Något drömlif var eljest visst inte fru Bloms sak, och till och med Betzy fick ta verksam del i de husliga göromål, hennes mor fann för godt att företaga. Så till exempel hade man nere i bagarstugan kunnat fått se henne flera dagar å rad bära den näpnaste lilla mössa, som alldeles dolde det mörka håret, medan hon stod nermjölad ända upp till armbågarne och prickade och kaflade knäckebrödskakor i kapp med tjenstflickan.
— Den, som en gång får min Betzy, får en hustru, som duger — sade fru Blom, som inte alls hade emot att få den saken känd. När kort härefter fru Blom på gammalt maner ställde till korfgille och bjöd Betzys flickvänner och alla de unga sutto omkring det stora slagbordet med den hvita duken och de stora köttfaten på, så små log fru Blom om någon ville påstå, att ingen var så ferm i vändningarne och skar så fina fläsktärningar som hennes Betzy.
Visst är det lustigt hur något man talat eller skrivit om, plötsligt kommer att dyka upp nästan överallt. Så var det redan på den gamla goda tiden, tiden före algoritmernas inträde i vardagslivet. Kanske blir vi bara mer uppmärksamma på sånt som nyligen legat överst i tankebingen.
I mitt liv dyker både korvar och månar upp när jag minst anar det. Jag försöker rensa i datorn och hittar en anteckningar & länkar jag gjorde ”prekorfinägget”. Kanske kommer resten av mitt bloggliv att bestå mest av korvar och månar.
Det finns ju så många läckra, men oätbara korvord; korvören, korvspad, sölkorv, korvsjö, korvknekt, korvpinne, Korvtåget, och så kan jag inte låta bli att ta med kanonlockar, som även kallas korkskruvslockar, eftersom de på engelska kallas sausage curls.
Bild från nätet på okänd tös som ser lite trulig ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar