Nocturne: Grey and Gold, 1876
James Abbott McNeill Whistler
DET SNÖAR
Det var midnatt. Lampan sjöd.
Öfver boken jag lutad satt.
Då plötsligt spratt
jag upp. Något ljöd
prasslande, lent och lätt
mot rutan fint, tätt ...
Det snöar.
Det snöar.
Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen — och stilla.
Och stilla det plötsligt var
i själen djup och klar.
I tystnaden där ute
något mot mig ler:
min barndom på mig ser.
ur Candidum (1905)
av Vilhelm Ekelund
bra tid för bokläsning
SvaraRaderaHannele,
RaderaVisst är det!
M