Dofter

 

Variation: Scent and Freshness Alexej von Jawlensky

 Dofter ha en hemlighetsfull förmåga att fastna i minnet. De slumra där, men kunna väckas efter år av ett ord, en melodi, en tanke, en situation, och möta vi dem åter i naturen eller från några torra blad, som vi lagt i en ask eller i en bok, stå händelser, som länge varit glömda, livslevande för oss och känslor, som vi trodde döda, vakna som oroande gengångare. Detta växelspel mellan doft och minne är en av vår naturs rikedomar en yttring, av vårt själsliv i det fördolda.

      E. A. Karlfeldt 

Klimakteriehäxan inleder en ny omgång med utmaningar — i dag ska det handla om dofter. Det är frestande att kopiera hennes svar rakt av eftersom hon valt dofter som många av oss gillar.

När det kommer till dofter är jag innerligt tacksam över att ha ett fungerande doftsinne — och det medföljande smaksinnet. Tänk att inte kunna känna doften av en handfull smultron innan man långsamt stoppar in bären i mun och mosar dem mot gommen! 

Det slår mig att även mindre angenäma dofter (lukter) kan framkalla angenäma minnen. Jag som haft motor- och fotointresserade män i min närhet, känner fortfarande samma trygghet när jag går in i ett garage, med avgaser och allehanda motorrelaterade lukter, som när jag mötte min far i Berggaraget efter en arbetsdag. Samma glada förväntansfulla känslor som jag fortfarande känner om jag kliver in i ett mörkrum där de olika kemikaliernas beståndsdelar förenas till en säkerligen ohälsosam lukt.

Nu när jag sitter här och tänker på dofterna i mitt liv, slår det mig hur doftfattigt livet har blivit. Lukter har blivit fult och vi människor gör vårt bästa för att dölja dem med diverse kemiska produkter. Inte minst med pigvatten — visst kan en aning lukta-gott vara trevligt, men så många tycks ha blivit immuna mot dofter, och vräker på, vad som känns som halva flaskan.

Taktfasta steg dunkade på back-logen. Damm och svettångor blandades i den kvava kvällsluften med odören av ”pigvatten” och blaskiga mullbänkar.

    från följetong i Västerbottenskuriren 1914

av L-se Luci

Dofter kommer högt upp på listan av sådant som framkallar minnen — men för mig gäller också det omvända, det finns många minnen som framkallar en slags ”fantomdofter”. Tänk på de gamla spritstencilerna, eller björnklister — nog förflyttas du till ett klassrum när du gick i småklasserna. Eller barndomens färghandlar, om du är tillräckligt gammal, känner du förmodligen en vag doft av vaxduk, rengöringsmedel och massor av odefinierbara lukter.

Och hus, gamla hus har sina egna mycket speciella dofter, på samma vis en en trappuppgång i middagstid bjuder på en symfoni av pannkaka, pyttipanna, stekt sill och lite till — lukter som man kanske inte älskar men som ändå är en del av det välbekanta vardagslivet. Och vardagslivet hör nog till bästa här i livet.

Och glöm inte doften av böcker — gamla, dammiga böcker och biblioteksböcker — men nya böcker tycks ha förlorat sin doft nu för tiden.

Karlfeldts ”Lukt och Doft. ”En sommarpredikan”! är en läsvärd essä. Du hittar den hos Litteraturbanken.

 Old Books 

Frederick Spencer