Allernådigaste

Olgakatt efterlyser den här sagan i dag.

.

.

.

Det var en gång en fattig flicka som for till staden för att ta plats. Och så kom hon i tjänst hos en lustig gammal herre. När hon kom till honom sade han, att han hade något att lära henne. Det var nämligen så att han hade sitt eget namn på saker och ting.

Han sade:
— Vad tänker Elin kalla mig?
— Herrn eller Lundström eller vilket som passar, sade hon.
— Nej, Elin ska kalla mig Allernådigaste. Och vad kallar Elin det här? Frågade han och pekade på sängen.
— Säng eller soffa eller vilket som passar.
— Nej, det är min dåsiga dundröm. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på sina byxor.
— Byxor eller benkläder eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det krokiga korvskinn. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på katten.
— Katt eller kisse eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla henne Blyga Blekansiktet. Och det här då — han pekade på spisen — vad kallar Elin det?
— Eld eller brasa eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det tokiga tusentändaren. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på vattnet.

— Vatten eller vått eller vilket som passar.
— Nej, Elin ska kalla det svalkande silversvall. Och vad kallar Elin det här? Han pekade på huset.
— Hus eller villa eller vilket som passar.
— Nej, det är min högvälvda himlaboning.
På natten störtade flickan in till den gamle herrn, väckte honom och ropade:
— Allernådigaste, stig upp ur dåsiga dundrömmen och ta på sig sina krokiga korvskinn, för Blyga Blekansiktet har fått en gnista av tokiga tusentändaren i svansen, och om inte Allernådigaste kommer med svalkande silversvall på eviga momangen kommer tokiga tusentändaren att göra slut på högvälvda himlaboningen!
....................... ............ Joseph Jacobs, England

Master of All Masters

A girl once went to the fair to hire herself for servant. At last a funny-looking old gentleman engaged her, and took her home to his house. When she got there, he told her that he had something to teach her, for that in his house he had his own names for things.
He said to her: 'What will you call me?'
'Master or mister, or whatever you please, sir,' says she.
He said: 'You must call me "master of all masters". And what would you call this?' pointing to his bed.
'Bed or couch, or whatever you please, sir.'
'No, that's my "barnacle". And what do you call these?' said he, pointing to his pantaloons.
'Breeches or trousers, or whatever you please, sir.'
'You must call them "squibs and crackers". And what would you call her?' pointing to the cat.
'Cat or kit, or whatever you please, sir.'
'You must call her "white-faced simminy".
And this now,' showing the fire, 'what would you call this?'
'Fire or flame, or whatever you please, sir.'
'You must call it 'hot cockalorum", and what this?' he went on, pointing to the water.
'Water or wet, or whatever you please, sir.'
'No, "pondalorum" is its name. And what do you call all this?' asked he as he pointed to the house.
'House or cottage, or whatever you please, sir.'
'You must call it "high topper mountain".'
That very night the servant woke her master up in a fright and said: 'Master of all masters, get out of your barnacle and put on your squibs and crackers. For white-faced simminy has got a spark of hot cockalorum on its tail, and unless you get some pondalorum high topper mountain will be all on hot cockalorum' . . . That's all.
.

Jacobs, Joseph, 1854–1916, Jewish writer, historian, and folklorist, b. Australia. He lived in England until 1900, when he went to the United States to edit a revision of The Jewish Encyclopedia. He was later a teacher at the Jewish Theological Seminary in New York City and editor of the American Hebrew. His major contributions to Jewish history include Jews of Angevin England (1893), An Inquiry into the Sources of the History of the Jews in Spain (1894), and Jewish Contributions to Civilization (1919), an incomplete fragment. His Story of Geographical Discovery (1899) went through a number of editions. From 1889 to 1900 he edited Folk-Lore, the journal of the Folk-Lore Society. He compiled several collections of fairy tales and edited scholarly editions of Aesop's fables (1889) and the Thousand and One Nights (6 vol., 1896).