onsdag 26 januari 2011

Välmenande vänner

Works of Mercy
Henry Barraud
.
Kanske är det slumsystern i somliga människor, som får dem att ständigt vara beredda med goda råd — eller, i en del fall, viljan att veta bäst.
Jag har i regel inga problem att snoppa av elaka människor, men när hjälpsamheten är uppriktig och välment, då kan det vara svårt. Och när både råd och dåd kommer samtidigt från olika håll, då tycker jag att det är ännu svårare. Särskilt svårt blir det när råden faktiskt är goda, eller i alla fall inte saknar grund.
Jag är fullt medveten om att det kan vara svårt att inte lägga sig i när man tror sig sitta inne med kun-skaper som kan hjälpa en person. Men jag frågar åtminstone först om personen i fråga vill veta mina synpunkter.
Och förstå mig rätt, jag kan bli både glad och rörd när vänner engagerar sig i mina problem och kanske gör sig besvär för att ta' reda på något de tror jag kan ha glädje av.
Dr Williams Pin Pills Medical Medicine, UK, 1890
.
Men
när någon säger att jag måste göra si eller så — eller måste äta en viss sorts mat eller särskilda vitaminer
Då,
då orkar jag inte riktigt med.
Min amerikanska e-vän har ordentligt på fötterna, med en bakgrund inom biomedicinsk forskning — men jag orkar inte alltid förklara att svensk sjukvård skiljer sig från amerikansk sjukvård, eller att jag har andra planer.

Så. Nu har jag lättat på trycket och ska försöka samla mig till ett brev och tala om att jag redan gör mycket av det hon föreslår — och förbigå resten med tystnad.

6 kommentarer:

  1. oh no! så jobbigt!

    SvaraRadera
  2. Ja, hjälp, vad sånt är jobbigt! En gång när jag bodde några månader i Moskva och var förkyld fick jag en burk honung att bota mig med av en väninna. Hon blev upprörd när jag sa att jag hade tagit honung i mitt morgonte INNAN jag gick ut! Då gjorde det motsatt verkan... Man fick bara ta honung när man skulle stanna inne.

    SvaraRadera
  3. Debbie,
    Ja, det är mer än jobbigt.

    Olgakatt,
    Du överlevde i alla fall!
    Fast ännu värre är det (som jag aldrig råkat ut för) när svårt sjuka får höra att om de bara bad till Gud på rätt sätt, skulle de bli bra. Jag har djupt religiösa vänner som fått höra sån't av närstående!

    margaretha
    som ännu inte skrivit till
    den välvilliga vännen

    SvaraRadera
  4. Eller när cancerpatienter får tusen goda råd av släkt och vänner med tidningsklipp om mirakelkurer. Eller luras iväg på hokus pokus i andra länder och gör av med sista slanten på sånt istället för nåt att njuta av medan tid är. Jag har sett det allt för ofta .

    SvaraRadera
  5. Det där kan vara en svår balansgång - man vill såväl och känner kanske inte alltid att man "trampar in" på en annan persons privata sfär. Du kommer säkert att skriva ett diplomatiskt och bra svar.

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Ja, märkligt nog är de som står bakom mirakelkurerna sällan filantroper. Allt geschäft i den branschen gör mig både arg och ledsen.

    Anne-Marie,
    Det återstår att se, än har det inte blivit något svar - livet har kommit emellan.

    Margaretha

    SvaraRadera