Bruten tradition

Strauss and Lanner - The Ball, 1906

Charles Wilda

.

Så var det, det där med TV. Tror att många av er vet att vi äger en TV, som vi betalar ohemult mycket pengar för att kunna titta på — och så gör vi det ändå inte. Men nutida TV apparater är känsliga små indi-vider, tittar man inte på dem, tappar de sugen. Då blir det ett himla pyssel att med manualen i ena handen vrida och trycka på rätt knappar tills den vill vara med igen. För att slippa det, försöker jag komma ihåg att sätta på apparaten en kväll i veckan, och låta den gå en stund medan jag klär av mig och borstar tänderna.

Men nyårskonserten från Wien brukar vi titta på, så i morse vred jag upp värmen på max i TV-rummet. Och slog på apparaten (slog PÅ, jag SLOG inte på den), eftersom det var ett kort strömavbrott i natt stod boxen och blinkade. Allt jag får fram är en skylt där det står "signalen går inte fram", eller något åt det hållet.
Jag gör vad jag avskyr hjärtligt, ringer kundtjänst. Jo, först var jag inne på distributörens hemsida och kol-lade om det var fel i vårt område, men så var inte fal-let. Alltså ringer jag, trycker på knappar, knappar in personnumret och får efter en halv evighet reda på att jag har nummer 9 i kön. Hämtar en bok och läser i ännu en halv evighet innan jag kommer fram. Vänlig dam ställer frågor — så blir det tyst, samtalet har brutits. Ringer upp igen — står som nummer 9 i kön igen. Funderar på alla får nummer 9 när de ringer upp, för att personalen ska hinna dricka ur kaffet. Väntar åter en halv evighet (nu har alltså en och en halv evighet förflutit). En annan dam (läs: förmod-ligen ung, mycket trött tjej) svarar, nej, det syns inga fel, och jag kan inte göra något själv, expert måste tillkallas! Antingen är det snö på parabolen, säger hon, eller också är det fel på boxen.
Är det inte typiskt, vi har inte tittat på TV på över ett år, och jag har pysslat om apparatskrället, bytt blöjor på den varje vecka och strukit den medhårs — och nu när vi ska titta, vill den inte vara med!
Vi hade ett kort strömavbrott i natt, antagligen för att det blåste alldeles otroligt, kanske blåste parabolen ur led...
Det kändes lite snopet att traditionen blev bruten på det här viset — jag vet inte hur många år jag sett kon-serten, förmodligen varje år se'n jag var i de yngre tonåren.
Men konserten sändes på radion, vilket betydde att vi kunde sitta vid brasan och njuta av musiken, så det var långt ifrån någon katastrof. Det som retar mig är att jag måste införskaffa kunnig person för att fixa det hela.