fredag 8 maj 2020

Barka

 A Limited Express, Five Seconds for Refreshments, 1884

Även om jag inte säger att något barkar åt skogen ofta, så har jag använt barka oftare i den betydelsen än att barka ett träd — men jag har inte tänkt särskilt mycket på varför man säger så. Inte förrän på sistone, när någon så gott som dagligen säger "vi får se vart det barkar", när vi får vår dagliga coronarapport. Så i dag rådfrågade jag SAOB:
BARKA bar3ka(ba`rka Weste), v.-adevbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. barka, nor. barka paa, taga kraftigt i (Ross). Ordet är spridt öfver större delen af det sv. språkområdet; jfr Ihre Dial.-lex. (1766)Möller Hall. Ordb. (1858)Rietz, Noreen Ordb. öfv. Fryksdalsm. 5, Vendell Ordb. öfv. Pedersörem. 15, Dens. Ordl. öfv. Finnbym. 21, Freudenthal Ordb. öfv. Närpesm. 10, Dens. Vöråm. 62, Freudenthal o. Vendell Ordb. öfv. est.-sv. dial. 20. Sannol. är ordet eg. bl. en bildl. anv. af BARKA, v.I. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr i sådant fall FLÄNGA, KVISTA, SKALA (i väg, åstad osv.). Möjl. är utgångspunkten för denna utveckling att söka i de två likaljudande sv. verben LÖPA, af hvilka det ena betyder springa, det andra lossna (om bark) o. afskala]
(hvard.) häftigt springa, rusa, ränna, dänga, ”ryka”. Komma barkandes. Lind (1749) [jfr sv. dial. han kom baddandes (Rietz)]— nästan bl. i förb. med en partikel l. ett prepositionsuttryck, hvarvid partikeln l. prepositionsuttryckets hufvudord uppbär hufvudtonen

Man kan barka åstad, barka ihop, barka kull och något kan barka löst — inte så svårt att begripa. I dikter är ordet inte lika vanligt, Erik Lindorms dikt har jag fått läsa många gånger, inte så mycket för att förstå användningen av barka, utan mer för att få ett grepp om dikten.

DET NYA HUSET

Över den stackar staden
lyfter du sturskt fasaden,
gnistrande färsk och flott.
Högfärdsbesatt du skiner,
du som helt nyss gardiner 
i dina fönster fått.

Du som ej än mist fukten
och fräna oljefärgslukten
känner ej världen stort.
Först ska dig åren barka
och trasiga barnskor sparka
hack i din blanka port.

Ack, du har långt ej hunnit.
Har väl en kyss ens brunnit
ini din hiss en gång?
Än du av sorg ej härdats,
än ingen kista färdats
nedför din trappuppgång.

Ej dina rums tapeter
bära på hemligheter,
minnen av hem som sprängts.
Det krävs många hyror
innan av livets syror
riktigt du genomdränkts.

Fönsterrutorna blänka
blixtrande klart, kantänka,
men de ha ingen själ;
kunna ej vinka, varna,
lyckligt av kärlek, klarna,
grumlas av hat och gräl.

Nu är du högfärdsvriden
men blir nog mör med tiden,
när du lärt veta hut,
när du står mörk i färgen,
ända till bara märgen
skrubbad i livets lut.
                     Erik Lindorm

2 kommentarer:

  1. Håller med om att det är ett konstigt sätt att använda barka i den dikten. Känns nästan som ett nödrim, men Lindorm skulle knappast sänka sig så lågt. Mystiskt.

    Själv använder jag ordet "barka" så ofta att det blir tjatigt. Särskilt när jag säger till barn och deras respektive att de måste ringbarka de träd som de funderar på att ta ner, annars är jobbet ogjort om några år.
    Samt, nästan lika ofta, i: "Ack mänsklighet, varhän barkar du?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Diktens barka är lite skumt - först tänkte jag att det var åren som ilade iväg, och sen undrade jag om det var den andra betydelsen, om livet barkar av mig in till kärnvirket...
      Ska läsa fler av hans dikter och se om jag förstår honom bättre då.
      Margaretha

      Radera