tisdag 26 maj 2020

The Gnomobile — A Gnice, Gnew Gnarrative with Gnonsense, but Gnothing Gnaught

Det är svårt att föreställa sig hur stora redwood träden är,
så jag har snott den här bilden från bloggen "The Wandering Daughter"

Det är lycka att upptäcka att en bok som inte funnits på nätet tidigare, nu finns där! De som brukar besöka mig har nog inte undgått att höra mig tjata om Upton Sinclairs barnbok "The Gnomobile" från 1936. Det är så länge sedan jag läste boken att jag bara hade ett vagt begrepp vad den handlade om — men jag mindes att jag tyckte mycket om den, och nu när jag läst om den kan jag bara konstatera att jag fortfarande gör det.
Upton Sinclair besökte "Redwood National Park" i norra Kalifornien 1936, och fick då idén till den här boken. Upton var socialist och engagerad i sociala frågor och hade i sina böcker tagit upp missförhållandena som rådde på många stora arbetsplatser, och efter att nu ha läst om den här boken är jag böjd att kalla honom för trädkramare.

Den här e-boken har originalupplagans illustrationer
av John O'Hara Cosgrave

Berättelsen börjar i Redwood National Park där Elizabeth blir vän med Bobo, en gnome. Det visar sig att det bara finns två gnomer i parken, alla de andra har utrotats eftersom människorna skövlar redwoodskogarna. Elizabeth och hennes unge morbror Rodney erbjuder sig att ta med sig gnomerna på en resa österut för att se om de kan hitta fler gnomer, Den äldre av de två är först misstänksam och säger:
Glogo does not want to meet the big people who kill trees. "'A tree has no tongue with which to make words. A tree speaks in actions. If you love it and live with it, its spirit becomes one with yours and you understand it, and hate the madmen who murder it.'"
Resan blir bitvis spännande men slutar lyckligt, och Elizabeth säger:
“When I grow up, I’m going to help to save the forests, and have them all full of lovely little gnomes again!”


2 kommentarer:

  1. Åh trädgnomer! Den måste jag läsa. Låter lite som Bengt Anderbergs Niklas och Figuren. Figuren var en lövskogsfigur och han hade släktingar (om jag minns rätt) som var bokskogsfigurer och dem ville han åka och hälsa på om våren. Så det gjorde han. Charmig bok. Inte riktigt lika mycket trädräddning men trevliga trädbekantskaper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det är klart att du måste - jag hoppas bara att du inte blir besviken, min boksmak är ju lite udda.
      Upton reviderade den här boken lite senare i livet, men jag är glad över att det är den här första varianten som finns på nätet.
      Margaretha

      Radera