lördag 22 januari 2011

Grattis Francis och August!

Francis Bacon
22 januari 1561-9 1pril 1626
August Strindberg
22 januari 1849-14 maj 1912

Upplagd av kl.
Etiketter: ,

8 kommentarer:

  1. Äventyret framtiden22 januari 2011 kl. 11:43

    Gratulerar gör jag också men vem Francis var visste jag inte. Hittade honom nog men hittade också en yngre förmåga vid samma namn. Tänk så vis man blir med åren:D

    Karin som tycker att det skulle vara märkligt att heta Bacon, men man skulle säkert vänja sig

    SvaraRadera
  2. em22 januari 2011 kl. 12:15

    Karin,
    ja, det är inte klokt så klok man blir om man får vara med ett tag!
    Man vänjer sig nog vid vilka namn som helst - men kanske lite jobbigt om folk alltid reagerar när man talar om vad man heter. Finns ju en del lustiga brittiska namn, Gotobed och Boardinghouse till exempel.
    Margaretha
    som tycker att det skulle vara jobbigt att heta Bacon när man är vegetarian - liksom vännerna tyckte det var kul när hon hade sällskap med en kille som hette Martini i efternamn...

    SvaraRadera
  3. Musikanta22 januari 2011 kl. 13:44

    Var kär en gång i en fransman som hette Ciampolini i efternamn. När jag kom hem från Frankrike retade klasskompisarna mig och kallade honom för schampo naturligtvis.

    Francis Bacon känner jag igen från konstvetenskapen. Han målade hemska tavlor med inälvor och slaktade djurkroppar, så han passade bra att heta Bacon tycker jag.
    Ingrid

    SvaraRadera
  4. em22 januari 2011 kl. 14:45

    Ingrid,
    Namn kan vara både roliga och förfärliga - vilket beror nog på vilken sida av staketet man står på.

    Du tänker på en yngre Bacon, konstnären levde mellan 1909 0ch 1992. Han målade förvridna männikor och djur. jag kan uppskatta hans målningar - men inte motiven.
    Den äldre gubben var filosof och statsman, tror han blev adlad också. Jag har aldrig orkat sätta mig in i hans tankegång - men hans krage är snygg. Undrar hur man tvättade den - eller tog man den av sig när man åt? Kanske bara vred en aning på den eftervarje måltid, så kunde man ha den minst en vecka.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Musikanta22 januari 2011 kl. 17:01

    Det fanns ju alltid tjänstefolk på den tiden som gjorde sånt. Tänk på alla pärlbroderier t.ex.!

    Desssutom tror jag att alla hade stora servetter som de knöt under hakan när de åt. Sen var det väl si och så med renligheten...
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. em22 januari 2011 kl. 17:21

    Ingrid,
    Jo, hade man så´n krage hade man säkert tjänstefolk. Men lätt att äta kan det ändå inte ha varit.
    Förresten hade väl prästerna i Norge den här sortens kragar väldigt länge. Kan bara inte minnas i vems biografi jag läst om det. Undrar om det inte var Elise Ottesen-Jensen, hennes far var ju präst.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. olgakatt22 januari 2011 kl. 17:48

    Halv poäng idag för August. Francis hade jag för många att välja på.
    I Danmark har prästerna fortfarande pipkragar!
    I den danska TV-serien Matador (nåt av det bästa som gått på TV!) försökte man skicka en dotter till lanthushållsskola där man bl a lärde sig att "pibe en krage". Det var viktigt om man skulle bli prästfru! Senast jag såg en sån krage i verkligheten var det dock på en kvinnlig präst. Vet inte om hennes man fixar hennes kragar...

    SvaraRadera
  8. em22 januari 2011 kl. 18:18

    Olgakatt,
    Aha, de har fortfarande pipkragar i Danmnark. Insåg just nu att jag aldrig varit i kyrkan i Danmark, och inte känner jag någon dansk präst heller.
    Jag misstänker starkt att kvinnliga danska präster både får skriva predikan och pipa sina kragar - om det nu heter så på svenska...
    Margaretha

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)