och punktliga är de, i går kväll, på tranafton, flög ett tjugotal tranor, under höga rop, över huset.
Crane and Pine Tree with Rising Sun
Suzuki Kiitsu
TRANBREV
Mästaren stod på stranden,
höll ett brev i handen,
tänkte med djup, gudomlig håg
på Betanias stilla by.
Vem ibland drängar alla
skulle som bud han kalla?
Då såg han upp och vinkade ner
en susande fågel ur sky.
"Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord."
Tranan, stolt och förveten,
stöter se’n dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.
Se, nu kommer tranan,
tranan kommer från Kanan,
höll ett brev i handen,
tänkte med djup, gudomlig håg
på Betanias stilla by.
Vem ibland drängar alla
skulle som bud han kalla?
Då såg han upp och vinkade ner
en susande fågel ur sky.
"Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord."
Tranan, stolt och förveten,
stöter se’n dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.
Se, nu kommer tranan,
tranan kommer från Kanan,
söker sig hit till sin nord igen,
sitt kärr, sina frostiga bär.
Hör du tranan skria,
öppna ditt fönster, Maria,
lyssna och tänk en bebådelsenatt
på den som dig rätt har kär.
Rent som med sol på driva
ville min längtan jag skriva,
sända den bort till din fjärran trakt
med det ädlast betrodda bud.
Hör du hornet i blåsten
tänk: Nu kommer posten.
Vänta, du grå postiljon, och bär
tillbaka min hälsning med Gud!
sitt kärr, sina frostiga bär.
Hör du tranan skria,
öppna ditt fönster, Maria,
lyssna och tänk en bebådelsenatt
på den som dig rätt har kär.
Rent som med sol på driva
ville min längtan jag skriva,
sända den bort till din fjärran trakt
med det ädlast betrodda bud.
Hör du hornet i blåsten
tänk: Nu kommer posten.
Vänta, du grå postiljon, och bär
tillbaka min hälsning med Gud!
Erik Axel Karlfeldt
bilden finns i ett verk av Olaus Magnus
Redan på 1500-talet kände man till uttrycket "tranan bär ljus i säng", och det är just vad de två flygande tranorna på bilden gör — de har ett ljus i näbben. För nu när våren var här, och med den tranorna, var det så ljust på kvällarna att man inte skulle tända ljuset på kvällarna, utan lägga sig i dagsljus.
I somliga trakter har man skickat tranbrev till sina vänner — brev som liksom påskbreven skulle skickas anonymt. Eller rättare sagt så skulle man smyga sig fram till mottagarens hus och slänga in brevet i farstun.
Och på många håll skulle man springa barfota runt huset på tranafton, vilket jag inte gjort ity det ligger fullt med snö kring huset.
På andra håll hängde barnen upp sina strumpor vid sängen — och si, nästa morgon fann de att tranan varit där under natten och lagt godis i strumporna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar