söndag 20 maj 2012

Konsten att huka sig

Squat
Alma Aguado

en nog så viktig konst — särskilt för oss kvinnor som vid behov inte kan slå en parablel i upprätt tillstånd. Det kräver förstås samarbetsvilliga knän, och helst lite avskildhet. Av någon anledning tycks kvinnfolk inte vara lika benägna, som män, att visa hela världen att även vi måste ge utlopp för våra naturliga behov.
I en kommentar hos Olgakatt, mindes jag den gamla (goda?) tiden då man fick dra i strängen för bara 25 öre — och Olgakatt undrade om man i dag vid behov får betala med kort på centralstationen i Stockholm. Kanske någon har erfarenhet av Stockholm centrals damrum — finns förresten damrummet kvar — med amper toalettmadam?

De flesta av oss har nog rätt många minnen från trängande situationer — och hur vi löste dem. En tämligen desperat lösning tog min väninna till när hon var i London och inte hittade en enda toalett. Det var sommar, och det var på de korta kjolarnas tid. Hon satte sig till slut på en mur i en park, drog diskret upp kjolen, vilket på den tiden nästan gjorde sig själv när man satte sig, och lät naturen ha sin gång, medan hon försökte se ut som om hon satt och väntade på någon.
Själv har jag under årens lopp haft ett antal caper — ett mycket bekvämt plagg, som ger bäraren en märklig silhuett om man har mycket att bära. Dessutom kan capen vid behov fungera både som omklädningsrum och toalett — man justerar sin klädsel därunder så att man vid lämpligt tillfälle (när man tror att man är någotsånär ensam) kan huka sig och se’n, beroende på plats och årstid, låtsas som om man är geolog, botanist eller ento-molog, medan man lättar på trycket.
Den varma årstiden, utan ytterplagg, rekommende-rar jag lång kjol — visserligen kan det vara knepiga-re att få av sig underbyxorna utan cape, men när det väl är gjort, kan man slå sig ned och med räkna ståndare och pistiller på blomstren — för vilket jag rekommenderar att alltid bära med sig ett försto-ringsglas.
Bilresor på vägar utan skogsdungar eller rastplat-ser, kan vara påfrestande.  Har man en bil med fyra dörrar, är det bara att öppna både fram och bakdörr mot vägrenen och huka mellan dörrarna.
Förresten ljög jag när jag sa’ att kvinnor inte kan slå en parabel — jag har en väninna som alltid har med sig en ”peeniss” av papp. Inte bara praktiskt i sko-gen, utan också när man tvingas nyttja snuskiga toaletter.



5 kommentarer:

  1. Pappenisen är ju smart! Jag har stått över smutsiga toalettstolar ett antal gånger i alla märkliga ställningar för att slippa sitta ner, men med en pappenis i väskan så...kan man ju ställa sig i vilken buske som helst, precis som männen gör. Skickligt att kunna skriva sitt namn i snön också

    Karin som inte med säkerhet vet hur det ser ut på T-Centralen längre, men på CityCentralen över gatan var det två män som skötte om ruljangsen in och ut på damtoan och priset var 5 kronor. Men det kan ha ändrat sedan dess..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, jag minns när jag som sexåring skulle huka över en toalettstol - som jag sett mor göra, på offentliga toaletter - med den påföljden att jag kissade på byxorna! Skära bomullsbyxor, flossade på insidan.
      Att skriva i snön kräver nog sin kvinna - och övning!
      jag lär inte komma varken till centralen eller cityterminalen i första taget, så om ingen annan har färskare information, så får vi väl tro att det fortfarande är så.
      Margaretha

      Radera
  2. Cityterminalen är namnet och inget annat...lät konstigt men det tog tid innan polletten föll ner ..

    Karin

    SvaraRadera
  3. Det finns ett antal attiraljer för att underätta kisseriet men detta var det första engångs jag sett. Smart när man tycker det är jobbigt att huka sig. Men var kan man köpa grejen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Engångsgrejor är nog att föredraga framför uribag. Jag har bara sett dem över där på drugstorarna. Du får kanske be släkten köpa åt dig - eller googla och se om de kommit till Sverige.
      Margaretha

      Radera