söndag 8 september 2024

Otur

 

Venetian Children 

 Antonio Ermolao Paoletti


Otur

Nu skiner solen högt på himlen,
allt vad den orkar, varm och klar.
Och här står jag med nya gummistövlar
som jag har fått av far!

Och det finns magen geggamoja
och ingen pöl där jag kan gå, 
och inte ens det minsta moln på himlen!
Om det blev regn ändå!
        Rose Fyleman
Översatt av Britt G. Hallqvist



I mitt fall gällde det ett paraply som far hade med sig hem från en affärsresa i Tyskland — ett lagom stort, eller rättare sagt litet paraply för en femåring.

Problemet var att vi bodde fyra trappor upp, och även om jag grabbade tag i mitt paraply när det började regna, så hade det alltid slutat regna innan jag kom ner på gatan.

Jag kom aldrig på tanken att nyttja mitt paraply som parasoll.




5 kommentarer:

  1. Är det inte typiskt?!
    Våra grannar hade lovat mig och Sis att få följa med och campa en helg, dagen innan blev Mr. Love påkörd i sin bil och låg på sjukhuset jättelänge. Klart vi tyckte synd om honom, men vi tyckte väldigt synd om oss själva också, och det kunde vi ju inte säga högt!
    Men Fyleman är bra, vi hade flera av hennes böcker.
    love & hugs,
    Debbie

    SvaraRadera

  2. Debbie,
    Ett kortvarigt ”pity party”, skadar aldrig — så länge man är medveten om att den andra parten har det ännu värre.
    Och man kan alltid trösta sig med Rosé Fyleman.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Ack ja. Och när det regnar välling har den fattige ingen sked.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejmen nu blev jag anonym igen, fast det är jag ju inte!

      Radera
    2. * Karin,
      Hade redan gissat rätt.
      Ja, du store värld så ofta jag tänker på den där vällingen!
      Margaretha

      Radera