söndag 17 november 2019

Belära

 Duel among the Tulips, 1882
Ska man nödvändigtvis dö i en duell, 
så är väl ett tulpanfält en väl valt plats


är dagens ord — och förutom att jag lärt mig att detta ord numera hör till de utdöda, så fick jag ytterligare några lärdomar på köpet. Det började med att jag tänkte läsa några noveller som passar in i novellutmaningen, jag hittade "Homo" av Francis Hopkinson Smith, en intressant mångsysslare, som jag skrivit om tidigare. Men insåg snabbt att novellen inte passade in på något av de givna ämnena — dessutom tyckte jag att berättelsen var urtråkig och helt ointressant! 
Novellen som är från 1909 handlade till stor del om en duell, något som aldrig intresserat mig, men det slog mig att mina begrepp om duellering var minst sagt dimmiga, något som tillhörde riddarnas värld — och möjligtvis Don Quixote. Nu har jag lärt mig en del om dueller och dess historia, som fortfarande inte intresserar mig, men icke desto mindre är väldigt intressant. Dueller förekom mycket senare än jag trodde, och i Tyskland tycks duellerandet länge ha haft en speciell ställning:
"Vilhelm I av Tyskland utfördes till och med 1874 en förordning om Ehrenräte som i praktiken innebar att den ämbetsman eller officerare som blivit kränkt av någon annan ur samma socialgrupp och inte utmanade denne på duell kunde avskedas ur sin tjänst."
Läs själv om denna märkliga hederskultur.

BELÄRA, v. -ervbalsbst. -ING (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. belære af t. belehren; jfr mnt. beleren]
(†) eg.: lära, undervisa; upplysa, (ut)visa. Månde Bisperne .. en sådan förskrifning från sig giffwa, som (bilagan) N(ummer) 8 belärer. HSH 21: 304 (1691).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar