tisdag 12 november 2013

Sanering pågår

"De skönaste planer, må de vara uppgjorda av
möss eller människor, går ofta om intet"
                                    Robert Burns

 J
ag har citerat Robbie tidigare — och kommer förmodligen att få anledning att göra det igen.



Älsklingen gillar underskåpen i köket, när han har långtråkigt, öppnar han dörrarna i sin jakt på sysselsättning. Nu har han i ett par dagar varit extra intresserad av ett par underskåp. Så det var ingen överraskning när jag öppnade en skåpdörr och förstod att mössen haft släktkalas under diskbänken.


Snickaren som lade in nytt golv under diskbänken, för inte så länge sedan, lämnade ett hål stort nog för råttor att komma igenom — hålet behövs, för att man ska kunna stänga av vattnet, men en brädbit, som går att ta' bort, över hålet, hade kanske varit på sin plats.


Som bekant slänger jag inget som kan vara bra att ha, så nu kom ett par ouppeldade brädlappar väl till pass. Nu är det inte precis enkelt, att ligga på golvet och försöka få fast en brädbit, längst in i skåpet, så jag är inte helt övertygad om att det blev tätt, och kring rören är det definitivt inte tätt, jag går och grunnar på hur jag ska fixa det — alla förslag emottages tacksamt! I dag insåg jag att de små liven även lyckats ta sig in i ett intilliggande kärlskåp — så här ska diskas. Och när jag ändå är i farten misstänker jag att jag bör undersöka alla skåp, för att dela porslin och tillagningskärl med mössen, är ingen tilltalande tanke.


To A Mouse
Wee, sleekit, cow'rin, tim'rous beastie,
O, what a panic's in thy breastie!
Thou need na start awa sae hasty
Wi bickering brattle!
I wad be laith to rin an' chase thee,
Wi' murdering pattle.
I'm truly sorry man's dominion
Has broken Nature's social union,
An' justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
An' fellow mortal!
I doubt na, whyles, but thou may thieve;
What then? poor beastie, thou maun live!
A daimen icker in a thrave
'S a sma' request;
I'll get a blessin wi' the lave,
An' never miss't.
Thy wee-bit housie, too, in ruin!
It's silly wa's the win's are strewin!
An' naething, now, to big a new ane,
O' foggage green!
An' bleak December's win's ensuin,
Baith snell an' keen!
Thou saw the fields laid bare an' waste,
An' weary winter comin fast,
An' cozie here, beneath the blast,
Thou thought to dwell,
Till crash! the cruel coulter past
Out thro' thy cell.
That wee bit heap o' leaves an' stibble,
Has cost thee monie a weary nibble!
Now thou's turned out, for a' thy trouble,
But house or hald,
To thole the winter's sleety dribble,
An' cranreuch cauld.
But Mousie, thou art no thy lane,
In proving foresight may be vain:
The best-laid schemes o' mice an' men
Gang aft agley,
An' lea'e us nought but grief an' pain,
For promis'd joy!
Still thou are blest, compared wi' me!
The present only toucheth thee:
But och! I backward cast my e'e,
On prospects drear!
An' forward, tho' I canna see,
I guess an' fear!

11 kommentarer:

  1. Sådana är tiderna nu, de vill in och värma sig de små fyrfotingarna. De har ju så små "fötter" och inga sockor att ta på. Ack ja...och inte vill vi tvåfotingar ha in dem så ekvationen går inte riktigt ihop.
    Aluminiumfolie kan vara bra att täta springor med. Jag har inte själv prövat men hört av vänner att det fungerar. Själv är jag inte övertygad efter att ha sett hur en mus tuggade aluminiumform så det stod härliga till...bergull, däremot gillas inte, det vet jag helt säkert.

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. karin,
      Jaha ja, då är det inte bergull runt röret - för det har de nästan ätit upp!
      Aluminiumfolie kanske skickar stötar genom tänderna - jag vill inte tugga på folie - så jag kanske provar med det - också. Brädlappar, folie, pepparmintsolja och vitlök. Snacka om hängslen och livrem!
      Om jag dessutom stickar sockor åt de små liven, så kanske de vågar sig ut.
      Margaretha

      Radera
    2. Säg till om du behöver mera garn!:)
      Kanske att det bara är "mina" möss som låter bergullen vara? Rådjur äter ju också väldigt olika hos olika människor, så kanske mössen också specialiserar sig på liknande sätt. Här krävs forskning, verkar det som
      Karin

      Radera
  2. Inga råd att ge, egentligen. De små sötnosarna tar sig in genom minimala hål. Och finns det inget gnager de upp en lagom passage. Jag brukar fånga dem i en bur och åka och släppa ut dem i skogen. Efter ett tag – i januari eller så – brukar trafiken avta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Kruxet med bur är, att man helst ska åka några kilometer med dem innan man tömmer buren, annars kommer de omedelbart tillbaka. Och det sägs ju att möss aldrig gör om en dumhet, så då aktar de sig säkert för att gå in i buren.
      Några möjligheter att åka iväg för att tömma buren har jag inte. Så kampen går vidare - på hemmaplan.
      Margaretha

      Radera
  3. De tycks ta sig in varhelst de behagar. Nej tack, inte vill man dela kärl och annat med möss. Äter älsklingen de små liven?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      Jo då, älsklingen är en jäkel på att fånga möss - men dett är ju inte fär plej när mössen kan huka bakom panelen eller andra fasta föremål.
      Nu måste jag trolla med knäna, för att få plats med alla nydiskade kärl, i mussäkra skåp, tills jag ser om mina försök att täppa till hålen fungerar.
      Margaretha

      Radera
  4. Fyll hålen med stålull! Inget skönt att bita i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ninna,
      Att jag inte tänkte på det - jag gjorde ju faktiskt den reflektionen att de inte hade gett sig på paketet med stålull!
      Det ska jag prova, med lite folie över som jag toppar med vitlök och pepparmynta!
      Margaretha

      Radera
    2. Jag tackar för det goda rådet om stålull....
      Bakom diskmaskinen finns en liten passage som behöver täppas till. Stålullspassage från och med idag. Nu får de knapra på bäst de vill de små liven:)

      Radera
    3. PettasKarin,
      Visst låter det som ett gott råd. Jag har inte provat än, eftersom min kropp inte varit med på noterna - kanske i morgon...
      M

      Radera