onsdag 2 december 2009

Tankar för dagen

Old Woman Dozing
Nicolaes Maes, 1632-1693

Nu är den tiden förbi när man frågade varandra om hur barnen mår — nu förhör vi oss om hur föräldrar-na har det.
Så värst mycket handgripligt stöd har vi inte av var-andra, men vi stöttar varandra — och det känns på något sätt gott att veta att vännerna förstår hur vi har det. Själv är jag ju lyckligt lottad, med en mamma, som även om hon inte längre kan gå, är frisk och lika mentalt närvarande som hon alltid har varit. Vi har roligt tillsammans, och hon är fortfarande den första person jag vänder mig till om jag behöver ett gott råd. Och även om mor tycker det är långtråkigt att inte kunna göra mycket annat än att läsa, så konstaterar hon att det är bra mycket bättre att benen lägger av, än att huvudet gör det.
Men jag har förstått att det till stor del tycks vara slumpen som avgör vilken sorts vård och bemötande man får, när man kommer dithän att man behöver samhällets assistans. En del får det så bra som de förtjänar efter ett långt liv, medan andra klumpas ihop och förmodas må på ett visst sätt och ha exakt samma önskemål beträffande mat, underhållning och bemötande.
Jag kommer att tänka på en situation när jag var i tonåren, vår scoutkår hjälpte till på ett äldreboende när de hade basar. Jag blev ombedd att gå till våning två och hämta en tant som satt i matsalen där.
När jag kommer dit visar det sig att tant Ella satt i sin rullstol helt ensam, bortsett från två personer i perso-nalen som förberedde lunchen. Nu var det bara det att tant Ella inte hade någon som helst lust att bli hämtad. Jag försökte locka med att det var så trevligt där nere i samlingssalen — men det gav hon så mycket som flyger och far i. "Nej, jag ska inte ned", sa hon och knep ihop munnen.
Personalen mimade åt mig bakom tant Ellas rygg, att jag skulle ta' rullstolen och gå.
Jag tyckte inte att jag kunde göra det, så jag satte mig ned igen och försökte att övertala tant Ella.
Hon tittade mig stint i ögonen och sa' långsamt och tydligt: "Jag vill inte gå ned, jag har sett grytlappar i hela mitt liv och jag tänker inte gå ned för att titta på fler!"
Till personalens förtet lämnade jag tant Ella vid bordet och gick ensam ned till grytlapparna.

4 kommentarer:

  1. Min mormor var på ett jättebra boende men sen dog hon och morfar behöver hemvård. Den är usel, dålig mat, olika vårdare som talar så fort och slang att han inte förstår vad dom säjer. Vi lider med honom och någon av oss försöker att åka till honom varje dag.
    Krama din gulliga mamma från mej.
    Det var väl du som fick en hälsning i önska i lördags? Hoppas det hjälpte!
    kram

    SvaraRadera
  2. Jag missade det, men har efterlyssnat nu. Precis som Pella hoppas jag att det hjälpte!
    Jag uppskattar dina bloggar så mycket, men jag hoppas att du tänker på dig själv före bloggarna!

    SvaraRadera
  3. Hur gör man när man efterlyssnar? jag vill jättegärrna höra programmet!
    kram från ellen

    SvaraRadera
  4. Hallå allihopa,
    Jag lyssnar aldrig på önska på lördagarna så jag missade det här programmet, men har efterlyssnat nu. Behövde inte lyssna på igenom hela programmet eftersom hälsningen till mig kom först. Tack Saga om du läser det här! Det gjorde gott!
    Jag förstod först inte vad du menade Pella, men nu vet jag - och tack för att du sa' till!

    Om du går in på Önska i P2 hemsida (http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=2462 ) Ellen, så finns det en orange liten ruta där det står lyssna uppe till höger, under bilden av programledaren, klicka på den. Se'n får du leta dig fram till lördagen den 28 november. Om du inte fixar det så kan du mejla mig så ska jag försöka skriva en tydligare anvisning i ett mejl.

    Margaretha

    SvaraRadera