Meddelande

Oroliga vänner som inte fått någon adventskalender, och som får sina mejl till mig i retur, börjar ringa nu. Naturligtvis är det i huvudsak alla de som inte besöker bastmattan — så jag ber de av er som vistas här, och som tror sig känna vänner som inte gör det, att sprida budskapet om min havererade dator!

Eftersom min överlevnadsstragi går ut på att ignorera allt jag inte kan göra något åt (och lite till) — och som går att ignorera — så kommer sakernas tillstånd inte att förändras på ett bra tag.

Pappersböcker och stearinljus kommer hädanefter att bli min melodi, och det är bara en tidsfråga innan jag kommer att skriva mina brev med en gåspenna doppad i hemgjort bläck.

Förklädd välsignelse?

Pumpapajen är avnjuten och tacksägelserna i vederbörlig ordning avsända till rätt instans.

Mycket har jag att vara tacksam för, men på en punkt har jag svårt att uppbåda någon tacksamhet — och det är när det kommer till datorn. Just i dag har jag insett att ny laddare inte var vad som behövdes, felet är allvarligare än så — och säkert mycket dyrare än den införskaffade piratsladden.

Om nu någon skulle ha missat det, så upprepar jag att det blir varken adventskalender eller julkort i år. För båda delarna är jag beroende av den "riktiga datorn".

På förekommen anledning

och förkomna mejl.

Jag har ännu inte fått ändan ur vagnen och gjort vad som måste göras, för att få futt på datorn — och därmed även på telias e-postkonto.

Jag vet att minst två mejl kommit bort, men det var innan jag fick datorproblem, så vad det berodde på kan jag inte räkna ut. Mejlboxen var inte full.

Hur många mejl, liksom vanlig snigelpost, som aldrig kommer fram vet jag ju inte, eftersom jag oftast inte vet när mejl och brev är på väg. Ibland undrar man kanske varför någon inte svarar på ett mejl eller brev, men är för finkänslig för att fråga om de skrivit — om det inte skulle råka vara något viktigt man väntar på.

För ögonblicket (möjligtvis ett långt ögonblick) är det alltså yahoo-adressen, här i högerspalten, eller gmail-adressen som gäller.

Tomt batteri

No Battery Required

by Linda Lane

Dags igen — för nästa datorstrul.

Den har varit lite kinkig ett tag, datorn, och inte alltid velat ladda som den ska. Men nu på eftermiddagen slutade den ladda helt, och jag stängde av datorn. Då sprakade det till i den där klumpen på sladden till datorn. Jag drog ur sladden fortare än kvickt, så datorn tog ingen skada — men det är inte mycket jag kan använda en oladdad dator till, annat än möjligen till skrivunderlag.

Jag köpte ju en så’n där svindyr sladd (ja, jag vet, den heter något mycket tjusigare än sladd) för ett år se’n — och då fick jag vänta flera månader innan de kunde skaka fram en. Så bered er på att jag kommer att ligga lågt länge. För jag känner mig lika tom som batteriet.

Har någon skrivit till min telia-adress under eftermiddagen har jag inte fått det mejlet — nu är det gmail eller yahoo som gäller tills jag och datorn laddat batterierna.

Nu tänker jag fly den moderna världen och hänge mig åt en sliskig bok från 1918.

"The Enchanted Barn" av Grace Livingstone Hill Lutz.

SHE WAS ALMOST BREATHLESS WHEN SHE REACHED THE BOTTOM OF THE HILL AND STOOD IN FRONT OF THE GREAT BARN

Blogger och jag

Jag brukar tänka mig för innan jag går med på att uppgradera något. Förresten, kan ingen förbarma sig och komma på ett bättre ord? Men i går när jag slog på datorn frågar den om jag vill uppgradera till Explorer 9. Bara för att slippa tänka, klickar jag på ja — något som jag nu ångrar. Mest av allt därför att jag inte längre kan publicera inläggen utan att byta webläsare. Varför i all världen har det blivit så här?Någon som vet om det går att åtgärda?

Meddelande

Jaha ja, så är det dags igen. Datorstrul. Alldeles nyss funkade datorn — den "riktiga" den jag använder för mejlen. Vet att det låter skumt, så jag går inte in på detaljer, men den lilla datorn jag skriver på nu klarar inte av att ta' emot mejl till min vanliga mejladress. Så vill du mig något blir det till att nyttja mejladressen som finns här i högerkanten.

Rationellt

får man väl ändå betrakta det som, att förlägga alla förtretligheter till samma vecka (på ett ungefär).

Datorerna är nog avlusade — men lider fortfarande av sviterna av ohyran. Så jag pillar efter bästa förmåga med inställningarna på apparaterna. Det ta'r på krafterna och jag inser med glädje att det är dags för eftermiddagsteet.

Men glädjen blir inte så långvarig — finns inget vatten i kranen! Naturligtvis inträffar det här så sent att rörmokaren stängt butiken för dagen och sitter i en bil på väg till sta'n. Jag talade med hans mamma som lovade att han kommer i morgon bitti, vilket betyder att jag blir tvungen att väcka tuppen i morgonbitti, eftersom det är en morgonpigg gosse.
Tittar ut på all snön och tänker på de berömda orden ur "The Ancient Mariner":

Water, water, every where,
Nor any drop to drink.

Nåja, får väl erkänna att liknelsen haltar betänkligt, men likväl stod jag där utan vatten och kände hur teabstinensen kom allt närmare. En termos i ryggsäcken, och en promenad på en glashal väg till verksta'n för att hämta vann, blev lösningen på problemet.
Nu när tebehovet är tillgodosett kan jag återvända till bloggosfären och grunna över alla datorns obegripliga nycker. Som till exempel att jag inte kan bestämma färg och storlek på texten i inlägget längre.

Här sitter jag och kan inte annat

Här sitter jag vid min knätopp. En pytteliten sak som varken mina fingrar eller min hjärna är van vid (jag vet, det är samma sak). Jag kan åtminstone koppla upp mig, men av någon anledning kan jag inte skicka och ta’ emot mejl — inte från något konto.
En ominstallation är förmodligen oundviklig för att jag ska kunna använda den datorn där jag har all information — ni hör väl sucken som kommer ända från tåspetsarna?

Datorsnubben tillbringade några timmar här i går, och återkommer i eftermiddag.

Vid en snabbtitt på Gutenberg hittade jag “The Blue Jar Story Book ” av Maria Edgeworth, Charles Lamb, Mary Lamb och Alicia C. Mant, från 190, varifrån illustrationerna kommer. Visst ser det ut som flickan sitter vid en laptop? Illustratörens namn saknas, som vanligt.

Adventskalendern kommer - nån gång, hoppas jag.

Datorstrul

Blir det tyst här på bastmattan, så beror det inte på att jag är huslig eller har trillat av pinn. Nej, min dator — eller rättare sagt en sladd (tror jag) — vill inte vara med.
Jag har långt till hjälp, en hjälp som inte längre är lika behjälplig som förr i världen, så det kan bli ett långt uppehåll.

Nu ger jag upp

Elizabeth Reading

August Macke

0

För en tid se'n vägrade min "minne-pinne" att ge ifrån sig sin information — mest bilder. Och i dag skulle jag bara hämta några bilder från den externa hårddisken innan jag klickade på "publicera inlägg", när jag får ett kryptiskt meddelande som säger nå't i stil med att hårddisken inte fungerar — varefter allt blir vitt — och jag förlorar allt som inte var sparat...
Hårddisken har tydligen lagt av — och det gör jag med. Kommer att göra som Elizabeth här ovan, läsa och kanske titta på fler favoritbilder.