Ett färdigt Bröd, består egenteligen af inkråmet, och af öfra samt undra skårpan.
I ”Folkliv och Folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland.” av Klas Olofsson, får jag lära mig hur illa det kunde gå om en kvinna la jäst i degen när hon menstruerade:
”En kvinna, som gick med sin månadsrening, borde aldrig lägga jäst i degen, ty då slog det fel.”
Och
”Gick man ut under bar himmel med degiga fingrar, fick man värk i fingrarne, och satte man sig sådan att mjölka, finge korna sår ikring klövarne.”
Bn borde undvika att äta stött bröd, sådant som råkat stötas och såras vid bakningen, samt att bringa sådant på bordet. Man skulle skära bort det stötta stället. Den, som åt stött bröd, blev stötter, det vill säga smått ond. Av möglat bröd blevo pojkarne starka och av bränt bröd blevo tösera vackra.
Det förekom inte så ovanligt, att den ene grannen eller vännen gav den andre en kaka, ena bakekaka, nyss han bakat. Man borde aldrig ge bort en kaka, utan att först sopa av henne bakemjölet, varmed här menas stoftet från ugnen. Det fanns personer, som ogärna åto bakarebrö, det vill säga bröd från yrkesbagare, likasom inte häller främmande bröd.
En borde aldrig bryta bröd ifrån sig, utan alltid emot sig, d. v. s., så att brottytorna vändes emot en, annars kanske en finge leva brödlös för det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar