Lördag med Gutenberg

Vid förra sekelskiftet gav förlaget L. C, Page & Company  (i Boston U.S.A.) ut en hel radda med böcker i en serie om barn i andra länder — "Our Little Cousin böcker".  Jag är lite osäker på hur många författare som engagerades för arbetet, men har kommit fram till att det var minst åtta. Gutenberg har många av dem och jag har kikat närmare på "Our Little Swedish Cousin", från 1906, av Claire M. Coburn. Boken handlar om Sigrid, och hennes välbeställda familj, inklusive tjänstefolk, som bor i en lägenhet i Stockholm. Utan att ha läst boken alltför noggrant, tycker jag att den ger en god bild av hur en svensk flicka kunde ha det på den tiden. Författaren har problem med några svenska ord och uttryck, men på det stora hela fick nog den tidens amerikanska barn en rättvisande bild av Sverige. Då för tiden var det ju populärt att klä sig i folkdräkt, så jag ska nog inte haka upp mig på bilderna med rättviksdräkterna.

 "Don't you think that I am old enough to have a foot-pusher now, Miss Eklund?"

Christmas was very near and the air was already full of secrets, so Miss Eklund smiled to herself and replied, "Perhaps you might ask the good father at home what he thinks about it."

I don't believe that you know what a "foot-pusher" or "kicker" is. I am sure I don't know why you should. Picture to yourself the framework of an ordinary sled with two wooden rods fastened at right angles to each runner. In the front part of this odd-looking object, Brita had strapped her skates to a low narrow seat. She stood on one runner, grasped these rods, and gave a quick little kick with the other foot, which hastened the sled along at a lively pace.

Läsningen av nedanstående stycke, gav mig en idé.

Det är åratal sedan jag dukade upp något julbord — nu talar jag inte om bord med mat på, utan de förr så vanliga vinterlandskapen, med vadd till snö, och borsyra som fick landskapet att gnistra.  Det är ju hög tid att få innanfönstren på plats, så varför inte använda julsakerna, och göra som Sigrid.

 The nursery where they were sitting was a large comfortable room with a huge porcelain stove which filled all one corner of the room and reached way to the ceiling. It was made of shiny green tiles, the colour of the walls of the room, and down in the front were two large brass doors, behind which was the fire. This was the only kind of stove that Sigrid had ever seen, so she never thought that it was queer.

I must not forget to tell you about the odd decoration of the nursery windows. After the fashion of all Swedish windows, they swung out from the middle like doors. When the cold winter months came, on went double windows. Though Sigrid was the healthiest child in the world, she never knew what it was like to open a window in winter and let the fresh, pure air blow in, for all around the inside of the frame were neatly pasted narrow strips of paper. You buy these strips at the store with mucilage on the back like a postage stamp. In the little narrow space between the two windows, Sigrid's mother had planted bright green mosses and gray lichens with tiny red cups. A little wooden house and several painted wooden men and women were placed in this miniature park, that kept green all winter. Sigrid liked her window better than any in the house, for all the others had only the mosses and coloured berries.

nu småler jag varje morgon när jag öppnar

ögonen och ser stugorna jag fick som barn

Om någon tycker att det känns bekant med barnböcker, som i bok efter bok beskriver barn i andra länder, tänker ni kanske på tvillingböckerna av Lucy Fitch Perkins. De handlade alltid om en pojke och en flicka, för att man skulle få veta hur både pojkar och flickor hade det. De böckerna finns översatta till svenska (och i original hos Gutenberg).