Göteborg

 

talar vi om i dagens tisdagstrion — hos Robert kan du läsa om trion.

 Lukeva poika, 1933

Vilho Lampi

Regnets plask emot fönsterrutan

Regnets plask emot fönsterrutan,

dagarnas gå i oändlighet,

havregrynsgröt i gråa mornar

spring i spårvagn och omnibus —

sången om livet.

Gå på de stenlagda gatorna,

sluka de hungriga blickarna,

uppfostrat knyta dem hårt i händerna,

rader av liv i elektriskt ljus —

sången om livet.

Höra hur hjärtat ropar i nöd,

nej, bara båtar som ropar i hamnen,

lossas och lastas, kommer och far,

någonstans, överallt, ingenstans —

sången om livet.

  av Ebba Lindqvist

  ur Göteborgspoesi 

Göteborg. Nytt sällskapsspel

Till detta nya sällskapsspel finns inga spelregler — men det förefaller som en tärning och några spelpjäser är allt som behövs, förutom spelare.

Spelplanen går att förstora, för den som är sugen på att ta en tur i Göteborg.

”Det ligger ingen överdrift i påståendet att de år som sedan följden Göteborg var de ljusaste och gladaste i hela mitt liv.”

Så skriver Berta Wilhelmson i sin bok ”Mitt liv i miniatyr”. Där 

får vi ta del av hennes liv med konstnären Carl Wilhelmson.

Carl och Berta bodde periodvis i Göteborg där många av deras konstnärsvänner höll hus — och Carl förestod konstskolan Valand.

Berta var även hon en välutbildad teckningslärare och konstnär — särskilt utbildad som miniatyrmålare.

Hon kom att arbeta som teckningslärare — konstnärers inkomster är ju inte alltid förutsägbara — innan barnen kom. 

Mycket tid för sitt eget konstnärliga arbete, blev det sällan, det framgår av hennes bok att hon fann det svårt att få tid till sin målning och sitt pianospel. Detta trots att Carl inte gjorde någon skillnad på kvinnor och män.

En bok om Göteborg fick Kristian Wedel i uppdrag att skriva:

”en handbok om Göteborgs sevärdheter i fickformat, lite Paddan, lite Slottsskogen, lite Liseberg, några vitsar och spårvägens linjenätskarta. Mjuk pärm. Blå och fin med Poseidon på omslaget. Inga konstigheter.”

Om tillkomsten av den boken kåserar han i ”Det stora flygelskjutningen i Shropshire”

   

På

Visserligen föddes Elfrida Andrée i Visby, där hon också växte upp, men hon kom att bo i Göteborg, i många år, sedan hon fått tjänsten som organist i domkyrkan.

Om denna kvinna, som inte bara var den första kvinnan i Sverige att avlägga organistexamen, hon blev också Sveriges första kvinnliga telegrafist.

I hela sitt långa liv kämpade hon för kvinnors  rättigheter att utbilda sig, och kunna själv försörja sig.

Om denna intressanta kvinna handlar Eva Öhrströms biografi ”Elfrida Andree, ett levnadsöde.