Spelet kan börja

I alla tider har man nog gjort sitt bästa för att sysselsätta barn och stimulera deras kreativitet. När den här gamla flanellografen dyker upp, undrar jag hur dagens datoriserade generation skulle uppfatta gårdagens förnöjelser. Jag vet för lite om dagens elektroniska spel och pedagogiska möjligheter, för att jämföra i går med i dag. 

Men jag minns glädjen över ett nytt ark med pappersdockor, enkla spel man kunde klippa ut ur tidningar och bondgårdar och andra lika lockande saker, på olika förpackningar. Särskilt minns jag en kexförpackning, där kartongen blev till ett hus, i och omkring vilket, man placerade utklippta djur och människor.

 Den här teatern hörde väl inte till favoriterna, även om jag minns att jag plockade med den, den krävde en större publik än jag kunde uppbåda. 

 Inte ens fribiljetter hade någon åtgång. Sagorna minns jag aldrig att vi (jag och kompisen) läste, vi hittade nog på egna berättelser, vilket krävde att vi skapade våra egna figurer, att fästa på flanellografen. (Vet dagens barn vad en flanellograf är?)

Den trycktes 1951, då den kostade 14:50, mycket pengar då (211:50 i dagens penningvärde), jag fick den nog i slutet av 50-talet, förmodligen då inköpt på rea, för det står 4:50, med blyerts i ett hörn på baksidan.

Att åldras

The Voyage of Life: Old Age, 1842

Thomas Cole (1801-1848)

En av böckerna i att-läsa-högen, som kommer upp till ytan, när jag försöker ordna i bokhyllorna, är "Med ålderns rätt", essäer av kända finländare om  hur det är att åldras. De flesta känner jag inte till, men några av dem som gjort sig ett namn här i Sverige finns med, som Claes Andersson, Birgitta Ulfsson och Märta Tikkanen.

Sammanställningen står Birgitta Boucht och Tomas Mikael Bäck för. Jag har letat på nätet, men den tycks inte finnas att köpa i Sverige*, så passa på om du åker till Finland i sommar!

Länken ovan går till en recension av boken — en recension som jag till stora delar instämmer i. Nu har jag förstås inte läst ut boken, så jag hinner kanske ändra uppfattning innan jag kommer till slutet av den. Man får hålla i minnet att alla skribenterna tycks vara i rätt gott skick och de för ett aktivt liv — de hör inte till de allra äldsta (de är mellan 52 och 90 år, de flesta födda på 30-talet) — och de är alla vana att uttrycka sig i skrift.

En något annan bild av hur det är att åldras, får kanske den som har tillfälle att besöka Nordiska Museet när deras utställning "Gamlingar" öppnar den 4 juli. Där kommer tyngdpunkten att ligga på de som inte längre klarar sig på egen hand — och hur det var att åldras förr i tiden.

Tyvärr kommer jag inte att kunna besöka utställningen, så jag hoppas på rapporter från er som bor i Stockholm.

"Det mest skamliga man kunde säga om en människa i min ungdom var att hon sålde sig. Det innebar att man gav avkall på sina ideal  för ekonomisk vinning. I dag är det nästan lika skamligt att inte kunna sälja sig, då man söker arbete."

                                                                    Ulf Särs, född 1946

*Olgakatt berättar att boken finns hos adlibris.

Grattis Edvard!

Edvard Hagerup Grieg 

 15 juni 1843 - 4 september 1907

THE CAT AND THE MOON

The cat went here and there

And the moon spun round like a top,

And the nearest kin of the moon,

The creeping cat, looked up.

Black Minnaloushe stared at the moon, 

For, wander and wail as he would,

The pure cold light in the sky

Troubled his animal blood.

Minnalousche runs in the grass

Lifting his delicate feet.

Do you dance , Minnaloushe, do you dance?

When two close kindred meet,

What better than call a dance?

Maybe the moon may learn,

Tired of that courtly fashion,

A new dance turn.

Minnalousche creeps through the grass

From moonlit place to place,

The sacred moon overhead

Has taken a new phase.

Does Minnalousche know that his pupils

Will pass from change to change,

And that from round to crescent,

From crescent to round they range?

Minnalousche creeps through the grass

Alone, important and wise,

And lifts to the changing moon

His changing eyes.

                William Butler Yeats

13 juni 1865 – 28 januari 1939

Grattis William, du skulle ha fyllt 149 år i dag! Han tilldelades nobelpriset i litteratur 1923

...för hans ständigt besjälade diktning, 

som i den strängaste konstnärliga 

form ger uttryck åt ett folks anda.

Buteljtömmare

 Buteljtömmare (i ena änden finns en liten bricka, med vars hjälp man tömmer flaskan).

 1947 hörde det förmodligen till allmänbildningen att veta hur man använde en buteljtömmare. I dag hittar jag inte ordet — eller företeelsen — någonstans. Någon som kan avhjälpa denna min kunskapslucka?

 Bilden hittar jag i "konservera" ett häfte med allehanda recept och goda råd. Men det är inte recepten som fångar mig utan den insprängda reklamen — reklam anpassad för den moderna husmodern. Kriget var över och jag tycker mig ana en framtidstro, en framtid med vackra vardagsting (och obegränsat med socker).

Flygfors glasbruk kände jag inte till, men hos Wikipedia kan jag läsa om bruket (ytterst kortfattat).

När jag ser reklamen för Eve margarin, slår det mig att det var länge sedan jag såg Eve i butiken. En googlesöknning gör mig inte så värst mycket klokare — jag ville veta när Eve försvann, men det har tydligen inte försvunnit, bara bytt namn, och det ett antal gånger. Moderna tiders ägandeförhållande är inte alltid så lätt att ha koll på.

Skogens ättika då? Att jag aldrig hört talas om den beror nog på att den varit vanligast i södra Sverige. Någonstans i stockholmstrakten övergick man till att nyttja Falu ättika — fast nu för tiden innehåller både Skogens- och Falu ättika samma sorts importerad vätska.

Jag som inte är någon hejare på ättiksinläggningar, blir lite fundersam när jag läser ett av recepten på ättikspäron. I listan med ingredienser står att man ska ha 3-4 dl utblandad ättika. Hur utblandad ska den vara undrar jag.

Grattis Kalle!

Karl Magnus Anka

9 juni 1934

 

Eftersom jag inlett en serie om mer eller mindre litterära ankor, så är det kanske på plats att jag nämner superkändisen Kalle. Hans första framträdande ägde rum den 9 juni 1934, i filmen "The Wise Little Hen", fast redan 1932 hade namnet Donald Duck förekommit i en sagobok. 

I Sverige kom den första Kalle Ankatidningen ut 1948.

Kul kula

kul adj., ingen böjning 
• som ger (tillfällig) förnöjelse om person el. händelse {→¹ball, lajban, lattjo,rolig, skojig, trevlig} vard.: en ~ kille; festen kan bli ganska ~; det var ~ att du kunde komma
BET.NYANS: substantiverat: man kan ha en massa ~ med hundar
KONSTR.: ~ (för ngn) (att+INF)HIST.: sedan 1911; av omdiskuterat urspr.; ev. till fi. kyllä 'ja visst'

Minns ni de här kulorna, som var moderna på 50-talet? Minns jag rätt kostade vår lilla kula fem kronor (65:- i dagens penningvärde). Det fanns en som var större, jag tror att den var några kronor dyrare.

 

Det var lite pilligt att få den här lilla rosen på plats, och de stackars insekter som valt den väldoftande rosen till hem gick en bråd död till mötes, och flöt upp till den lilla luftbubblan i toppen av kulan.

ku`la subst. ~n kulor 
ORDLED: kul-an

1 (mindre) föremål med sfärisk form vanl. av metall el. annat hårt material

HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. kula; trol. samma ord som lågty. kule'svullnad, bula'

Lördag med Gutenberg

tid subst. ~en ~er 
ORDLED: tid-en

1 en abstrakt men mätbar grundstorhet som kan uppfattas såsom analog med de rumsliga dimensionerna och omfattar det förflutna, nuet och det tillkommande.

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tiþ 'tid; mässa; reningstid'; gemens. germ. ord, urspr. ev. 'avdelning; avsnitt'; jfr bittida, timme

 This little time-piece dates from the period when blacksmiths were watch-makers, or at all events when watch-makers were blacksmiths. The works are all of iron; the case was made, probably, before glass was used for such instruments, and it is not unlikely that this watch is of as old a shape as even the Nuremberg eggs. A more ornamental time-piece, of perhaps a somewhat later date, is the curious little instrument which is portrayed in our next illustration; the works of which are also of iron. It possesses the advantage of serving either as a clock or a watch, or as both, being of a portable size, and yet when set on a stand would serve as a pretty ornament to a drawing-room table. The bell at the top is so arranged that when the hand touches a trigger the hour is struck upon it, but the bell itself may be detached without

[ 36] any interference with the movement by which the time is kept.

Time and Time-Tellers, av James W. Benson.

Tid är inte bara en abstrakt storhet, den är omutlig och ofattbar — man kan utan egen förskyllan iråka en mindre, eller större, tidsförmögenhet — men att spara den går inte. Tänk om det funnes tidsbanker där man kunde sätta in överskottstid, för att senare, vid behov, ta ut sina förräntade besparingar.

Gutenberg har flera böcker som handlar om olika sätt att mäta tid — varför jag, som har gått klocklös genom livet, fascineras av dem är mer än jag kan förstå!

Något att tänka på

A Jest

Thomas Cooper Gotch (1854-1931)

Vilket komprometterar mest — att tala allvar eller gyckel till människor? Det senare, inbillar jag mig. Skämtet förutsätter nämligen en kontakt, en förtrolighet som om man kunde sitta vid samma bord. Allvar kan man ju däremot yttra från en predikstol. Likafullt ville jag heller gyckla om jag hade anlag.

                                                                     Klara Johanson

Upp-till-datum lingo

The Crystal Ball, 1902

John William Waterhouse

Det gäller att slänga in så många utländska ord som möjligt i sitt tal — annars kan man ju bli betraktad som obildad — istället för ordbildad.

I dag hörde jag för första gången att man predikterar trafikflödet. Min prediktion är att det inte är den sista gången vi hör det ordet.

Jag kan på rak arm komma på en handfull  engelska ord och uttryck, som det kan vara svårt att hitta svenska motsvarigheter till — men förutsäga hör inte dit.

fö`rutsäga [-säja äv. -säga]     verb förutsade förutsagt, pres.förutsäger 
ORDLED: för-ut--säg-er SUBST.: förutsägande, förutsägning; förutsägelse
• på förhand räkna ut och göra påståenden (om) viss framtida utveckling; vanl. på rationell grund {→bebåda, ²båda, förutse, sia, spå}: man kan ~ en del om den närmaste framtiden
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1681