Margaretha de Geer Nicolaes Maes, 1634-1693
.
Jag hade tänkt skriva om pipkragar redan i går kväll, men gick och lade mig i stället. Nu på morgonen ser jag att Olgakatt hann före mig — men vi har lite olika infallsvinklar på ämnet. Eftersom jag upptäckte att man kan lära sig att göra sina egna pipkragar — och det vill man väl — tänkte jag lägga ut några länkar till instruktiva sidor.
Men först en definition, så här skriver NE:
pipkrage, rund krage där tyget lagts i pipliknande och ofta styvstärkta öglor från halsen och utåt, i varierande höjd och bredd (den största formen kallad kvarnsten). Pipkragen var ett mode för båda könen ca 1560–1620. Den förbjöds kring 1620 av den spanske kungen men används i dag i dansk och norsk prästdräkt.
Läste någon annanstans att man man i Norge slutade med dessa kragar på 80-talet, där har NE inte riktigt hängt med.
Dessutom finns det en hel del att läsa på engelska för den intresserade, googla på "ruff, clothing" så har ni att göra resten av dagen.
Och den som vill ha sysselsättning resten av veckan kan läsa på den här sidan, där det gest tydliga instruktioner på svenska, hur gå till väga vid förfärdigandet av dylik nödvändighetsartikel.
JÖSSES!
SvaraRaderaNä, jag vill INTE göra egna pipkragar.
Men det var en intressant dam som delade med sig av både det ena och det andra.
Inte! Tror absolut att du skulle klä i en Olgakatt!
SvaraRaderasäger Margaretha
den kraglösa
Tänk att det finns folk som syr såna nu för tiden, det hade jag inte en aning om.
SvaraRaderaJag är glad att jag slipper ha en!
love,
Q
Jag tycker det är spännande med folk som försöker lista ut hur saker gjordes förr. En sommar sydde jag och min dotter varsin medeltidsutstyrsel. Mantlarna har vi haft stor glädje av genom åren, kalla sommarkvällar vid lägerelden. Kollade vidare från pipkragesidan och hittade det här tipset om hur man kan göra en provdocka med sig själv som mall. Med lite silvertejp klarar man det mesta.
SvaraRaderaQ,
SvaraRaderaKan tänka mig att det är mest i teatersammanhang och till andra rollspel som man syr kostymer av det här slaget. Det finns många gamla dräkter som jag tycker är vackra, men jag är oerhört tacksam för att slippa bära dem - i synnerhet till vardags!
Karin,
Det är nog inte många kvar som behärskar det gamla hantverket som krävdes i en del äldre kläder. Tänk vilket underarbete som krävdes i renässanskostymer.
Jag tycker också att det är roligt med gamla kläder, jag har ett par av Victoria & Albert Museums mönsterböcker. Till ett bröllop sydde jag en Schiapparelliklänning ur en av dem - som jag inte burit mer än en gång.
Margaretha