fredag 2 juli 2010

Tåvärmare*



Öppnade nyss en liten ask som jag inte sett på år och dag. Där ligger ett halsband, stickat av plasttråd — eller heter det kanske plastsnöre. Det är minst en och en halv evighet se'n antingen min mor, eller jag, stickade det. Det var en så'n där fluga, som dyker upp med jämna mellanrum, och jag börjar grunna över människans önskan att alltid (OK, nästan alltid) skapa något.
En gång i tiden, hade man fullt upp med att tillverka allt man behövde för att överleva — och vi sena tiders barn som köper det mesta vi behöver, har uppenbarligen fortfarande ett djupt rotat behov av att skapa. Inte alltid vackra saker, och inte heller användbara prylar — jag försöker komma på alla märkliga saker som jag knåpat med under åren.
4 fyra spikar i en trådrulle, och man hade ett redskap varmed man kunde producera metervis med snoddar
4 av lite grövre plastsnören än i halsbandet, flätade vi fyrkantiga snoddar
4 glaspärlor var på modet när jag var i tonåren, manschettknappar, och smycken serietillverkades — men så vitt jag vet, använde varken jag eller någon annan, något ur den produktionen
4 paljetter, minns inte vad vi gjorde av dem — tror att vi klistrade paljetter på träknappar — det var som att valla bladlöss, men vad det blev minns jag inte
4 ett tag var det mosaik, fick en sommar en hobbysats i födelsedagspresent och gjorde ett karottunderlägg. Det är nog det enda vettiga pysslet, det underlägget använder jag fortfarande. Senare i livet klädde jag in gamla tallrikar med mosaik
4 så var det alla halvfabrikat som smörknivar och piphuvuden
Säkert har jag glömt en del av alla märkliga ting vi gjort.


7 kommentarer:

  1. Haha! Vi har alla våra illa virkade kepsar längst in i garderoben, som jag brukar säga. Avseende både handaslöjd och livets små krumbukter.

    Ja, människan är en skapare. Får vi inte pyssla med våra händer blir vi prippliga. Snickra, sömma, scrappa, sticka. Vi är gjorda så'na...

    SvaraRadera
  2. Milda limpa, nu fick du mig att minnas min första egna lampa av klädnypor. Den värsta i mannaminne; många skratt(förtvivlade).Picasso skulle blekna. Den hängdes dock aldrig upp; användes troligtvis till eldtände.
    Det finns faktiskt människor som inte har behov av att göra varken det ena eller andra; bara sitta rakt upp och ner. Jag känner ett par av dem och förstår inte hur de överlever..
    Karin
    som bakar pannkaka och andra kakor samt bokför mellan varven:D

    SvaraRadera
  3. Mira,
    Undra hur många misslyckade och /eller halvfärdiga tåvärmare som ligger i mina gömmor.
    Kanske är vi alla skapare, men som Karin säger finns det de som nöjer sig med att inte skapa - och ändå förefaller nöjda.

    Karin,
    Den lampan skulle jag vilja se! Jag anta'r att du inte har ett foto?
    Kanske kan vi lära av varandra - de som MÅSTE ha något för händerna, och de som bara sitter där. Den kan bli en mani, att alltid pula med något - precis som man kan vara så oföretagsam att man inte ids plocka fram stickningen. Det gäller att välja den gyllene medelvägen och vara lite lagom tråkig i mitten!
    Margaretha
    som nyss har dammsugit trappan - vilket var givande

    SvaraRadera
  4. Ja, kära tider vad man har pysslat! Solrosfrön och rönnbär på tråd till halsband, diverse glaspärlor och paljetter, trådrullen med 4 spik, hönsringar man köpte styckvis i järnaffären, rotting, halm, osv, osv...
    När jag var kandidat hade jag ibland ett sticketöj som jag tog fram under "väntetider", det sågs med oblida ögon på nattjourer på BB - ett ställe där man som kandidat verkligen fick vänta ibland.

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    Du store tid, finns det något vi inte provat? När du talade om rönnbärshalsband, kom jag ihåg att vi gjorde halsband av bondbönor också.
    Och innan jag somnade i går kom jag på en massa andra mer eller mindre (mest mindre) lyckade projekt. Som en regnkappa sydd av plastpåsar som limpor kom i. Och på lektionerna i skolan virkade jag metervis med mellanspetsar och uddar - har ingen aning om vart de tog vägen.
    När jag jobbade på BB så fick vi städa när inga ungar behagade komma till världen - jisses så mycket jag städade. Våra barnsmorskor var ökända, ingen annan stans körde barnmorskorna med sina underordnade som våra gjorde!
    Margaretha
    som inte gjort några tåvärmare se'n hon trädde popcorn och lingon på snören till julgranen - det var inte särskilt snyggt - bara American!

    SvaraRadera
  6. hehe, popcorn & tranbär hade alltid min farmor i hennes gran. vi klistrade makaroner på gamla grammofonskivor och sprayade med guldfärg. så fult!!!!!!!!!!!
    vi hällde också stearin i mjölkkartonger och gjorde ljus. måste tänka vad vi gjorde mer.
    hoppas det var ok att ja la mig i försökte ringa först men det var upptaget och sen måste jag vara barnvakt till zoë.

    SvaraRadera
  7. Debbie,
    Jag har aldrig klistrat makaroner själv - men sett dem - har till och med fått en blomkruka med påklistrade makaroner av en ung konstnär. Det är bara att tacka och ta' emot!
    Ja just det, ljus! Vi både göt och stöpte, att gjuta i sand blev rätt fint.
    Vad gör du tillsammans med Zoë - inte makaronikonst hoppas jag?
    Visst var det OK, du la' dig ju inte i - sa' bara vad DU tycker!
    Margaretha

    SvaraRadera