torsdag 19 maj 2011

Framtidsvision

Midsummer, 1892
Sir James Guthrie

Nyligen hörde jag ett radioprogram där man nuddade vid de bibeltrognas återkommande profetior om jordens undergång, och jag kom att tänka på vår goda vän Ingrid. Hon var som vi alla en person full av motsättningar — hon var en jordnära, praktisk, empatisk och fantastisk vän. När det kom till bibeltolkningar så var det egentligen inte tolkningar eftersom hon tog allt bokstavligt. Vid flera tillfällen skickade hon ut avskedsbrev tillsammans med sina julkort, för nu tydde allt på att jordens undergång var nära.
Hon hade ett stort hus i en stor trädgård, där tog hon emot människor som behövde någonstans att bo, eller som hade problem — för det mesta båda delarna — allt utan att att betalt.
En ljuvlig sommardag för länge se’n var mor och jag på besök hos henne. Vi satt i trädgården och fikade, och samtalet slingrade sig mellan det ljusa och mörka här i livet, som det så ofta gör när goda vänner träffas. De tama fåglarna satt på våra assietter och krävde sin andel av kaffebrödet. Jag minns att jag satt med en talgoxe på stortån när Ingrid började tala om att nu var jordens undergång nära — alla tecken tydde på att det här var den sista sommaren innan vi skulle få den stora förmånen att för evigt få tillbringa evigheten med vår skapare. Så tittade hon på den något medfarna trädgårdsmöbeln och sa’: “jag får bestämt be att Nils målar trädgårdmöblerna om vi ska ha glädje av dem kommande somrar”.

7 kommentarer:

  1. Jag ler stort :O. Så där är vi på många sätt, fastän det kanske inte handlar om jordens undergång alla gånger utan också i andra situationer. Paradoxala.

    Karin som associerar till att vara professorisk fastän det menas provisorisk. (kanske jag har fått lite väl mycket sol idag?)

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Egentligen är det rätt skönt att tillåta sig den här sortens tankeakrobatik - och ännu skönare att inte vara ensam om det.
    Margaretha
    i den inte så
    värst varma solen

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar bild - en talgoxe på stortån , jordens undergång och så kommentaren om möblerna.

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Livet i ett nötskal?

    Renée,
    Ja, det kunde jag - det var inte ens svårt, av flera skäl.
    Ingrid var tio år äldre än mor, och jag var i övre tonåren. Hon hade humor och skulle förmodligen ha skrattat, men skulle nog se'n ha återvänt till vad bibeln säger. Och
    jag visste att jag inte skulle kunna rubba henne i hennes tro, dessutom var hon otroligt kunnig - jag skulle inte ha haft några som helst argument att sätta emot i sakfrågan. Även om jag inte delade hennes tro, hade jag en enorm respekt för henne som människa och för hennes stora kunskaper på många områden och ville inte till något pris genera henne.

    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Härlig berättelse. Jag ler ända in i hjärtat!

    SvaraRadera
  6. Magdalena,
    Jag blir glad bara jag tänker på Ingrid - och i synnerhet den här episoden.
    Margaretha

    SvaraRadera