En skyldig bloggerska

Money Lender, 1531
.

Plötsligt ramlar ett minne över mig — ett minne som det ta'r mig en lång stund att spåra bakåt för att förstå hur kringelekrokigt mina tankar färdats.
Vi bodde i Åkersberga och jag gick i skola i sta'n — det här var innan det fanns någon busstrafik mellan Stockholm och Åkersberga — det var tåg som gällde, när de gick som tätast gick det ett tåg i timmen. Det kunde bli långa dagar om man missade ett tåg, för tågresan tog i det närmaste en timme, och se'n hade jag tre kilometer att gå.
En dag när jag kom till Östra station fanns det skyltar som berättade att på grund av banarbete, fick vi som skulle till Åkersberga åka Djursholmståget till Djursholms Ösby och där byta till vårt ordinarie tåg. När det var dags att byta tåg insåg jag att jag skulle komma hem betydligt senare än vanligt, så medan jag väntade på mitt tåg knallade jag över till Pressbyrån för att ringa hem. Det var inte en mynttelefon, utan perioderna mättes och man betalade efteråt i kiosken. När jag skulle betala visade det sig att det fattades 30 öre för mig. Eftersom reparationerna skulle pågå ett tag, lovade jag att betala nästkommande dag.
Men den här första dagen var den enda gången jag fick vänta på mitt tåg — resten av veckan bytte jag visserligen tåg, men hade ingen tidsmarginal att springa över till kiosken och betala min skuld. Vid det här laget har min skuld vuxit till vidpass tre kronor — utan ränta!

Monetära grubblerier

Bilden har jag snott hos myntkabinettet

.

Karins biografminnen fick mig att grunna på hur mycket pengar 100 mark egentligen var 1942. Lätt, tänkte jag, nätet har omvandlingstabeller för allt — men där fick jag tji. Jag hittade massor med sidor som handlade om valutakurser, men när det gäller pengar så förefaller det som om allt som inte sker i detta nu är historiskt. Det fanns inget som sträckte sig mer än några år bakåt i tiden. Se'n får jag väl tillstå att även om jag är bra på mycket, så står jag mig slätt när det kommer till pengar och dess terminologi — jag fattade helt enkelt inte ens vad en del sidor och tabeller handlade om.

Till slut hamnade jag hos Riksbanken, och fattade lika lite där som på andra sidor — men det fanns en liten ruta där man kunde skriva till dem. Förmodligen skulle man skriva om mycket viktigare saker än vad 100 mark kunde tänkas vara värda i dag, men jag skrev — och jag fick svar! Stort tack till Riksbankens information, som gav mig den här länken.
Med reservation för att jag feltolkar tabellen, har jag kommit fram till att man 1942 fick ungefär 126 kronor för 100 finska mark. Knappar jag mig då iväg till myntkabinettet, får jag reda på att i dagens (2009) penningvärde blir det 2367 kronor. Ingen dålig hittelön, särskilt inte om man först snott bilden!

Kunde naturligtvis inte avhålla mig från att konsultera NE beträffande en del penningrelaterade ords ursprung.

Visst är det intressant att ordet pengar har med boskap att göra, man mätte sin förmögenhet i antal kreatur.

.

pekuniä´r adj. ~t
ORDLED: pekuni-är
• som har att göra med pengar: ~a bekymmer
HIST.: sedan 1821; till lat. pecunia 'pengar; förmögenhet', till pecus 'boskap'; besl. med fä, pekoral

monetä´r adj. ~t
ORDLED: monet-är
• som avser penningväsende: ~ union
HIST.: sedan 1895; av fra. monétaire med samma bet.; av lat. monetarius, till moneta 'mynt'; jfr mynt, portmonnä

penn`ing subst. ~en ~ar
ORDLED: penn-ing-en
• (numera mest i sms. och i några uttr.) mynt el. (ngn gång) annat betalningsmedel ⟨delvis åld.⟩: silverpenning
BET.NYANSER: a) spec. som benämning på en gammal svensk myntenhet: en ~ var i Svealand 1/8 örtug b) numera vanl. mera med tanke på värdet än på det konkreta betalningsmedlet: penningbekymmer; penningplacering; penningvärde; handpenning; lösenpenning; han kom över huset för en billig ~ c) spec. om belopp som utgör bidrag, lön, avgift e.d. ⟨i sms.⟩: föräldrapenning; sjukpenning; timpenning d) om rikedom, kapital e.d., tänkt som personligt verkande kraft: ~en regerar e) om medalj e.d. ⟨i sms.⟩: minnespenning
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. pänninger; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.; jfr pfennig

peng subst. ~en ~ar [peŋ´-]
ORDLED: peng-en
• (mest plur.) mynt eller sedel (av lägre valör) {slant} ⟨i sing. vard. el. barnspr.⟩: silverpeng; pojken stoppade sin ~ i spargrisen; barnen fick en ~ av den snälla tanten; han hade alla ~arna i fickan
BET.NYANSER: a) ofta mera med tanke på värdet än på det konkreta betalningsmedlet: bilen kostade en vacker ~; han har ~ar på banken; hon hade inga ~ar på sig; tjäna grova ~ar; lämna jämna ~ar; ~arna eller livet!; reda ~ar kontanta betalningsmedel b) ibl. äv. om medalj e.d.: minnespeng
IDIOM: ha ~ar som gräs ha nästan obegränsat med pengar
HIST.: sedan 1570; till penning

ko`sing subst. ~en
ORDLED: kos-ing-en
• pengar ⟨vard.⟩: han bad henne om lite ~; hosta fram ~en innan ni får ångra er; kamma in ~en
HIST.: sedan 1892; ev. slangbildn. till kova

ko`va subst. ~n
ORDLED: kov-an
• (i vissa uttr.) penningsumma ⟨vard.⟩: storkovan; det kunde man nog tjäna en ~ på
HIST.: sedan ca 1850; av fi. kova, förk. av kova raha 'klingande (hårda) mynt'

lö`söre subst. ~t ~n
ORDLED: lös--ör-et
• lös egendom utom pengar och värdepapper o.d.; sammanfattande benämning för möbler, husgeråd, transportmedel etc. {SYN. mobilier; se lös 2} {→bohag} ⟨särsk. i jur. sammanhang⟩: lösöreauktion; av ~ och pengar tillfaller hälften änkan
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lösöre; till öre i dess forna, allmännare bet. av 'egendom'; jfr saköre

plu`ring subst. ~en ~ar
ORDLED: plur-ing-en
• (mest plur.) peng(ar) ⟨starkt vard.⟩
HIST.: sedan 1845; sv. dial. pluring 'träkil; korvbit' (jfr korvöre)

korvöre [kår`v-] subst. ~t ~n
ORDLED: korv--ör-et
• i fraserna inte ett ~ inte ett enda öre ⟨vard.⟩; vartenda ~ vartenda öre dvs. alla tillgängliga pengar ⟨vard.⟩
HIST.: sedan 1902; förleden har oklar etymologi

stålar [stå`l- äv. stå´l-] subst., plur.
ORDLED: stål-ar
• pengar ⟨vard.⟩: fixa lite ~
HIST.: sedan 1893; av månsing stålar 'pengar'; till stål

stål subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: stål-et
• smidbart järn framställt av tackjärn el. skrot; om legeringar av järn och kol (högst 1,5%), vanl. med tillsatser av andra legeringsbildande grundämnen (krom, volfram, nickel etc.): stålblank; ståldörr; stålfjäder; stålgrå; stålhjälm; stålklinga; stålpenna; stålvajer; rostfritt ~; moderna hus i ~, glas och betong; en byggnadsställning i ~ med gångbrädor
BET.NYANSER: a) spec. om (material till) kniv: han låg där med sex tum kallt ~ genom kroppen b) överfört i uttr. för styrka: stålmage; stålmuskler; nerver av ~; en vilja av ~; hon fick ~ i blicken; han hade en aning av ~ i rösten
IDIOM: tåla kallt ~ tåla påfrestningar el. utmaningar, oförskämdheter o.d.
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. stal; gemens. germ. ord med grundbet. 'styv; hård'; jfr stag

Om ordet nusmismatik kan du läsa hos myntkabinettet.

Morgonserenad

Gott om tid?

Bra!

För det är svårt att inte klicka på nästa och nästa och... se'n man tittat på den här filmsnutten.

Grattis Martin och Nathan!

Dagens födelsedagsmän har båda fått Nobels fredspris.

Martin Luther King Jr
15 januari 1929 - 4 april1968

erehöll Nobels fredspris 1964

.

Instundande måndag är helgdag i U.S.A. — Martin Luther King Jr. Day, infaller den tredje måndagen i januari, och har gjort så sedan 1986.

.

Lars Olof Jonathan (Nathan) Söderblom
15 januari 1866 - 12 juli 1931
erhöll Nobels fredspris 1930

Nathan Söderblom har tonsatt flera psalmer, den mest kända är kanske "I denna ljuva sommartid".

Grattis Berthe!

Berthe Morisot
14 januari 1841 – 2 mars 1895

målat av hennes svåger

Édouard Manet

.

Ännu en konstnär som inte togs riktigt på allvar — därför att hon var kvinna. I sin anteckningsbok skrev hon "Jag tror inte att någon man någonsin skulle behandla en kvinna som sin jämlike, men det är allt jag begär, för jag vet mitt eget värde."

En konstkritiker sade en gång om henne: "Hon är exceptionell Det är synd att hon inte är en man."
.

Young Girl with Cat (Julie Manet), 1889

Lady at her Toilette, 1972
.

Critics on Morisot

I think one of the best works is the woman at her dressing table, seen from behind, whose ambered white skin is seen against a background almost as light.
Armand Silvestre, La Vie Moderne, 24 April 1880

The same impossibilities, the same seduction [exist] in the Femme a sa Toilette. She is an ashblonde with a lost profile. The entirety is in gray tones spotted here and there with touches of pale pink.
Paul Mantz, Le Temps, 14 April 1880

Berthe Morisot is French in her distinction, elegance, gaiety and nonchalance. She loves painting that is joyous and lively. She grinds flower petals onto her palette, in order to spread them later on her canvas with airy, witty touches, thrown down a little haphazardly. These harmonize, blend, and finish by producing something vital, fine, and charming that you do not see so much as intuit. . . . Here are some young women rocking in a boat on choppy water; there are some picking flowers; this one walks through a winter landscape; that one is at her dressing table. All are seen through fine gray tones, matte white, and light pink, with no shadows, set off with little multi-colored daubs, the whole giving the impression of vague and undecided opaline tints.
Charles Ephrussi, Gazette des Beaux-Arts, 1 May 1880

Hårdträning

A Quiet Moment

Edward Thompson Danis

.

Övning ger som bekant färdighet, och efter ett par dagars koncentrerad vila känner jag att jag har gjort stora framsteg i vilokonsten. Så stora att det vore synd att avbryta övningarna när det går så bra — alltså tänker jag fortsätta i hopp om att kunna förfina min viloteknik.
Gutenberg är en fantastisk vilopartner. Där finns allt, från sån't man kan slötitta på, som bilderna i en bok om tomatodling från 1907

.

eller bilderna i "Rome, A Sketch-Book" av Fred Richards.

Till böcker som gör mig nyfiken, "The Poems of Giacomo Leopardi" är en så'n — vem var Giacomo Leopardi? Wikipedia vet, han var en italiensk förfat-tare som levde mellan 1798 och 1837 , betraktas som en av Italiens främsta författare, står det. Jaha, det har jag missat, men när jag läser några av dikterna tycker jag nog inte att jag missat så mycket. Visserligen är de översatta till engelska (av Frederick Townsend), och poesi vinner i regel inte på att bli översatt.
.
IMITATION
Wandering from the parent bough,
Little, trembling leaf,
Whither goest thou?
“From the beech, where I was born,
By the north wind was I torn.
Him I follow in his flight,
Over mountain, over vale,
From the forest to the plain,
Up the hill, and down again.
With him ever on the way:
More than that, I cannot say.
Where I go, must all things go,
Gentle, simple, high and low:
Leaves of laurel, leaves of rose;
Whither, heaven only knows!”
.
Är det fler än jag som kommer att tänka på Pucks första replik i En midsommarnattsdröm?

Så värst intresserad av alligatorernas matsmältning är jag inte — men jag är intresserad av hur en bok i ämnet ser ut, så jag klickar på "Development of the Digestive Canal of the American Alligator" av Albert M. Reese med illustrationer av C. M. Reese (familjeprojekt?).

Fig. 8. An outline drawing, from the ventral aspect, of the enteron of an embryo of 20 cm. length, at about the time of hatching; made from a dissection. × 1.
.

Inte så värst intressant, går snabbt vidare till "Royal Edinburgh Her Saints, Kings, Prophets and Poets" av Margaret Oliphant med illustrationer av George Reid.

Visserligen tyckte jag att geometri var rätt kul, när jag gick i skolan, men jag nöjer mig med att titta på bilderna i Petrus Ramus (1515-1572) bok "The Way to Geometry"



Och så där håller jag på, nosar på lite av varje — en del böcker fastnar jag i, medan jag snabbt lämnar andra. Några av de intressanta återkommer jag till på grannbloggen.
Gutenberg har en del ljudfiler också — förutom tal-böcker finns en del gamla Edisoninspelningar. Nyss snavade jag över en med Sophie Tucker där hon sjunger "Some of These Days"och ett par andra musikstycken, som är roligare än njutbara. Eller vad sägs om "Flow Gently Sweet Afton and Bonnie, Sweet Bonnie" och Heart Bowed Down .

Grattis Sophie!

Sophie Tucker
13 Januari 1886 – 9 Februari 1966

.

Sophie, som egentligen hette Sonya Kalish, föddes i Ryssland, men kom tidigt till U.S.A., dit hennes föräldra emigrerade. De öppnade en restaurang i Hartford, Connecticut, där Sophie tidigt började sjunga för gästerna.

Hon var en av Amerikas populäraste artister under första halvan av 1900-talet. Trots det hade jag aldrig hört talas om henne tidigare.

Knutgubbar

Karin på Åland be-rättar att där sopar man ut julen i dag. I Sverige har vi våra Knutgubbar, en numer rätt sällsynt gubbe.
När jag flyttade till Värmland 1978 hade jag aldrig hört talas om Knutgubbar, men här frodades traditionen. Man klädde ut sig och gick runt i stugorna och tiggde godis — alla hade mask och var knäpptysta, eftersom det hörde till att inte visa vem man var. Inte bara barn gick runt, även vuxna — kanske i synnerhet halvvuxna pojkar, som inte alltid var helt nyktra stod plötsligt och svajade innanför ytterdörren. Det var en dag som det gällde att låsa dörren om man inte ville bli över-raskad av gubbarna.
Vänner till oss hade alltid öppet hus på Knut, det var en självklarhet att fira Knut här. Men nu läste jag nyligen i bladet att traditionen är på utdöende.

.

Så uppstod Tjugondedagen
Det är i Sverige, Finland och på sina håll i Norge som Knutsdagen räknas som julens sista dag.
Helgonet Knut Lavards dag var dock ursprungligen den sjunde januari som i andra länder markerar julhelgens upphörande. Från slutet av 1600-talet började man i svenska almanackor föra över namnet Knut till den trettonde januari. Orsaken till att man förlängde julen en vecka är omdiskuterad. Den kan ha sin bakgrund i att man ville att julhelgen även skulle omfatta den tid man trodde den hedniska midvinterbloten ägde rum.
Den äldsta skildringen av tjugondagsfirande möter hos Olof Rudbeck den äldre, som beskriver ett "gästabudskrig" då man symboliskt "körde ut" julgästerna. "Knuts-baler" är ett societetsnöje som fortlever i sydsvenska städer där det finns eller har funnits Knutsgillen. Knutstraditionerna är annars mest lokala och unga: i Norrland brukade ungdomarna banka med träklubbor i husknutarna, i Sydsverige gjorde de knutgubbar , i Värmland höll kvinnorna fest, på många håll "sopar" alltjämt utklädda ungdomar ut julen. Allra yngst är julgransplundringarna.

Källa: Nationalencyklopedin

Själv minns jag med glädje några av barndomens julgransplundringar. En kollega till mor bjöd in några barn att plundra granen på Knutdagen. Det var så länge se'n att det fortfarande fanns ett och annat hembi kvar i stugorna. Just den här flickan, för jag tror nog att hon var rätt ung, var en mästare på att leka med oss barn.

Den första julgransplundring jag minns, ägde rum i marmorhallarna. Min far arbetade då på Ostermans, och alla anställda med familjer var bjudna på kalas. Hur gammal, eller rättare sagt ung, jag var, vet jag inte — men jag var tillräckligt gammal för att minnas att jag lärde mig en ny sång: "Bullfest, bullfest, hela da'n", och tillräckligt liten för att hålla reda på min far genom att slå armarna om hans knän. Så mitt starkaste minne från festen är, hur gränslöst generad jag blev när jag slog armarna om knäna på fel pappa!

Vilodag

The Day of Rest, 1926

Frederick Cayley Robinson

.

Visserligen har jag ingen som passar upp på mig, jag får fixa teet själv, men annars är det ungefär så här jag kommer att tillbringa dagen.

Resultatet av dagen kommer förhoppningsvis att synas på grannbloggen.

På tal om welsh corgi

Jag tror att de flesta av oss ser en vattenpöl för sitt inre öga, när de hör ordet pöl. Men jag kommer alltid att tänka på en pöl när jag ser en corgi eller rottwiler — och då talar jag om den cylinderformade kudden som också heter pöl. Ett ord man hör sällan nu för tiden.
.

bild från nätet
.

pöl subst. ~en ~ar
ORDLED: pöl-en

1 liten samling vätska på plant underlag {→göl}: vattenpöl; det var fortfarande ~ar på trottoaren efter regnet
BET.NYANSER: a) om mindre, grund vattensamling: fågelrika ~ar i skogen b) i best. f. äv. Atlanten ⟨vard.; skämts.⟩: flyga över ~en
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pöl; av lågty. pöle, plur. av pol 'pöl'; jfr pool


2 cylinderformad kudde anv. t.ex. som armstöd i soffa
HIST.: sedan 1651; av lågty. pöhl 'kudde'; av lat. pulvinus 'kudde; dyna'
.

Det fanns inte många bilder på pölar på nätet, den här kommer från Nordljus.

Dagens ljuspunkter

Den absolut ljusaste är att ljuset är på väg tillbaka. Solen gick upp 8:59 i morse och går ner i detta nu, 15:27. Det märks redan att dagarna är längre och ljuset annorlunda! Och plusgraderna förstärker vårkänslan, det droppar från taket, snön sjunker undan och det är glashalt i vår backe.

I årets första inlägg berättade jag om vår TV som tyckte vi kunde klara oss utan att titta på nyårs-konserten, och jag ondgjorde mig över att behöva ringa efter experthjälp. Naturligtvis har jag skjutit på det, tänkt att det kan jag göra när Sverige öppnar efter helgerna. Under tiden har jag satt på apparaten varje dag för att se om den kommit på bättre tankar. Men nej då, samma skylt visas: "ingen signal". Så i morse bestämde jag mig, när jag ändå var effektiv, betalade räkningar och gjorde sådant jag borde ha gjort för länge sedan, jag ringde traktens enda ställe som ägnar sig åt TV apparater. En telefonsvarare talade om att de hade så mycket att göra att de inte hade tid att svara i telefon, var vänlig att ring senare. Är det inte typiskt, när jag äntligen ryckte upp mig och ringde.

Så satte jag på TV — och den fungerade!

Och som kronan på verket denna dag med alla sina ljusglimtar, så behövde jag inte laga mat. Gårdagens middag räckte gott och väl även i dag! Snabbt, gott och nästan ingen disk. Vilken lycka!

En miss

Svenska Journalen nummer 2, 10 januari 1931

Kanske tyckte man inte att det var så stor skillnad på en engelsk och en amerikansk miss — utlänning som utlänning — men vid en sökning på nätet får jag snart reda på att Amy Johnson var engelska, född i Hull 1 juli 1903.

Hon dog under mystiska omständigheter den 5 januari 1941, bara 37 år gammal. Det

finns flera olika teorier om varför hon störtade i Themsen den där dimmiga januaridagen. Hos Wikipedia kan man läsa både om hennes liv och det tragiska slutet, liksom på World People's Blog.

Hon var enormt populär under sin livstid, vilket framgår av texten i den här sången som tillägnades henne.

Jag är storligen imponerad

av mig själv,

brödet

soppan

och glassen,

blevo färdiga samtidigt — i normal middagstid.

.

Det berodde säkerligen inte på skorna — för så piffiga skor som på bilden har jag inte!

När det kryllar i kroppen

av uppdämd energi

går det inte att hålla sig på mattan.

Grattis Emily!

Emily Greene Balch
8 januari 1867 – 9 januari 1961

Emily som fick Nobels fredspris 1946, tillsammans med John R. Mott, var en amerikansk sociolog, ekonom, pacifist och kväkare. Hon anställdes som lärare vid Wellesly College 1896. Där var hon en uppskattade lärare, både för sin skicklighet som lärare och för sitt sociala engage-mang.
När första världskriget bröt ut blev hon pacifist — och av den anledningen fick hon sparken från sitt college. Efter 1918 arbetade hon på heltid med fredsfrågor.
Bara två kvinnor hade erhållit Nobels fredspris för henne, Berta Suttner 1901 och Jane Adams 1931. Den senare en nära vän till Emily.

Verbal inflation

Illustration of "Sympathizing Friends,"

from True History of a Little

Ragamuffin by James Greenwood

.

In the End, we will remember not the words of our enemies, but the silence of our friends.
.............. Ett citat från nätet, utan angivet ursprung.


Det var när jag läste Ailas inlägg "Sviktande vänskap" som tankarna virvlade iväg åt oräkneliga håll sam-tidigt. Inga nya tankar, för vi har talat om det förr — både här och privat — den så kallade vänskapen som frodas på på nätet och, kanske, i det levande livet. En vänskap som är berövad allt innehåll. Eftersom jag inte rör mig i de här kretsarna, är jag lite osäker på hur det fungerar — och om jag verkligen förstått saken rätt. På Facebook, som det här gällde, kan man tyd-ligen bli "vän" med någon man inte känner — bara man hittat fram till deras sida (eller vad det nu heter på Facebook). Det har alltså inte ett smack med vänskap att göra.
Nu går jag inte in på den förfärliga händelsen, utan funderar på vad som händer när man tömmer ord på sin innebörd. Vad kommer man i framtiden att kalla verkliga vänner — hur kommer man att skilja på vänner, bekanta och de som råkat hamna på ens Facebooksida?
Fenomenet förekommer väl i viss mån på bloggarna, även om jag inbillar mig att man kanske lär känna varandra lite bättre där. Jo, jag har hört otrevliga historier om bloggmobbning — där bloggvännerna plötsligt vänt sig mot den som nyss var en vän. Och om attraktiva bloggare som får insmickrande kommen-tarer, därför att man tror sig vinna något på det. Så kan det ju i och för sig vara var som helst i samhället, kända och eller förmögna personer, liksom de med statusyrken vet alltför väl vad jag menar.
Men jag återkommer hela tiden till språket, och inser att det nog är två saker jag grunnar på
1). Vad händer med oss när språket urholkas — i synnerhet om bara den ena parten i en dialog, har anammat den nya innebörden av ett ord.
2). Är det svårare att "höra" nyanserna i språket, i synnerhet om man aldrig träffats, på en blogg (eller var som helst i skrift).

Frukostfröjd

Sparky gets so excited when his food is ready, he just has to break into a dance. His humans note that Sparky does this exclusively for breakfast, never dinner.

Ordkaos

Något uppgiven bloggerska pustar

ut efter snöröjningen, oförmögen

att tackla ordröjningen.

.

En pågående brevväxling gav mig en hel mängd stoff att blogga om — tankar jag tänkt många gånger men som nu blev aktuella. Så läser jag ett inlägg, på en blogg, som tangerar ämnet och ännu fler tänkta tan-kar flyter upp till ytan. Lika många tankar som snö-flingor — och då vet ju alla att livet ta'r en paus. När ordhögarna växer en över huvudet och ordgloppet piskar i tankebanorna — då, då är det lika bra att sätta sig ned och tänka på ingenting.

Liten nattmusik

När jag ser Nora spela kommer jag att tänka på Ras-mus, en svart cocker spaniel som var vår sommarhund under många år.
Rasmus kunde också spela piano, som så många djur tyckte han om att vara i rampljuset, och spelade gärna för familjens gäster, till deras förtjusning — men bara om matte lade en sockerbit på notstället.
Så blev Rasmus husse sjuk och vistades en tid på sjukhus. När han kom hem, fick han mycket uppmärksamhet — för mycket tyckte Rasmus som hoppade upp på pianobänken och började spela.