Bakdag på Elfsala
Målning av C.A. Wetterling, 1853
Af forsar finns del öfverflöd
Och fjell, som hugga sönder skyn,
Men solsken är som knäckebröd
En ytterst sällsam syn.
Diktade Elias Sehlstedt nån gång på 1800-talet, och visst känns det så ibland — men inte i dag, för här har vi haft en solig och kall dag.
Skulptur av Hertha Hillfon
Jag läser att vi svenskar äter mellan fyra och fem kilo knäckebröd om året — och 85 procent av oss har alltid knäckebröd hemma. För tillfället ingår inte jag i den senare gruppen, eftersom jag tycker att det är så erbarmligt trist att kavla deg. Det spelar ingen roll om det är pepparkaksdeg eller knäckebrödsdeg, jag undviker det till varje pris.
Inte ens vetskapen att det är knäckebrödets dag i dag*, får mig att sätta en deg. Istället läser jag på om knäckebröd, och hittar en hel del intressant. Men inte alltid så upplysande — jag har försökt förstå vad skillnaden mellan knäckebröd och spisbröd är, det finns några olika definitioner, men det lutar åt att spisbrödet bakas av sämre mjöl, och är avsett för tjänstefolket.
*Det vill säga, det var knäckebrödets dag i går, men jag hittade så mycket intressant att läsa om brödet ifråga, om framställningen, matvanor och diverse helt orelaterade frågor att jag inte hann lägga ut det innan jag somnade.
Inside a bakery
16 juli 1795 skrev Märta Helena Reenstierna:
6 Thorsdag.
Bakade vi uti stora Salen 27 tjog och 16 kakor spisbröd, 3 1/2 tjog kneckebröd, 1 tjog fina rågbullar och 12 hvetebullar till ängscalaset. Söta Far och Hans Abraham uppsatte hyllor och rangerade alla Böcker därpå uti Garderoben.
Ett gammalt minne dyker upp när jag läser en passage i Ernst Lundqvists bok ”Det gamla lusthuset och andra berättelser”.
Vi var en scoutpatrull på hajk i Värmlandsskogarna, fem tjejer från hela Sverige, som aldrig setts innan vi påbörjade vår vandring. En av tjejerna kom från Norrland, minns inte vad hon hette, bara att hon var en baddare på att orientera — innan vi andra hade fiskat upp våra kompasser hade hon tagit ut kompassriktningen och börjat gå — jag misstänker starkt att det var hennes förtjänst att vi inte hamnade borti tok.
Framåt första dagens eftermiddag säger hon plötsligt: ”ska vi inte stanna här och äta en bulle”. Det blev omedelbart bifall och en av tjejerna sa jublande: ”har vi fått bullar med oss, så gott!!!”
Stor var hennes besvikelse när hon upptäckte att när den här norrländskan sa bulle, så avsåg hon en rejäl macka, helst på knäckebröd.
Om Ernst Lundqvist hade någon koppling till Norrland framgår inte, men så här skriver han:
»För resten, när jag säger bullar, så menar jag knäckebröd och spisbröd», fortfor den objudne gästen i en ton, som om det gällt ett viktigt förtroende.»
Model of a baker kneading dough and forming loaves, Ancient Egyptian
Jag har, lite tanklöst kan man tycka, tagit för givet att det heter knäckebröd därför att det är lätt att bryta, knäcka, brödet i bitar.
Men nu har jag lärt mig att en knäck är ett redskap, en bröd-knäck, som man använder för att göra gropar i det ogräddade brödet.
Det bröd vi bröt
var torrt hårt bröd
i ensamhet om natten.
Det bröd vi bröt
var livets bröd,
ditt liv, mitt liv,
för vem utgivet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar