söndag 24 november 2019

Politik

 Home to Thanksgiving, 1867

Nästan varje gång jag talar med amerikanska vänner och släktingar, så ber de om ursäkt för sin förfärliga president — så vitt jag vet har jag bara en väninna som tycker han är bra. Med tanke på hur kluvet landet är när det kommer till politik, så har jag inte ett representativt urval av släkt och vänner — tack och lov! Men visst är det sorgligt att höra hur en enda uppblåst översittare har splittrat landet så till den milda grad att många forna vänner inte längre umgås. För många blir inte den instundande helgen vad den brukar vara.
Richard Blancos dikt speglar vad jag hört av så många vänner. 

NOVEMBER EYES
I question everyone, everything, even the sun
as I drive east down Main Street — radio off–
to Amy’s diner. She bobby-pins her hair, smiles
her usual good mornin’ but her eyes askew say
something like: You believe this? as she wipes
the counter, tosses aside the Journal Times —
the election headlines as bitter as the coffee
she pours for me without a blink. After a cup
and a blueberry muffin I remember my bills
are due by the fifteenth — so I cross on Main
to the post office. Those American flag stamps
are all Debbie has left. I refuse to buy them:
never mind in my eyes which she dismisses
with a gesture of suit yourself. Bills can wait,
but not my dog’s treats or the milk I’m out of
— so I drive up Main again to the Food Basket.
Paper or plastic, Jan asks me at the checkout,
but it doesn’t matter. What matters is this:
she’s been to my bar-b-ques, I’ve donated
to her son’s football league, we’ve shoveled
each other’s driveways, we send each other
Christmas cards. She knows I’m Latino and
gay. Yet suddenly I don’t know who she is
as I read the button on her polyester vest:
Trump: Make America Great Again, meaning
she doesn’t really know me either. We manage
smiles when she hands me my change, but
our locked eyes say: nothing — so I dash off —
go see Tom at the bank to cash a measly check
from some grand magazine for some grand
poem of mine loaded with some grand words
like transcend, as if my inked verbs could bend
a river’s will, shuffle stars, change the fate of
our nation, or the blur in Tom’s eyes thinking
what I think of our reflection on the bullet-
proof window, asking: So now what, Mr. Poet?
I can’t answer. I can only remember today
I’m supposed to buy a rake, lightbulbs, nails
to hang my aging mother’s photos — so I swing
by Union Hardware, see Dan who knows me,
and what I need. He rings me up, doesn’t say
Goodbye, says Good luck, as if his eyes can see
the uncertainty in my own, worried about:
my immigrant cousin, factory jobs, groped
women, hijabs, blacklists, bans, the church,
the deep state, cops, race, and which lives
matter, hacked votes, refugee camps, dead
children, missiles, suicide bombers, carbon
footprints, polar bears, sunk islands, my gay
marriage, the bills for my preexisting ulcer
flaring, guns at malls, guns at schools, guns
at clubs, more guns, more corporate rights,
soulless cubicles, the empty Supreme Court
seats, the border wall, bullying, the demise
of language, news, the silence of suspicion,
the uneasy guessing, the surprise of who’s
who, the cheers and gloating, or jeers and
swearing, the final picking of sides, right or
left, red or blue state, city, or town, but no
grey today except for the November clouds
looming over Main Street with all the rest
of our unrest, arrested in our eyes clashing
against each other’s glares, ready for battle.
från hans nyutkomna bok "How to Love a Country"  

4 kommentarer:

  1. Tyvärr är det inte bara i landet Overthere som polarisering är utbredd. Vi har rätt mycket av samma sak här hemma, också på vår lilla ö i havet. Har man inte s.k. "rätt politisk åsikt" så sållas agnarna från vetet bort. Sorgligt men sant. Men kanske, kanske att det börjar ändra lite grann åt rätt håll.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jag tror som Debbie, att det är värre över där - men ser vi ligger nog i farosonen vi också. För lite se'n lyckades jag uppföra mig hyggligt mot en gosse som jag misstänker är SD - men det tog på krafterna, så visst förstår jag folk.
      Och jag är inte helt övertygad om att vi är på väg åt rätt håll här.
      Margaretha
      för tillfället
      misantrop

      Radera
  2. åå, har richard blanco gett ut en ny bok, den vill jag ha! jag upptäckte honom när han läste sin dikt på president obamas andra installation och tycker jättemycket om honom.
    situationen i staterna är sorglig, tack och lov är hela min släkt demokrater, så vi har fortfarande roligt tillsammans. men jag vet flera familjer som inte längre umgås. jag tror faktiskt att det är värre där än här.
    take care

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Kul att du känner till, och gillar, Blanco. För mig är han en tämligen ny bekantskap.
      Här blir det garanterat en god stämning på Thanksgiving - förhoppningsvis även en god paj för jag har köpt en butternutpumpa. Du får gärna komma och dela den med mig!
      Margaretha

      Radera