Asiatisk litteratur

 A Geisha Reading a Book, 19th Century 

 Kikukawa Eizan

Det första jag kommer att tänka på, när jag ser dagens tema, är kinesisk och japansk diktning.

ÅKERBRUKARENS SÅNG

Dagen gryr, av arbete full.
Med vila kommer natten.
Jag vänder min åker för matens skull.
Jag gräver min brunn och får vatten.
Vad angår mig kejsarens ära och prakt,
storhet och makt?
      Anonym
Den äldsta kända av alla kinesiska dikter, skriven omkring 2300 f. Kr.

När det visar sig att jag har fler böcker än jag mindes, på dagens tema, inser jag att det här blir ännu en övning i att raskt välja — och sedan inte ångra sig.

 

Vill du lära dig kinesiska? Inga problem — Strindberg står beredd att lära dig vad han kan. I det inledande kapitlet i sin lilla bok ”Kina och Japan (1911)” berättar han hur enkelt det är.

KINESISKA SPRÅKETS HEMLIGHETER

JAPANERNA HA RYCKT FRAM UR SITT VACKRA gömställe vid Stilla Oceanen. Kineserna äro i antågande; de ha fått parlament eller åtminstone en duma, de utbilda officerare i Berlin, så att de om fem år kunna ställa ett par millioner i fält. Det vore kanske på tiden att lära sig deras språk, hvilket numera går ledigt,  sedan man fått alla världens grammatikor för två mark stycket hos Hartleben i Leipzig. (Det finnes äfven parlörer för 50 öre: Polyglatt - Kunze i Köln.)  Mycket kinesiska kan jag icke, men af det lilla jag vet vill jag dela med mig, endast i afsikt dock att väcka intresset och undanrödja inbillade svårigheter. Kinesiska lexikonet lär innehålla 40,000 ord,  och detta brukar skrämma nybörjaren, äfven om han hört att Shakespeare begagnat 30,000 (?) hvilka dock alla tecknas med endast 24 (?) bokstäfver. För vanligt bruk behöfver man dock bara 4,000 kinesiska tecken, och en köpman till exempel kan reda sig med några hundra. Emellertid, dessa 40,000 äro tecknade med 214 »bokstäfver» eller grupper kallade nycklar, och dessa äro så vackra och karaktäristiska, att de snart fastna i ögat.


Att August Strindberg skrivit om Japan och Kina förvånar mig inte det minsta — det finns väl knappast något ämne han inte petat i.
Boken ”Kina och Japan” innehåller sju essäer, där du förutom kinesiska  även kan lära dig japanska och tibetanska!

”Samurajerna”, en bok av japanologen, författaren och journalisten Monica Braw, är otroligt intressant och fascinerande läsning.

”En geishas memoarer” (Memoires of s Geisha) är en  roman, även om författaren i förordet säger att en av geishorna i boken berättat vad han här skriver om. 

Intressant är det under alla omständigheter, även om jag kan tycka att det är jobbigt att läsa om alla intriger och tjuvnyp geishorna emellan.

En bok som påminner en hel del om ”Syster Margriets prövningar” av Craig Harline.

Även om vi ofta förknippar asiatisk lyrik med de mycket gamla, och ofta välkända, poeterna, som hade förmågan att med några få ord att förmedla en stämning, så ska vi inte glömma att lyriken fortfarande lever. Inte alltid så synlig eftersom dagens poeter, i somliga av länderna, inte alltid har ”de rätta tankarna”.

Barnen i parken

I parken

stötte jag ihop med en skock barn

pojkar

och flickor 

de skuttade vägen fram

som en flock fåglar

flög deras fladdrande ögonfransar mot mig

I parken

vände jag mig om och såg efter barnen

jag såg också fjärilar

mängder av brokiga fjärilar

som alla var bundna vid

var sin blomkrona

      Mang Ke

 

Sinologen, kinaexperten Göran Malmqvist samlade ”Sju unga röster från Kina” i boken ”Idag!”

I dag handlar det om asiatisk litteratur. Du kan läsa mer om tisdagstrion hos Robert.