tisdag 26 januari 2010

Vi har det bra


Jag har gnölat en del om vår svenska sjukvård — och jag tycker att det finns en hel del att gnöla om — men när jag hör, och ser, hur sjukvården fungerar, eller inte fungerar, i andra länder, då kan jag inte annat än tycka att vi har det bra.
Jag har haft en del kontakt med Deb, en amerikansk kvinna som har diabetes insipidus (som inte har något att göra med diabetes mellitus, ofta kallad sockersjuka). Mycket förenklat, innebär det att man dricker stora mängder och kissar ut allt tämligen omgående. Det finns en effektiv medicin — men Deb har inte råd med den, och hon har ingen sjukför-säkring.
Deb och jag har bara umgåtts på nätet, jag känner henne inte och vet inte hur tillförlitliga hennes uppgifter är. Det här är bara något av vad hon har berättat:

När det är som värst kolkar jag i mig 12-15 gallon (45-56 liter!) vatten per dag — eller vilken annan vätska som jag får tag på. Naturligtvis kissar jag enorma mängder, och blir ibland vattenförgiftad.
Ingen arbetsgivare vill behålla en anställd som måste gå på toa så ofta som jag gör.
Jag har förbrukat åtskilliga madrasser under åren — nu sover jag i badkaret eftersom jag inte hinner på toaletten på natten.


Jag har hör talas om patienter med DI som dricker uppåt 20 liter om dygnet, men det här låter extremt. Men oavsett hur mycket eller lite hon dricker blir jag upprörd över att någon inte får den medicin hon behöver — eller annan hjälp för den delen. Deb är extremt överviktig med sina 195 kg och har många medicinska problem som hon inte får någon hjälp med.

Vi räknar ju med att få hjälp när vi behöver det — se'n är det en annan femma att vår uppfattning om behov ibland skiljer sig från vårdens uppfattning.
Jag var en gång på en konferens i Chicago, där många av deltagarna drabbades av en amöba infektion (jag har aldrig fått det bekräftat, men det var vad man trodde att det var). När jag lastades in i en ambulans, var jag bara tacksam över att ha en försäkring, och brydde mig inte ett smack om vad som hände med mig. Innan ambulansen for iväg, hjälper några av deltagarna en kvinna i min ålder upp i ambulansen. Hon såg lika eländig ut som jag kände mig — ändå blir hon ifrån sig när ambulansen ska till att åka. Hon ska inte med, personalen försöker att övertala henne — men nej, hon har ingen försäkring och kan inte följa med.

12 kommentarer:

  1. ...och nu saboteras Obamas försök att få till ett embryo till allmän sjukförsäkring i världens rikaste land...

    SvaraRadera
  2. Olgakatt skrev precis vad jag tänkte. Eländigt.

    SvaraRadera
  3. Eländigt, säger jag med..

    SvaraRadera
  4. Även om vi, här i kommentatorbåset, tycks ha samma uppfattning så finns det faktiskt svenskar som tycker att det amerikanska systemet är utmärkt!
    Jag orkar inte diskutera frågan med amerikaner längre - de är övertygade om att om de inför ett liknande system så är det första steget mot en kommunistisk stat - vilket är synonymt med helvetet.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Det finns ett väldigt underhållande videoklipp om just deras syn på Sverige som ett kommunistland ;) Kika här !

    SvaraRadera
  6. Tack Christina,
    Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
    M

    SvaraRadera
  7. Pappa har berättat liknade saker från när han bodde där. Jag kan inte fatta hur man kan vilja ha kvar ett sånt system.

    Ullis vill läsa artikeln om dig kan du lägga ut den på bloggen eller kan man köpa gamla nummer av tidningen?
    kram

    SvaraRadera
  8. Pella,
    Jag har fått många förklaringar till varför "America is the best country in the world" men fattar ändå ingenting av resonemanget.

    Det var länge se'n jag träffade Ullis, hälsa henne.
    Nej, jag vill inte lägga ut artikeln, och tror inte heller att man kan göra så. Men om Ullis kontaktar Peter så är det möjligt att det finns gamla nummer kvar.
    redaktionen@svensktkonsthantverk.se
    Ett annat alternativ är att jag mejlar den till henne. Men då behöver jag hennes adress.
    kram,
    Margaretha

    SvaraRadera
  9. Jo men visst.De amerikanare jag har träffat tycker både att vi har det så fantastiskt bra med all vår sociala välfärd, men de vill inte för ett ögonblick vara med om att deras eget land ska försöka skapa något liknande :(((

    SvaraRadera
  10. Lisette,
    Det sorgliga är att så många får lida för att att de inte ens vill lyssna på våra argument!
    Jag vet, för min tant, i salig åminnelse, tyckte att det var förfärligt att vem som helst fick studera på svenska universitet. Hon föredrog att ha barnbarnen på ett dyrt universitet "så man visste vem de umgicks med". Men så röstade hon på Barry Golwater också!
    Margaretha
    som är tämligen uppgiven vid det här laget

    SvaraRadera
  11. Ursäkta om jag är framfusig, den där artikeln om dig gäller det bara för de som känner dig? Jag vet ju inte vilket nummer och vad artikeln heter, men jag skulle vilja läsa den.

    SvaraRadera
  12. Siv,
    Om du skickar din mejladress till mig så kommer artikeln.
    Min adress finns någonstans i högerspalten.
    Margaretha

    SvaraRadera