Sápmi

 

Kvällsläsning   

Georg Pauli

Books are a guide in youth, and an entertainment for age. They support us under solitude, and keep us from becoming a burden to ourselves. They help us to forget the crossness of men and things, compose our cares and our passions, and lay our disappointments asleep. When we are weary of the living, we may repair to the dead, who have nothing of peevishness, pride or design in their conversation. 

Jeremy Collier.

 

Sápmi

är dagens tema — ett område som jag inte vet så värst mycket om. Visserligen kom jag i kontakt med samer innan jag började skolan, men om deras kultur hade jag inget begrepp.

Jag skulle tro att jag fick boken om Elle Kari när jag var i nioårsåldern. Fotografen Anna Riwkin och skribenten Elly Jannes följde Elle Kari, och hennes familj, under ett år. Boken lär ha gjort succé när den kom ut 1951. Även om jag tyckte om den och gärna tittade på bilderna, förstod jag inte vilket värdefullt dokument den utgjorde.

 

Einar Wallquist, ofta kallad lappmarksdoktorn, skrev ett 40-tal böcker om sina, ofta strapatsrika och spännande, 40 år som provinsialläkare i Arjeplogs kommun. Böcker som han själv illustrerade med pennteckningar — och som blev mycket populära.

Under hela sitt yrkesverksamma liv samlade han på kulturföremål från trakten, och efter tre år som pensionär öppnade han silvermuseet.

Mina föräldrar besökte en sommar museet, och berättade att de inte hunnit gå där länge förrän en liten man började tala med dem. Det visade sig vara Einar Wallquist, som under ett par timmar underhöll föräldrarna med berättelser både om föremålen, och sitt liv.

Min sista bok är en ohyggligt spännande — och skrämmande — bok om krigsåren i nordligaste Norge.

Det var belagt med dödsstraff att hjälpa flyktingar och krigsfångar att undkomma nazisterna — ofta innebar det att hjälpa dem att ta sig över gränsen till Sverige.

Kirsten Svineng var en av många, ofta kvinnor, som satte sitt liv på spel genom att på olika sätt göra livet en aning mer drägligt för en stor grupp människor. 

Bland annat gömde hon mat på olika ställen i skogen för att dryga ut de undermåliga matransonerna som de jugoslaviska tvångsarbetarna, som byggde vägar, fick.

 De kallade henne Mamma Karasjok.