söndag 11 februari 2018

Katten i konsten

Trots att Beryl Cook(1926-2008) var mycket populär och sålde bra, blev hon aldrig accepterad av konstetablissemanget. Något som framgår tydligt av den här recensionen i The Guardian.
Vill du veta mer om hennes liv, läs den här dödsrunan.
Cederic the Cat

Black Cat

The Milk Man and Woman with Cat

Ruby's Wheels

At the Refrigirator

Black and White Cat

Couch Potatoes

Four Hungry Cats, 1977

Bunny and Nipper the Tabby Cat

Resting in the Garden with Black and White Cat

Felix Keeps On Walking

Red Cat, Red Woman

Feeding the Tortoise wit the Siamese Cat Looking On

Cat Lady Feeding the Cats







4 kommentarer:

  1. Vi bodde i Plymouth när hon flyttade dit, och har sett flera av hennes utställningar. Brien (min Brien) tycker bättre om henne än vad jag gör fast jag inte tycker illa om hennes tavlor. Men en del recensioner käns lite orättvisa. Tala om vänliga Engelsmän!!! Vi är nog bara bättre på att linda in våra elakheter än många andra. Fast den här recensionen är inte ens inlindad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kath,
      Allt är inte vad det synes vara. Det brittiska kan vara nog så trevligt när man bara är en tillfällig besökare. Men så är det ju med många länder - jag besöker gärna Staterna, men vill inte bo där. Skulle kunna gå igenom hela världen, men stannar här.
      Det där med recensioner är väl inte alltid så kul - något man väl får lära sig att leva med om man har kommit upp sig i den divisionen som recenseras.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag visste inte att Cook målade så mycket katter. Jag tycker att hennes motiv är roliga, men konstnärligt förstår jag nog kritiken.
    Jag är tillbaka i London, och fnissar åt Kathleens kommentar eftersom jag talade med 3 mcycket ovänliga personer i går, i affären eftersom jag inte hittade handdiskmedlet, rörmokaren därför att jag inte hade varit hemma när han kom på fel tid och på bussen, därför att stod i vägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolja,
      Jag har ungefär samma inställning till hennes tavlor - och om nationaldrag.
      Margaretha

      Radera