Mer moderniteter

När jag i går läste om teknikens landvinningar, kom jag att tänka på en sång som min mor sjunger ibland.


If I had a talking picture of you,
I would run it every time I felt blue.
I would sit there in the gloom of my lonely little room
And applaud each time you whispered, "I love you; love you."


On the screen the moment you came in view
We would talk the whole thing over, we two.
I would give ten shows a day,
And a midnight matinée,
If I had a talking picture of you.

Frågar är ju bara om tekniken kan göra en "oblå" — min erfarenhet är att man blir ännu deppigare, mer ensam och jäkligt blå (blue devils, alltså), när man slutar ett samtal, lägger undan fotot eller filmen är slut.