fredag 11 juli 2025

minnet av en ros


Intressant, det här med vad som för alltid fastnar i hjärnan. 

Den här vildrosen, från min sommarö fick mig att minnas ett studiebesök för förfärligt många år sedan. Barnkrubban besökte det bageriet där Max pappa arbetade — det enda jag minns, förutom att vi var där, är hur Max pappa visade oss hur man gör en marsipanros. 

tillsammans med kompisarna Max och Margareta — på den tiden man, iförd ”kuli-hatt” fortfarande sjöng tjing-tjong medan man mekaniskt viftade med händerna.

Nu är tårtor inte min passion, i synnerhet inte prinsesstårtor, så så värst ofta stöter jag inte på en — men gör jag det, går mina tankar omedelbart till Max.

Nostradamus lär ha uttalat sig om marsipan:
"De kan användas som medicin men är mycket goda att äta när som helst". 
En sökning på nätet lär mig att araberna tillverkade marsipan redan på 600-talet (efter vår tideräknings början, antar jag), och då använde man honung som bindemedel och sötning.
Såvitt jag förstår är vi svenskar ensamma om att göra prinsesstårtor, men inte om namnet, det tycks finnas en uppsjö av olika sorts tårtor med det namnet — men vad vi oftast förknippar med detta rojalistiska bakverk, sägs komma från ”Prinsessornas kokbok” 1948.  


I en barnbok från 1891 får vi ett detaljerat och mycket pedagogiskt recept på en prinsesstårta:

    »En tårta är ju det nödvändigaste af allt , hvad skulle vi eljest äta till syltet», sade Charlotta.
    Ja, en tårta skulle de laga till, en som stod beskrifven i Charlottas kokbok och som hade ett så lustigt namn. 
    I kokboken stod det så här:
             Prinsesstårta. 
Tag ett ägg, slå sönder det i ett fat, kasta bort äggskalet och vispa gulan och hvitan i 6 minuter tillsammans med en matsked fint socker. 


 Hela boken, med receptet och illustrationer av Jenny Nyström hittar du hos Litteraturbanken.


Vill du ha en novell, med både en dödlig dos marsipan, och vuxentilltal, finns ”The Kidnapping of Madame Storey and Other Stories” av Hulbert  Footner, hos FadedPage.



Jag har skrivit om Hulbert och hans serie om Madame Storey tidigare — en vacker dam som kedjeröker och löser mordgåtor på sitt eget vis.

Söker du på Madame Storey så får du även ett AI genererat svar, på svenska.


”Still smiling, she picked up the cake daintily between thumb and forefinger and conveyed it to her mouth.  A little cube two inches long, covered with green icing.  Her white teeth met through the middle and she crunched it once with just the expression of a child who pops answeet into its mouth.


And then an awful look came over her face.  She clutched her throat; she had no time to spit the stuff out, no time even for a cry.  She went dead just as quick as that.  Dead without a sound.”


Från novellen ”The Scent of Almonds”




4 kommentarer:

  1. Så lycklig du är som minns så mycket — jag minns väldigt lite från min barndom.
    Verkligen pedagogiskt: kasta bort äggskalen!
    Jag har läst flera om Madame Storey, men inga noveller, så den här boken har jag laddat ned.
    Tack för bra tips!

    SvaraRadera
  2. Ett inlägg som satte fart också på mina minnen!
    Min favorittårta är en ”dubbel djävulstårta”. Jag har farmors recept, men hur jag än anstränger mig, blir mina tårtor aldrig lika goda som farmors!
    Nu ska jag sätta mig på altanen med ett glas iste, och läsa om Rosika Storey!
    Debbie

    SvaraRadera
  3. Gud så gulliga ni var!
    Håller ni fortfarande ihop?
    Jag älskar marsipan och vem gör inte det. Nu blev jag jättesugen, att äta narsipan och läsa en deckare för det är väl den ultimata avslutningen på en fredag!
    Johanna

    SvaraRadera
  4. Underbar bild! Vi gjorde likadant: pekfingrarna i luften och så lite tjing, tjong. Varifrån kom det, månne. TV fanns ju inte då.

    Men HAR du verkligen någonsin fått en riktig prinsesstårta? Det är ju gott! Dock inte lika gott som budapestrulle, något som jag har svårt att motstå.

    SvaraRadera