Det snögar

Välan, så sänk dig ned till oss ibland, 
När aftonstjeman ler vid himlens rand, 
När vinternatten tyst och ödslig snögar 
Sin hvita svepning på de gamla högar!– 

Hela dikten av Bernhard Elis Malmström hittar du hos Runeberg.

Det lutar åt att jag får plocka fram sportkostymen och skidorna igen.

SNÖA snøa, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SNÖGA snøga, förr äv. SNJÖA l. SNJÖGA l. SNEGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING 

[fsv. snioa, snö(g)a, sv. dial. snjoga, snjö(g)a, snö(g)a, snåia m. m.; jfr fvn. snjófa (nor. dial. snjo(v)a, snjoga, snjö(v)a m. fl.), fd. sniø (d. sne), nl. sneeuwen (jfr äv. litt. snaĩgo, småsnöa); avledn. av SNÖ, sbst.; med avs. på formerna med -g- jfr ROA, v., o. BOGEN, p. adj.]