wise man like a pin?—He has a head and comes to a point.  

Why is a Jew in a fever like a diamond?—Because he is a Jew-ill. 

Frågan är om den sista gåtan är politiskt korrekt.  

Men vad man ska bjuda på framgår inte, så har du ingen matfantasi kan du följa Bettinas recept för en halloweenbjudning, där finns två kapitel som handlar om dagen som i dag är.

Betraktar du dig själv som en aristokrat, så finns en bok även för dig, "Suppers, Novel Suggestions for Social Occasions", från 1919  av Paul Pierce, i förordet skriver han: 

To the Aristocracy of America.

To that much abused, but very eminent class, the society women of America, this book is dedicated. It is with a realization that they constitute the better half of the best aristocracy in the world—probably the only real aristocracy of the present day. It is an aristocracy of real merit, entree to which is attained by achievement, not by mere inheritance. No titles are inherited there; they are bought with effort and accomplishments. It is an aristocracy of the fittest, not of chance birth. Out of the competition is growing a higher and higher standard for each succeeding generation, and hence it is an aristocracy of ascent and not of descent.

Suppers are the favorite social function of the American aristocrats. Hence it is with the highest esteem of their station, and the honor they reflect on the nation that this humble volume is recommended to their especial protection and favor.

Här finns ett kapitel med råd för en läskig fest, med recept, som åtminstone jag betraktar som läskiga (Your squirrels must be young and tender. Clean, and soak to draw out the blood.)

spö`ke subst. ~t ~n 
ORDLED: spök-et
• (föreställning om) död persons ande i kroppslig gestalt {→gast 2, gengångare, vålnad}:spökhistoria; spökrädd; spökskepp; spökslott; spöksyn; tro på ~n; hon såg hans ~ på kyrkogården; han såg ut som om han sett ett ~; det sägs att ~n aldrig visar sig för två personer samtidigt
BET.NYANSER: a) utvidgat om person som uppfattas som motbjudande e.d. {→häxa}: hans farmor, det gamla ~t b) överfört om ngt obehagligt el. skrämmande som (ständigt) återkommer i tankar etc.: hjärnspöke; det förflutnas ~n
IDIOM: se ~n (mitt på ljusa dagen) se faror eller svårigheter som inte finnsHIST.: sedan 1582; av lågty. spök med samma bet.

Alla tycker att spöken är något onaturligt, 

men att skicka ett fax tvärs över jordklotet på 

mindre än två minuter tycker vi är helt naturligt

                                         Framsteg och utveckling

Sammanträffande

Hade inte mer än lagt ut det senaste inlägget, förrän jag fann en artikel om kokos — en artikel som inte är fullt så entusiastisk, som de andra jag läst.

Modemat

nu hoppas jag att det här klippet vill 

ha godheten att ligga kvar här

I min barndom gjorde vi understundom ischoklad — men inte för ofta ity kokosfett sades inte vara hälsosamt.

Nu är det vad man ska använda! Jag valsar runt på nätet, i hopp om att reda ut begreppen. Någon riktig rätsida på det hela får jag inte, annat än att man vet bättre nu — man kan mer om de olika sorters fett. Jag lär mig alltså att det är utmärkt att steka i kokosolja, man går ner i vikt, blir vacker, ung och slipper alzheimers. Det tycks de flesta vara eniga om, däremot finns det olika uppfattningar om, huruvida alla sorters kokosfett är nyttigt — somliga anser inte att den sorten vi använde — unilevers i silverpapper — är nyttigt, medan andra tycker att även den är OK. 

Samma dag som jag läst om hur fantastiskt nyttigt det är med kokosolja, ser jag till min förvåning att min matbutik saluför denna moderna hälsoprodukt. Eftersom jag om några dagar ska få besök att ett par gottegrisar, och nyss nämnda artikel, tillhandahöll ett recept på chokladgodis, inhandlar jag en burk.

Om det berodde på mig, receptet eller oljan, vill jag låta vara osagt — men gott var det inte. Förstörd choklad. Kanske skulle det ha varit godare om jag haft den sortens olja som inte smakar kokos, men så långt sträckte sig inte min butik, att den tillhandahöll mer än en sort.

Så där har oljan stått i flera månader i skafferiet, och retat mig, varje gång jag öppnade dörren — ända tills jag kom på att jag kunde använda den som ansiktskräm. Det känns bra, oljan absorberas snabbt, händerna blir fina, och det kladdar inte. Men än har jag varken blivit yngre eller vackrare — kanske för att Åskar, när han kommer åt, gärna avlägsnar så mycket han kan.   

Nu blommar det

Laura och Rosa

Laura

1848-1908

 Det tog mig en stund att komma in i Rosa Fitinghoffs bok "Minneneas kavalkad" från 1948. Inte för att den är ointressant, utan därför att den är en aning rörig. Det är en biografi över Rosas mor Laura Fitinghoff, men handlar lika mycket om fadern Conrad Fitinghoff, och henne själv. Hon talar omväxlande om sig själv i första och tredje person, vilket tog en stund innan jag förstod. Men när jag väl kom över den initiala förvirringen, sträckläste jag boken. Förutom att Lauras öde griper mig — så fångas jag av stockholmsskildringarna. Rosas moster var en av de 50000 personerna som 1885 upplevde Kristina Nilssons konsert vid Grand Hotell, och nästa dag besökte sin syster och berättade om fasorna. 

Dessutom  vimlar det av kändisar i den Fitinghoffska familjen, Artur Hazelius, Matilda och Anna Roos, Per Hasselberg, Ellen Key, Henrik Ibsen, Gurli Linder och Gustav Anckarcrona, för att bara nämna några få.

Plötsligt slår det mig varför jag tyckte att boken var rörig — den är andlös, i sin strävan att få med allt som hände. För det händer osannolikt mycket eftersom Conrad Fitinghoff, som var 44 år äldre än sin hustru, var en idealist som tycks ha saknat varje uns av ekonomiskt sinne. Familjen flyttade från slott till herrgård till lägenheter i Stockholm, med inneboenden, och det tycks alltid ha varit Laura som fick dra det tyngsta lasset.

Där förekommer långa fjällvandringar, kloka gubbar och oknytt — jag blev helt betagen. Många av kvinnorna som omnämns, var både självständiga och tycks ha varit utrustade med humor.

Här berättar Rosa om en släkting :

När Letty, den äldre dottern, fyllde fyrtio år ställde hon till med lysningsfest i sin ungmölya. Nu, sade hon, har jag skänkt bort så många broderade pallar och kuddar och andra lysningspresenter, så nu kan det vara min tur att få, och någon karl behöver det inte vara med i spelet.

Hon lär ha fått en ansenlig mängd "lysningspresenter", och av Löfvanders en hel kaffe- och teuppsättning av silver.

Rosa

1872-1949

Grattis Johann!

Johann Strauss den yngre

25 oktober 1825 - 3 juni 1899

Sedan i går har blogger vägrat att lägga in YouTube klipp.

Vill du lyssna till Morgenblätter, som jag utan att lyckas, försökt få på plats här, så får du klicka på länken ovan.

Affirmation

(Mel. Oh my darling) 

Må det ösa, må det pösa 

må det regna bäst det vill. 

Må det plaska, må det slaska 

vi marscherar vart vi vill. 

Sicket väder, våta kläder 

inte gör det oss ett smul. 

Öppna slussar, vattenpussar, 

vi har ändå väldigt kul. 

Hela floder över jorden, 

må från himlen strömma ner. 

Vi blott stimma, glatt och simma 

när vi inte bottnar mer. 

Om det töar, om det snöar 

vi har alltid gott humör, 

ingen fryser, alla myser, 

alla är bara som det bör. 

Får förmodligen fortsätta att sjunga den här hurtiga visan till jag blir hes, om jag ska sluta frysa och börja mysa.

Att veta vad man tycker

tyck`a verb tyckte tyckt, pres. tycker 
ORDLED: tyck-er SUBST.: tyckande

1 ha åsikten eller inställningen som framgår av el. efterfrågas i sammanhanget; ofta mer känslomässigt än rationellt grundad {→anse, mena 1}: han tyckte att hon var vacker; hon tyckte att det var urtråkigt på festen; jag tycker att vi ska gå hem; han tyckte det var kallt, men det tyckte inte hon; vad tyckte du om filmen?
BET.NYANSER: a) i mer el. mindre absolut anv. vard.: folk tycker så mycket nu för tiden; ~ till (plötsligt) framföra sin åsikt b) i vissa artighetsfraser äv. med bibetydelse av att önska e.d.: om ni så tycker kan vi ta rast nu
IDIOM: ~ illa vara ta illa upp; ~ synd om (ngn) ha medlidande med (ngn); vad tycks? vad tycker du/ni?KONSTR.: ~ ngt el. (att+)SATS, ~ ngt el. ADVL om ngn el. ngt, ~ till
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. þykkia; gemens. germ. ord, besl. med tänka

En väninna frågade vad jag tycker om att åldras. Det fick mig att fundera över om frågan är oviktig, eller om jag är är en ryggradslös typ, utan någon bestämd uppfattning om något. För allt jag kom på att svara var: "det är väl OK". 

Jag är fullt upptagen med att, efter bästa förmåga, åldras, att dessutom tycka något om det, är att begära för mycket av mig. 

Känslan av att man ska tycka något förstärktes, när jag lite senare läste en intervju med författaren Marion Chesney. Jag blir alltid stum av beundran när folk vet vad de har för favoritfärg, älsklingsmat eller bästa minne.

De här frågorna fick hon:

What is your morning routine?

Where do you write?

A lot of people count your books among their favourites but what is your favourite book?

And your favourite film?

You like to travel around. What's your favourite place?

And what is your favourite meal?

What is your worst habit?

A phrase you use far too often?

What is the best gift you've ever received?

Your best friend?

Can you think of an object you'll never throwaway?

What do you collect?

What was your last purchase?

And finally, in a nutshell, can you tell us your philosophy?

  

Vill du läsa svaren får du kika på hennes hemsida. Undrar om de arma intervjuobjekten får frågorna skriftligt, så att de i lugn och ro kan knåpa ihop svar som låter bra? Jag kan inte svara på den här sortens frågor — kan du?

Att tycka är måhända att tänka, men leder tankar nödvändigtvis till tyckande?

Men ett är säkert, jag har fler förslag än åsikter.

Skandalen vid Slussen

Parti från Söder i Stockholm. Katarinalyrkan 

nästan fullständigt bortskymd.

Nog får man betrakta skandaler som livets krydda. Vad skulle vi annars tala om?

Läser Bonniers Månadshäften från 1911, illustrerad tidskrift för familjen, kallar den sig. Den har verkligen lite av varje, som kan tänkas intressera alla familjemedlemmar — i dag fastnar jag för en artikel av Karl Starbäck, med rubriken "Om s. k. skandalhus och några andra icke estetiska värden". Det är en lång artikel där han ondgör sig över fula nybyggen i många svenska städer. Så här skriver han om förfulandet av Södra bergen:

 Också har, enligt min mening glädjande nog, den allmänna opinionen under de senaste åren börjat att skarpt reagera mot uppförandet af dylika byggnader, något som bland annat framgår däraf, att ett nytt ord vunnit burskap* i svenska språket, ordet "skandalhus".

Exempel på sådana hus äro ej svåra att finna. Vår hufvudstad har den tvifvelaktiga äran att inom sitt område ha sett uppföras det, som först smyckats med detta epitet, nämligen det som resande sig på de södra bergen och från vissa håll bortskymmande Katarinakyrkans monumentala och ädla konturer, i afsevärd mån vanställa ett af hufvudstadens härligaste partier.

 

Undrar vad herr Starbäck skulle säga om dagens Stockholm, och i synnerhet vad han skulle tycka om Slussen, och den pågående disussionen om dess ombyggnad.

Om Slussfrågan talade jag för några år sedan.

Själv undrar jag vad det är för torn som syns strax till höger om en av lykt?stolparna.

Ett stenhaf från Vasabron

Man vänjer sig så lätt vid allting. Den storm som en gång rasade då Helgeandsholmen bebyggdes, har nu för länge sedan lagt sig inför det orubbligas "fait accompli"; och många torde de stockholmare — af ett yngre släkte — vara som med stolthet visa främlingarna riksdagshuset ståtliga fasad. Man glömmer eller vill glömma att det finns en baksida.  

Annonsskylt i fruktansvärdt pråliga färger

vid Fjäderholmarna, som borde förbjudas.

 Enligt § 13 i lagen "angående naturminnesmärkens fredande" kan "för område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet är av särskilt intresse, Konungens befallningshafvande — — — — förbjuda, att i det fria annorledes än å byggnad däri människor bo eller affär är inhyst uppsättes eller anbringas tafla, plakat, inskrift eller annan störande anordning". Det är att hoppas att denna bestämmelse ej måtte endast en död bokstaf.

Arbetarhem i Åtvidaberg sådana de skola vara.

  Ett "godkänt" exempel finns med i artikeln.

*bu`rskap subst. ~et 
ORDLED: bur-skap-et
• rätt att utöva visst yrke i en stad under den tid då skråväsendet var i kraft{→burbrev} histor.: burskapsbrev; många tyska köpmän fick ~ i Stockholm; han fick ~ i Bryggaregillet
BET.NYANS: vanl. utvidgat allmänt erkännande: hennes teori har inte vunnit ~; ganska få norska lånord har vunnit ~ i svenskan
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. burskap; till lågty. bur 'borgare'; jfrburbrev