onsdag 4 maj 2011

As American as apple pie


Samuel Sewall, distinguished alumnus of Harvard College and citizen of Boston, went on a picnic expedition to Hog Island on October 1, 1697. There he dined on apple pie. He wrote in his diary, 'Had first Butter, Honey, Curds and cream. For Dinner, very good Rost Lamb, Turkey, Fowls, Applepy.'
Detta är det första kända omnämnandet av äppelpaj i Amerika

A Apple Pie. B bit it. C cut it.
"A Apple Pie and Other Nursery Tales"

239. Apple Pie.
When apples are very small and green, they are nice stewed whole, with the skins on, and strained when soft, and sweetened. Pare, quarter, and take out the cores of the apples, when of a large size. If they are not ripe, stew them with just water enough to prevent their burning. When soft, sweeten and season them to the taste. When apples are ripe, they make better pies not to be stewed before baking. Fill your pie plates, cover them with a thick crust, and bake them from half to three-quarters of an hour. When baked sufficiently, cut the upper crust through the centre, remove it carefully with a broad knife, put a piece of butter, of the size of a walnut, into a pie, sweeten it to your taste, and if the apples are not tart enough, squeeze in the juice of part of a lemon—flavor the pie with either nutmeg, rosewater, or grated lemon peel. Apples cut into quarters, without paring, and stewed soft in new cider and molasses, make good plain pies. The apples should be strained after stewing, and seasoned with cinnamon or nutmeg. If made quite sweet, it will keep good several months. Dried apples should have boiling water turned on to cover them, and stewed till very soft. If they are not tart enough, turn in sour cider, when they are partly stewed. A little orange peel stewed with the apples, gives them a fine flavor. Season them, when soft, with sugar and nutmeg, and strain them if you like.
från The American Housewife, Containing the Most Valuable and Original Receipts in all the Various Branches of Cookery; and Written in a Minute and Methodical Manner, 1841 av okänd författare

När jag skrev om de flätade mattorna, lovade jag något förhastat att återkomma till äppelpajen — det var dumt av mig, eftersom jag gapade över större bit än jag kan svälja. Antingen kommer jag att få skriva en följetong i 17 delar om vad jag kommer fram till, eller också skippar jag hälften av min något luddiga tankegång.
Så här har jag suttit och grunnat över vad som egentligen är amerikanskt. Vad jag personligen tycker är amerikanskt alltså. Med jämna mellanrum bloggar någon om vad de tycker är amerikanskt och svenskt — det är intressant att läsa, i alla synnerhet som jag inte alltid håller med.
Med tanke på hur stort Amerika är så vore det kanske konstigt om vi alla skulle ha samma uppfattning. Frågan är förstås om det över huvudtaget går att säga vad som är typiskt för ett land. Det beror ju på i vilken del av landet man vistas, och i vilka kretsar man umgås.
Se’n beror det naturligtvis på om man riktar in sig på tingen, mentaliteten eller kulturella egenheter. Att dörrar går inåt istället för utåt, att fönstren är annorlunda, skolbussarna gula och att det finns särskilda affärer som säljer julpryttlar hela året, ta’r bara några da’r att vänja sig vid. Däremot vande jag mig aldrig vid att man förväntades sova i kompisen säng när man övernattade där. OK, det slipper man när man kommit över tonåren — men det var illa nog så länge det varade. Särskilt om kompisen rakar benen och hennes knän känns som krusbär när håret börjar växa ut — eller när hon i halvsovande tillstånd tror att man är pojkvännen och kärvänligt kryper närmare och närmare. Eller när man är tre eller fyra tjejer i sängen, och två envisas med att fnittra och prata halva natten, när allt man vill är att sova.
Ju mer jag funderar över vad som är amerikanskt, ju mindre kommer jag på. Visst finns det mat som är mer amerikansk än annan mat, men det hör ju också till det man snabbt vänjer sig vid — det vill säga det söta har jag lite svårt för, men man behöver ju inte äta av det. Även om många familjer serverar maten upplagd på tallrikarna så är ju värdinnan alltid nog med att ta’ reda på vad man tycker om. Jag märker att det här blir mer ett resonemang med mig själv än några rediga slutsatser — men eftersom jag är inne på kapitlet ätbart, så tycker jag nog att ”degnötter”, hur läskiga de än är, är mer amerikanskt än äppelpajen. Att ha tjejträff där man gör fudge och poppar majskorn, och pratar halva natten, har jag bara upplevt i Staterna. Liksom att överraskningsfester är mycket mer amerikanska än svenska för mig.
På tal om överraskningar, har jag i ett tidigare inlägg berättat om Diane, och hur hon en gång överraskade mig.
Den amerikanska hjälpsamheten har säkert utvecklats som den gjort av nödtvång, eftersom landet praktiskt talat saknar skyddsnät för de utsatta. Man är inte lika rädd för att tränga sig på, som vi många gånger är, utan man lagar helt sonika dubbelt så mycket mat som vanligt, och knallar över till den behövande grannen med det. Eller organiserar skjuts till sjukhuset eller gör upp listor så man vet vilken vecka man ska städa hos den sjuka grannen. (Naturligtvis fungerar det inte alltid så men i mycket större utsträckning än här).

Oj, här har jag svamlat på utan att komma fram till något inte ens till äppelpajen. Det får bli i ett annat avsnitt.

12 kommentarer:

  1. Nära nog allt i USA - utom om det kommer från de inhemska indianerna - har ett ursprung från andra delar av världen, mest Europa. Så även äppelpaj, säkerligen. Men vi är ju alla benägna att sätta vårt bomärke på mångahanda ting, även de stulna eller "lånade", tänk bara på våra "svenska" kåldolmar. Människans minne är kort. Jag lärde mig som medicine kandidat att det är ca 14 dagar när man utfrågar en patient om symptom!
    Den amerikanske "mayor" jag en gång intervjuade talade om "ancient times" och menade för ca 50 år sedan.

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,
    Jag spårade ju ur totalt och kom aldrig till pajen - men det blir, hoppas jag.
    Jag har skrivit om det där med mat förr, varje gång man tror att nu bjuder jag väl på något svenskt, blir någon glad och talar om att det är en specialitet från deras hemland. Med tillgång på samma råvaror, måste ju maten bli tämligen likartad.
    Jag har ett extremt gott minne, men att redogöra för mina krämpor tycker jag är jättesvårt. Om en åkomma inte gör sig påmind just nu, finns den inte. Jag vet inte hur många gånger jag trasslat in mig på den fronten.
    Jo, jo, amerikaners tidsuppfattnig är minst sagt märklig - jag har guidat amerikaner, som bara inte kan ta' in hur gammal en runsten eller gammal kyrka är.
    Margaretha
    som i så fall
    är en fornlämning

    SvaraRadera
  3. Den här fornlämningen har aldrig varit till det stora landet i väster men har alltid förknippat det med stora intag av jordnötssmör. Många vänner som har varit där ett tag har kommit hem välgödda just för att de har ätit jordnötssmör i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men kanske det inte alls har med amerikanerna att göra utan med ålänningarna när de kommer hemifrån:)?
    Roligt svammel för övrigt!

    Karin

    SvaraRadera
  4. Karin,
    Jag måste tillstå att jag äter jordnötssmör varje dag. Förutsatt att man får tag på pb utan tillsatser, så är den ju inte utan en del nyttigheter som magnesium, E vitamin och B3. En viss risk för att den ska innehålla aflatoxin finns naturligtvis. Och är man allergisk kan pb ju vara dödligt, vilket är orsaken till att en del skolor har förbjudit förekomsten av det.
    Men gott är det på grovt bröd med tomat till - eller att fylla selleristjälkens ränna med, eller en massa andra kombinationer.
    Lätt att göra själv också, bara köra jordnötter i en mixer, med en gnutta olja - och om man så önskar en gnutta salt.
    Mmmmmmmmmmargaretha

    SvaraRadera
  5. Det är väl med det som med allt annat man äter. Allt skall intas i lämpligt stora portioner. Jag tittade efter vad vi har för sorts jordnötssmör hemma och hittade två sorter. Den ena är ekologisk och innehåller jordnötter 99,5 % och 0,5 % salt. Ingenting annat. Kan innehålla spår av sesam. Den kommer från Urtekram.
    Den andra sorten heter Skippy och innehåller 79 % malda rostade jordnötter, vegetabilisk olja, dextrose, härdat vegetabiliskt fett och salt. Ej ekologisk.
    Nu har jag dessutom haft en liten smakprovarstund för mig själv framför datorn, nyfiken som jag är.
    Vilken var godast...den ekologiska smakade äkta och god ut i tungspetsen...den andra är riktigt god. Och det här hade jag inte alls tänkt att jag skulle göra men nu är det gjort:D. Förstår att du säger Mmmmmmmmargaretha.

    Karimmmmmmmmmmmmn

    SvaraRadera
  6. Karin,
    Ha, nu har jag lurat in dig på den fördärvliga vägen! Pröva det tillsammans med choklad nästa gång.
    Skippy kan jag alltid få tag på, på Konsum. Åker jag längre bort kan jag köpa en ekolgisk´dansk sort, som jag inte minns vad den heter. Men faktum är att jag inte tycker att den är lika god.
    I U.S.A. använder man den mycket till bakverk - Nu bakar jag sällan sån't, men jag har några recept på småkakor som några av mina vänner älskar.
    Precis just nu slog det mig att man kanske skulle kunna blanda det i fyllningen på chokladbiskvier - vad tror du?
    Margarethahahahaha

    SvaraRadera
  7. Haha, jordnötssmör var det första jag tänkte på när det var frågan om vad som var amerikanskt. Jag var nämligen förlovad med en amerikansk student en mycket kort tid och han introducerade jordnötssmöret och banana split i mitt liv.

    Han var historiker och djupt imponerad av alla katedraler och antika byggnader i Europa och beklagade djupt bristen på medeltida historia i USA.
    Jag har bara varit i USA tolv dagar men kommer ihåg att jag var mycket förvånad över amerikanarnas vänliga och disciplinerade körsätt och att man lade om körfilerna efter morgon- och kvällstrafik. Fyra filer i en körriktning in till Washington på morgonen och två ut och tvärtom på kvällen.

    SvaraRadera
  8. bra idé Margarethahahaha
    Biskvier med jordnötssmör!

    Kahahaharin

    SvaraRadera
  9. Ingrid,
    Lustigt det där med hur olika människor, beroende på sina erfarenheter, tänker på olika saker som typiska. Jo, visst är jordnötssmör typiskt amerikanskt - det var ju det klassika, och billiga, pålägget i barnfamiljer. När "Dennis the Menace" äter jordnötssmör så översätts (översattes?) det alltid med messmör.

    Hm, det där med körsättet beror nog på var man råkar köra.

    Karin,
    Ska pröva det - nå'n gång!

    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Jag vill jättegärna ha recept på kakor med jordnötssmör. Vi äter mycket jordnötssmör, men kakor med det har jag aldrig bakat.

    SvaraRadera
  11. sis och jag talade nyss om uttrycket, ingen av oss kom ihåg om man sa det när vi växte upp eller om det kom senare. nu vet jag, tack!
    jag är paj freak, bakar ofta paj, men inte så ofta äppel paj.

    SvaraRadera
  12. Debbie,
    Bra!
    Jag har förstått att vi bakar mer pajer - och quicher - i vårt hus än många andra. Kanske är jag inte rätt person att tala om vad som är svenskt och vad som är amerikanskt eftersom vi blandar friskt, och jag ibland inte vet vad som är vad.
    Margaretha

    SvaraRadera