Sanering pågår

"De skönaste planer, må de vara uppgjorda av

möss eller människor, går ofta om intet"

                                    Robert Burns

 J

ag har citerat Robbie tidigare — och kommer förmodligen att få anledning att göra det igen.

Älsklingen gillar underskåpen i köket, när han har långtråkigt, öppnar han dörrarna i sin jakt på sysselsättning. Nu har han i ett par dagar varit extra intresserad av ett par underskåp. Så det var ingen överraskning när jag öppnade en skåpdörr och förstod att mössen haft släktkalas under diskbänken.

Snickaren som lade in nytt golv under diskbänken, för inte så länge sedan, lämnade ett hål stort nog för råttor att komma igenom — hålet behövs, för att man ska kunna stänga av vattnet, men en brädbit, som går att ta' bort, över hålet, hade kanske varit på sin plats.

Som bekant slänger jag inget som kan vara bra att ha, så nu kom ett par ouppeldade brädlappar väl till pass. Nu är det inte precis enkelt, att ligga på golvet och försöka få fast en brädbit, längst in i skåpet, så jag är inte helt övertygad om att det blev tätt, och kring rören är det definitivt inte tätt, jag går och grunnar på hur jag ska fixa det — alla förslag emottages tacksamt! I dag insåg jag att de små liven även lyckats ta sig in i ett intilliggande kärlskåp — så här ska diskas. Och när jag ändå är i farten misstänker jag att jag bör undersöka alla skåp, för att dela porslin och tillagningskärl med mössen, är ingen tilltalande tanke.

To A Mouse

Wee, sleekit, cow'rin, tim'rous beastie,
O, what a panic's in thy breastie!
Thou need na start awa sae hasty
Wi bickering brattle!
I wad be laith to rin an' chase thee,
Wi' murdering pattle.

I'm truly sorry man's dominion
Has broken Nature's social union,
An' justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
An' fellow mortal!

I doubt na, whyles, but thou may thieve;
What then? poor beastie, thou maun live!
A daimen icker in a thrave
'S a sma' request;
I'll get a blessin wi' the lave,
An' never miss't.

Thy wee-bit housie, too, in ruin!
It's silly wa's the win's are strewin!
An' naething, now, to big a new ane,
O' foggage green!
An' bleak December's win's ensuin,
Baith snell an' keen!

Thou saw the fields laid bare an' waste,
An' weary winter comin fast,
An' cozie here, beneath the blast,
Thou thought to dwell,
Till crash! the cruel coulter past
Out thro' thy cell.

That wee bit heap o' leaves an' stibble,
Has cost thee monie a weary nibble!
Now thou's turned out, for a' thy trouble,
But house or hald,
To thole the winter's sleety dribble,
An' cranreuch cauld.

But Mousie, thou art no thy lane,
In proving foresight may be vain:
The best-laid schemes o' mice an' men
Gang aft agley,
An' lea'e us nought but grief an' pain,
For promis'd joy!

Still thou are blest, compared wi' me!
The present only toucheth thee:
But och! I backward cast my e'e,
On prospects drear!
An' forward, tho' I canna see,
I guess an' fear!