fredag 20 mars 2020

Tegnér och koleran

Cholera Epeidemic, circa 1850: The inhabitants of Granada 
in Spain build bonfires to disinfect the streets during an outbreak 
of cholera. Original Artist: By W H Overend, from a sketch 
by Mr H Stanier, the British Vice-Consul.

Dagens gamlingar är inte ensamma om att ge katten i goda råd. Redan Esaias Tegnér struntade i att koleran härjade när han 1834 var på resa. Om detta kan man läsa i "Esaias Tegnér, En levnadsteckning utarbetad på uppdrag av Svenska Akademien" (1947) av Fredrik Böök:

Koleran bröt ut i augusti och framkallade allmän panik i hela landet; men Tegnér tog det med största likgiltighet och uttalade sitt förakt för de räddhågade. Karantäner och avspärrningsområden gjorde resorna vanskliga, men Tegnér framhärdade oförskräckt i sitt beslut att återvända hem. Det blev en rätt äventyrlig färd i sällskap med Heurlin; de resande nödgades stanna i Krokeks gästgivargård på Kolmården, där de kvarhölls i karantän, och Tegnér insjuknade under misstänkta symtom, men kom sig och fortsatte. Han hade brått, och han befann sig i en förhöjd, nästan upprymd sinnesstämning. Den återspeglas i den vers, han på vägen inskrev i familjen Ridderstolpes album i Stavsjö, ställd till värdinnan, som var sångerska:

På glödgad himmel lik en pestböld sitter
den röda solen, smittan går sin gång, 
och kyrkogården bliver snart för trång,
och lundens fåglar tystna med sitt kvitter,
så sjung i stället du, och låt oss dö i sång!

Kring Örebro brann tjärkrukorna, och vidlyftiga försiktighetsåtgärder var vidtagna; men mitt under denna skräckens tid bevarade Tegnér sitt lugn. Biskopsresidenset kunde lätt ha isolerats från Växsjö, men Tegnér gjorde det till en hederssak att inte auktorisera rädslan. I ett brev skrev han: "Jag går tvärtom dagligen till staden (som jag annars ej brukade), hjälper och uppmuntrar var jag kan. En hop, mest fruar, ha rymt staden: måtte koleran och föraktet upphinna dem! För min del förstås av sig själv att jag lever eller dör på min plats. Gud har i sin nåd givit mig ett oförskräckt hjärta, och jag är, som Bayard, en 'chevalier sans peur'​, om också Gunås icke 'sans reproche'. Dock ha mina fel och svagheter varit mänskliga, i sanning sköna och lyckliga svagheter, dem jag tyvärr! icke kan ångra. Jag är fullkomligt lugn: och om något mänskligt skulle vederfaras mig, så tro att jag dött som det anstår en svensk man utan bävan."

4 kommentarer:

  1. Festligt! Jag vet inte mycket om Tegnér som person är jag rädd :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Jag vet verkligen inte mycket om honom heller - men det finns mycket att läsa om och av honom, vilket jag tänkt göra i flera år. Kanske dags nu.
      Kanske var han känsligare än vanliga medelmåttor - han var i alla fall depressiv och hamnade på sinnessjukhus.
      Kvinnokarl var han visst också.
      Margareths

      Radera
  2. Hmmm ... det var väl rätt oförståndigt av Tegnér kan jag tycka. här tycker jag nog att han låter lite som Trump: "Dock ha mina fel och svagheter varit mänskliga, i sanning sköna och lyckliga svagheter, dem jag tyvärr! icke kan ångra."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Den gode Esaias var säkert en man av sin tid - jag reagerade på att han tyckte att fruarna som flytt smittan, gott kunde drabbas av sjukdom och förakt!
      Han hade nog sina mindre goda sidor.
      Margaretha

      Radera