1800-tals litteratur

 ska det handla om i dag.

We are creatures made as much by art as by experience and what we read in books is the sum of both.

                        Andy Miller

Efter att i fem år ha producerat roliga temata för för oss obotliga läslöss, så har Ugglan lämnat över det tankearbetet till Skriv-Robert.  Jag är oändligt tacksam för Ugglans insats — har någon räknat ut hur många temata det blivit? — liksom det gläder mig att Robert fortsätter i Ugglans spår!

Mademoiselle Jacqueline Fontaine Edouard Vuillar

 

 Nu landar vi i en period där man hittar många av de böcker som nu räknas till klassikerna.

Högt upp i min personliga klassikerlista finns Grant Allen, som förutom vetenskapliga artiklar skrev både romaner och deckare.

Mest känd av hans romaner är ”The Woman Who Did”, 1895. Här hittar man samma tema som i Almqvists ”Det går an”.

Förordet är kort och kärnfullt:

But surely no woman would ever dare to do so,” said my friend.

“I knew a woman who did,” said I; “and this is her story.”

I första kapitlet möts Herminia Barton och Alan Merrick, hon har studerat vid Girton och han är jurist. 

Ljuv musik uppstår tämligen omgående och det är Herminia som föreslår att de ska flytta ihop utan att gifta sig. Alan tvekar till en början, men går med på det, och paret flyttat till Italien.

Alan dör och Herminia som är gravid föder en dotter och flyttar tillbaka till England.

I återstoden av boken får vi följa Herminia, som ensamstående mor i ett oförstående samhälle.

 

En annan, på sin tid, välkänd författare, var Mathilda Malling — sina första böcker gav hon ut under pseudonymen Stella Kleve.

Mest kända av hennes verk är boken Berta Funcke, och novellen ”Pyrrhussegrar”, och jag velar lite i valet mellan dem. Båda blev hårt kritiserade för att vara omoraliska. 

Om ”Berta Funcke” skrev Karl Warburg: ”Det 'händer' alldeles intet i vanlig mening 'osedligt' i hela boken, och dock är skildringen något af det otäckaste man gärna kan läsa."

Att jag gillar Fredrika Bremer är knappast någon nyhet, och att jag läst en del — men långt ifrån alla — av hennes böcker. 

Men jag trodde att jag läst alla av hennes böcker i min ägo — bara för att nyligen upptäcka att jag har hennes ”En dagbok”, som trots titeln är en roman. Och just därför hade jag placerat den bland dagböcker och brev. Vad jag tycker om den, vet jag ännu inte eftersom jag fortfarande är i första kapitlet. Men du kan ju ta reda på vad du tycker eftersom den finns hos Litteraturbanken.