Ännu ett lästips

från Johannes och mig.

Minnen från en regnig dag trillar över mig när jag upptäcker boken “Mind Amongst the Spindles”, den innehåller artiklar från tidskriften “The Offering”, som alla är skrivna av kvinnor som arbetade vid textilfabrikerna i Lowell, Massachusetts. 

Medelåldern på “the mill girls” var 24 år, och i snitt arbetade de vid fabrikerna i fyra år. Jag hoppas att de flesta kunde gå vidare till ett bättre liv. Det var flickor och unga kvinnor som arbetade mellan klockan fem på morgonen och sju på kvällen — en arbetsvecka på 73 timmar. Dessutom förväntades de gå i kyrkan varje söndag. 

Katherine Patersons bok “Lyddie” handlar om en ung flicka som efter att ha blivit avskedad från värdshuset där hon i det närmaste var livegen, beger sig till Lowell för att arbeta vid textilfabrikerna. Det är en skönlitterär ungdomsbok, men det är uppenbart att författaren har gedigna kunskaper om hur det var att arbeta vid fabrikerna.

Boken finns översatt till svenska, men jag minns inte den svenska titeln.

Tyvärr kan jag inte dela med mig av mina diabilder från mitt besök i Lowell, men jag rekommenderar alla som råkar vara i den delen av världen, att besöka textilmuseet, och deltaga i åtminstone en av de guidade turerna.

Det var som sagt en mycket våt dag jag tillbringade där, så våt, att vår guide flera gånger försökte avsluta turen som innebar mycket promenerande i staden. Det var bara mina två väninnor och jag i turen och, till guidens illa dolda förtret, insisterade vi på att få se allt.

January 19, 1909. Macon, Georgia. 

"Some adolescents in Bibb Mill No. 1." 

Photograph and caption by Lewis Wickes Hine

Grattis Lise!

Lise Meitner

7 november 1878 - 27 oktober 1968

"Jag vill inte ha något att göra med en bomb!"  sa Lise när hon blev ombedd att deltaga i Manhattanprojektet. Det uttalandet i kombination med att hon var kvinna och judinna, kostade henne förmodligen nobelpriset

Skönhetskur

Jag tänkte att jag skulle köpa en bil för att bli lite vackrare. Inte vilken bil som helst — nej då, det måste vara en rosa Honda, för den här bilen är nämligen bra för hyn och förebygger rynkor! Luftkonditionering sprutar nämligen ut luft som är preparerad för att passa den kvinnliga hyn.
Jag minns ju cigaretterna med en blomsterslinga på varje cigarett — Eve tror jag de hette, och en tur på nätet visar att de finns fortfarande, fast paketet inte är fullt så blommigt nu, som på flower power tiden. Och till min förskräckelse ser jag att det finns fler cigaretter avsedda att förstärka osäkra kvinnors kvinnlighet. Jag har också läst om öl för kvinnor — kvinnor som inte uppskattar att rapa lika mycket som män — och choklad för kvinnor, kvinnor som bara tar en liten bit i taget, har jag hört talas om. Men att det tillverkas datorer för det flärdfulla och svaga könet var nytt. En dator för kvinnor med långa naglar (den har jag inget behov av) och dekorerad med guld och juveler (ska i alla fall föreställa juveler).

Den enda gång jag tycker att det är berättigat med saker för kvinnor, är olika redskap — till exempel trädgårdsredskap, men sådana kan vara svåra att få tag på, och vi med små händer får finna oss i att använda båda händerna även till ”enhands-redskap”.

Själsfränder

Bokstavsbortfall

Vilken tur att alfabetets trettonde bokstav inte hör till de högfrekventa bokstäverna, alldenstund datorskrället uppenbarligen har drabbats av en djup aversion till* sagda bokstav.

Skulle någon besitta helande krafter, skulle jag uppskatta en sändning!

*jag vet att det är fel preposition.

Ursäkta John

John Evelyn hade födelsedag i veckan — och jag brydde mig inte om att gratulera honom. Jag tänkte att han är ju inte lika känd som sin polare Samuel Pepys.
Men när jag bara några dagar efter hans födelsedag, upptäcker att hans dagbok nu finns att läsa på Gutenberg, ändrade jag mig. Jag är ju inte heller lika känd som Pepys, men det mina vänner, är ingen ursäkt för att inte gratulera mig på min födelsedag. Kom ihåg det!
Däremot är ni ursäktade om ni inte läser Johns dagböcker, de lär vara rätt tråkiga — korrekta och historiskt intressanta, men likväl trista. Kanske för att dagböckerna inte har den sortens saftiga skvaller, som vännen Samuel skänkte eftervärlden. I förordet skriver Richard Garnett: “Museums, nevertheless, have their uses, and Evelyn's comparatively jejune record has laid us under no small obligation. But for Pepys's amazing indiscretion and garrulity, qualities of which one cannot have too little in life, or too much in the record of it, Evelyn would have been esteemed the first diarist of his age.”
Kanske ska man istället ägna sig åt Johns bok om träd: “ Sylva, or A Discourse of Forest Trees”. Han lär nämligen ha varit mycket kunnig när det kom till växter — och en massa annat. Förutom om växter och trädgårdsanläggning,  skrev skrev han bland mycket annat om arkitektur, politik och vegetarianism.

Morgongymnastik

Behöver du förnya rörelserna i ditt morgonpass, så kan du kanske hämta inspiration från det här filmklippet.

Johannes rekommenderar,

och jag med för den delen, 

en bok av John Man, som kort och gott heter “Gutenberg”. 
Inte ens med sin undertitel, “Berättelsen om en man och hans uppfinning som förändrade världen”, kommer titeln i närheten av böckerna vi kikat på de senaste dagarna.
Och priset på boken, som jag köpt från Bokus, är ännu kortare än titeln: 21:-.
Jag har inget begrepp om vad godis kostar i dag, men är övertygad om att man ätit upp för tjugoen kronor godis innan man ens läst ut förordet. Boken är inbunden och har 300 sidor — sju öre sidan! Då har man nästan råd att köpa en chokladbit att njuta till läsningen.

Eva Wigström

 Hade det inte varit för "Project Gutenberg", hade jag förmodligen aldrig stiftat bekantskap med Eva Wigström (Ave). Åtminstone hade det dröjt ett bra tag till — till den dagen jag långleddes så till den milda grad att jag i ren desperation finkammade bokhyllorna efter något jag inte läst tidigare. För jag upptäckte nämligen nu på morgonen att vi har en bok av sagda dam. “Under Salomos insegel” heter boken — en 25-öres roman från 1913. (Cirka elva kronor i dagens penningvärde). 
Jag har nog sett boken, men titeln har inte lockat mig, och vem Eva Wigström var, hade jag inte en aning. Det tycks ha varit ett rekorderligt fruntimmer, väl värd att lära känna. Kanske är hon mer känd i södra Sverige, eftersom hon förutom skönlitteratur gav ut flera böcker om seder och sägner i Skåne. Hon ivrade även för flickors utbildning och medverkade vid grundandet av en folkhögskola för kvinnor vid Hälsan i Helsingborg. Hon engagerade sig i arbetet för bättre fångvård, sociala reformer och kvinnans likställighet med mannen.
Gutenberg har bara en av hennes böcker, “Utan anförare, Fem svenskors fjellvandring i Norge”, 1885. Jag småler när jag läser första stycket av inledningen. Redan då, för 127 år sedan, var uppenbarligen viljan att kalla sig författare, större än förmågan.
"I en tid, då skrifsjuka rasar värre än koleran i Spanien, svårare än pianomusik bland oss svenskar, och grymmare än den härjande europeiska kassaförsnillningen, är det för hvarje moralisk författare en pligt att gifva läsaren ett antagligt skäl för det han—förf. än vidare utsprider farsoten."

"Projekt Runeberg" har en av hennes böcker,  "Byhistorier och skämtsägner" förutom en länk till en artikel om henne i "Svenskt biografiskt handlexikon".

Hörs jag inte av på ett tag så beror det på att jag har fördjupat mig i "Under Salomos insegel".

Mer moderniteter

När jag i går läste om teknikens landvinningar, kom jag att tänka på en sång som min mor sjunger ibland.


If I had a talking picture of you,
I would run it every time I felt blue.
I would sit there in the gloom of my lonely little room
And applaud each time you whispered, "I love you; love you."


On the screen the moment you came in view
We would talk the whole thing over, we two.
I would give ten shows a day,
And a midnight matinée,
If I had a talking picture of you.

Frågar är ju bara om tekniken kan göra en "oblå" — min erfarenhet är att man blir ännu deppigare, mer ensam och jäkligt blå (blue devils, alltså), när man slutar ett samtal, lägger undan fotot eller filmen är slut.

Moderniteter

An Escalator (eller a nescalator, som en av 

mina unga vänner kallar dem)

 or Moving Stairway for the 

Use of Employees in a Large Worsted Mill

Både Johannes och jag tycker att en bok med den nätta titeln: “The Wonder Book of Knowledge, The Marvels of Modern Industry and Invention the Interesting Stories of Common Things the Mysterious Processes of Nature Simply Explained” från 1921, är intressant och värd en närmare titt. Project Gutenberg har rätt många böcker av det här slaget — jag lutade åt att vi skulle presentera en liknande bok från 1902, men Johannes framhärdade i att denna bok var bättre. Efter att ha läst i den, inser jag att det beror på att i kapitlet ”The Story in a Newspaper”, omnämns Herr Gutenberg. Men samtidigt som jag tror att Johannes är nöjd med att få en del utrymme i boken, hör jag att han fnyser och mumlar något otryckbart, när hans metod callas ”crude” och ”tardy”.

Ett kapitel handlar om elektricitet i hemmet  — något som i dag inte vill vara utan — men som då var relativt nytt och revolutionerande. 
“This silent, invisible servant is ever present, always ready at the touch of a button or the snap of a switch, without hesitation, without grumbling, to do silently, swiftly, without dirt, without discomfort, without asking for a day off or for higher wages, the work which is laid out for it.

The use of electricity is so common today that the average person does not stop to think of it as a magical power wielding a tremendous influence for betterment in every-day affairs.
   Electricity has rapidly found its way into the home for domestic purposes, eliminating at its entrance a host of cares of the household.”

Hur många brödskivor har jag inte bränt, när diskussionerna kring köksbordet blev djupsinniga eller heta i största allmänhet,och ingen tänkte på att rädda brödskivorna. Jag har fortfarande en brödrost av den gamla sorten, fast det är länge se'n den kom till användning.

Men boken behandlar även många andra nymodigheter, u-båtar, hästlösa fordon, jordbruksmaskiner och tåg, för att bara nämna några.

Courtesy of the Pennsylvania Railroad Co.
Aboard the “Broadway Limited
”The observation car is provided with book-cases, a writing desk and stenographer
  

Dessutom bjuds på svar på en del lite omotiverade frågor, som:

How Large are Molecules?

What are White Blackberries Like?

Why do We Say “Kick the Bucket”?

Grattis Angelica!

Angelica Katharina Kauffmann

(Maria Anna Angelika)

30 oktober 1741 – 5 november 1807

Denna begåvade konstnär, var något så ovanligt som respekterad och välkänd redan på sin tid — och kunde levda gott på inkomsterna av sitt konstnärskap.
I Weimar benämndes hon “Schöne Seele”, och
Goethe som var en av hennes beundrare, skrev en gång “Hon äger en osedvanligt — och för en kvinna — en stor begåvning.”
(Johannes förstår inte varför jag både suckar och skrattar).

Eld - något dunkelt

ELD: HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. elder; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.

Now stir  the fire, and close the shutters fast,

Let fall the curtains, wheel the sofa round,

And, while the bubbling and loud-hissing urn

Throwes up a steaming olumn, and the ups,

That cheer but not inebriate, wait on each,

So let us welcome peaceful evening in.

                                                                                   William Cowper

Johannes och jag är överens om att det är trevligt att sitta med sina vänner vid en brasa. I motsats till mig, tycker förstås Johannes att det är självklart att man gör det. Det tog en stund för honom att inse att alla människor inte har tillgång till en spis som kan eldas med ved. Men nu när han tittat närmar på olika moderna sätt att värma sina bostäder, är han eld och lågor för de arbetsbesparande tekniker vi har, även om han (liksom jag) är chockad över dagens kostnaderna för att värma upp ett hus.

I hopp om att vi ska kunna förmå några av våra vänner att samla sina vänner kring en brasa för högläsning (från riktiga böcker som kräver att man vänder blad), presenterar vi i dag en bok om eldstäder: “Making a Fireplace, av Henry H. Saylor, från 1913.

Förord är ofta lång och träliga, men här håller jag med om vartenda ord (och då måste det ju vara ett bra förord), så här börjar det:

In a book of this kind there is no particular need for dwelling at length on the desirability of having a fireplace. That will be taken for granted. It is enough to say that in these days a home can scarcely be considered worthy of the name if it does not contain at least one hearth. There is some inexplicable quality in a wood fire that exerts almost a hypnotic influence upon those who eagerly gather about it. The smoldering glow of the logs induces a calm and introspective mood that banishes all the trivialities and distractions of the day’s work and gives one an opportunity to replenish his store of energy for the coming day. 

Boken visar bilder av eldstäder, talar om allt, från olika konstruktioner, till nödvändiga tillbehör och hur man bygger en brasa.

På tal om hur man förvarar veden, nära eldstaden, får vi detta tips:

Two or three houses that I have known had a very simple rough dumbwaiter running from the cellar up into a window-seat. This could be loaded with fuel, hoisted into position and locked there until the fuel was needed.

Verkligen något att ta’ efter — så synd att jag inte har en källare! 

bra`sa subst. ~n brasor 
ORDLED: bras-an
• mindre, uppgjord eld avsedd att värma och skapa stämning; vanl. i öppen spis e.d. men äv. i det fria {→fyr 2}: majbrasa; stockvedsbrasa; tända en ~; göra upp en ~; en munter ~ brann i spisen
BET.NYANS: utvidgat om material (ved) avsett att bilda brasa: det ligger en färdig ~ av björkved och väntar i spisen
HIST.: sedan 1681; svenskt ord; till sv. dial. brasa 'spraka, brinna'; av ljudhärmande urspr. 

Hemma hos

Shakspeare reading to Queen Elizabeth

Människor tycks i alla tider ha varit nyfikna på hur känt folk har det hemma hos sig. Så länge tidskrifter funnits så har nog hemma-hos-reportage funnits, och påkostade böcker om hur känt folk bor och har bott, kommer ut med jämna mellanrum. (För att inte tala om alla bloggare som visar upp senaste inköpet av en spegel till hallen och fiffiga sätt att få hemmet att se ut som ett veckotidningsrepotage).
Vad som möjligtvis  förändrats under årens lopp, är vilka personer som kvalificerar sig som kändisar. Och naturligtvis har dagens teknik att avbilda och sprida det avbildade förändrat genren.
I "Homes and Haunts of the Most Eminent British Poets, Vol. I (of 2"), från 1847, av William Howitt visas inga interiörer, så det är inte fråga om att visa hur författarna hade det hemma hos sig. Det rör sig mer om korta biografiska redogörelser av några författares liv — några av dem, tämligen bortglömda i dag — med en bild av ett hus eller plats där personen vistats.
Den enda interiören är den ovan av William Shakespeare som läser högt för några vänner. En bild som får mig att undra varför vi inte läser högt för varandra mer än vi gör.
Under några perioder av mitt liv, har jag och mina vänner träffats mer eller mindre regelbundet och läst högt för varandra. Alla hade vi med oss en bok (nästan alltid en favoritbok) och läste ett stycke ur den. Det gav upphov till många roliga diskussioner och medförde att vi hittade böcker vi förmodligen inte skulle ha hittat på egen hand.

Johannes gästbloggar

Jag har blivit ombedd att gästblogga här, medan bastmattans bloggerska latar sig. Låt mig först säga att jag tycker att det är förfärligt respektlöst att tilltala mig med Johannes, hon borde säga herr Gensfleisch zur Laden zum Gutenberg.

För att lära mig vad en blogg är, har jag i flera dagar kryssat runt på nätet (det är väl så man säger?) och läst bloggar. Jag är förskräckt över hur mycket dravel som skrivs — när jag förbättrade tryckerikonsten, så var det ju för att fler människor skulle få tillgång till god och uppbygglig litteratur! Att alla människor skulle kunna publicera vad som helst, på det här viset, var aldrig min mening. Fast jag medger att tekniken är intressant, jag håller just på att lära mig mer om den. Nu funderar jag på om jag inte borde skaffa en egen dator — den jag lånar av bloggerskan är minst sagt undermålig, så mycket har jag redan förstått. Kanske börjar jag min egen blogg snart, för det har redan uppstått meningsskiljaktigheter mellan bloggerskan och mig. Först ber hon mig skriva ett inlägg om dagen, om en bok — sedan har hon mage att ha synpunkter på vad där ska stå! 

Jag är mycket hedrad över att ha fått ge namn till något så fantastiskt som Project Gutenberg, och tycker att det är en god idé att presentera böcker som läggs ut där — men när bloggerskan börjar associera fritt kring böckerna, då spårar hon alltid ur och kommer med minnen som inte har ett dugg med riktig att göra. Så vi får se hur det går, om jag kan hålla henne stången, eller om den envetna människan gör som hon vill.

Mitt liv är bra mycket mer intressant än bloggerskan, jag uppmanar er alla att läsa om mig och mitt liv.

Pumpaprat, rena grekiskan

Inte ens den mest rabiate halloweenmotståndare, kan missa att det är pumpatider. Och vackra är de ju - om de är goda, år att diskutera - men gillar du smaken så baka en pumpapaj, eller använd pumpamos i diverse bakverk.

Jag blev lite nyfiken på etymologin, men inte särskilt förvånad, när det visade sig att ordet har ett grekiskt ursprung.

pum`pa subst. ~n pumpor 

ORDLED: pump-an

• typ av (tropisk) gurkväxt med stora frukter som anv. som grönsak el. syltas {SYN. kurbits} {squash}: pumpakärna; pumpamarmelad; jättepumpa; märgpumpa; prydnadspumpa; ~n skördas innan den är helt mogen

HIST.: sedan ca 1635; av äldre eng. pumpion med samma bet.; via fra. av grek. pepon 'stor melon'

Jag läser att på halloweenkvällen kommer ungefär 41 millioner ungar att gå på tiggarstråt i U.S.A. — de flesta hushåll laddar upp med godis, för att kunna blidka monstren och prinsessorna, så att de inte ska busa. Det säljs dubbelt så mycket choklad nu, som till valentindagen. Det betyder att det säljs choklad för ungefär 90 millioner dollar. Det är alltså bara för choklad — det säljs ju massor med annat godis också!

Jag anar att många handlare gnuggar händerna, man ska ju vara utklädd också, och välvilliga föräldrar lägger ned en milliard dollar på kostymer för den här kvällen!

Det var så här års jag, en gång i min ungdom, auskulterade i skolor och förskolor i Omaha, Nebraska. En mycket pedagogisk förskolelärare  valde ett passande ord varje vecka, som man tränade på. En av veckorna jag var där var ordet pumpkin — ett inte alldeles enkelt ord för fyraåringar att säga. Så varje unge skakade hand med läraren på morgonen, och sa’ “good morning Mrs. Hill, pumpkin”. Det var festligt att se hur barnen knep ihop läpparna och kämpade för att få alla bokstäver på rätt plats i ordet.

Men verbet pumpa, har inte det minsta med växten pumpa att göra — det är ett ord från yngre fornsvenskt tid.

  Och varför man går på pumpen, vet jag inte.

Det råder ingen tvekan

The Tiger

Franz Marc

om, att jag är kattig (en riktig katta, skulle nog somliga säga), men att jag äger en del andra personlighetsdrag förvånade mig mer.

Du kan också svara på 72 frågor och få reda på vilken personlighetstyp du är — och vilket av de sexton djuren du liknar mest. (Jag är INTJ — om man ska tro testet).

Extroverts (types beginning with “E”):

ENTJ: king of the jungle

ENTP: charming and clever

ESTJ: strict and aggressive

ESTP: subtle and opportunistic

ENFJ: loyal and affectionate

ENFP: spontaneous and creative

ESFJ: gentle and caring

ESFP: fun and entertaining

Introverts (types beginning with “I”):

INTJ: solitary hunter

INTP: wise and calm

ISTJ: slow but tough

ISTP: secretive and unpredictable

INFJ: rare and fascinating

INFP: free spirited and kind

ISFJ: territorial and protective

ISFP: harmless and sensitive

Japansk tiger skärm, 1781

Maruyama Okyo

Men vilken slags tiger jag är, är en annan fråga.

Sibirisk tiger

Lynn M. Stone 

 Tiger på jakt

Elizabeth Pringle

 Tiger unge

Martin Harvey

Baby tiger

Sophie Harding

Grattis Franz!

"Génie oblige."

                         F. Liszt

Franz (Ferencz) Liszt

22 oktober 1811 – 31 juli 1886

Om denne pianogigant finns så mycket att säga att jag inte vet i vilken ände jag ska börja — så jag överlåter åt den intresserade att segla ut på nätet och läsa om honom.

På Gutenberg finns en  biografi om honom: “Franz Liszt, av James Huneker”, bilderna är hämtad därifrån. Det finns också flera böcker med hans korrespondens:

“Letters of Franz Liszt, Volume 1, "From Paris to Rome: Years of Travel as a Virtuoso," collected by La Mara and Translated by Constance Bache”

“Letters of Franz Liszt, Volume 2: "From Rome to the End" collected by La Mara and Translated by Constance Bache”

“Correspondence of Wagner and Liszt, Volume 1” av Francis Hueffer  

“Correspondence of Wagner and Liszt, Volume 2" by Francis Hueffer

Dessutom kan man där hitta en bok av Franz Liszt: “Life of Chopin”

After a lithograph by Kriehuber in the N. Y. Public Library
Kriehuber   Berlioz   Czerny   Liszt   Ernst
A Matinée at Liszt's

Så upptäckte jag nyss, att en av tonsättningarna av Die Lorelei, är Franz Lisztz verk. Lite lustigt, eftersom jag så nyligen som i går tillsammans med en barndomsvän, sjöng den, och vi undrade vem som tonsatt den. Fast riktigt så här lät det inte i vårt kök i går.

Att runda av

När jag läser Anne-Maries inlägg om att runda av uppåt, så minns jag plötsligt en episod från mina tidiga tonår.
En helg hälsade på hos en kompis vars scoutkår hade anordnat en basar. Eva, min kompis, skötte ruljansen i den söta lilla kaffestugan. På den sortens tillställningar känner man i regel de flesta, eller känner åtminstone igen folk, men det fanns en medelålders dam som inte någon tycktes känna. Hon gick runt i alla stånden, och köpte massvis med lotter, vann en del, och köpte av allt som gick att köpa. Till slut slog hon sig ned i kaffestugan för att fika. På den här tiden kostade ett normalt fika på ett kondis under tio kronor, jag minns inte vad damens fika gick till, men när Eva skulle ta’ betalt sa’ damen “vi rundar väl av uppåt” och så stack hon till Eva en sedel, reste sig och gick. Eva bara stod och tittade på sedeln, sen rusade hon efter kvinnan, men visste inte vad hon skulle säga, så hon stammade något om att det var väl fel. “Nej, det är inte fel, ni gör så mycket gott, och” tillade hon, “brödet var också väldigt gott”. Så gick hon sin väg och Eva stod där och stirrade på en hundralapp.
En hundring då, motsvarar ungefär tusen kronor i dagens penningvärde.

Och på tal om att runda av, så har ju vi som är medlemmar i konsum möjligheten att genom att kryssa i en liten ruta tillåta att summan alltid rundas av, och de "avrundade" örena går till biståndsarbete.

Grattis Pelham!

Pelham Grenville Wodehouse

Kallades Plum av sina vänner

15 oktober 1881-14 februari 1975 

Flera av mina vänner är stora Wodehousefantaster och har läst allt han skrivit — medan jag får tillstå att jag bara läst hans böcker i brist på annat.

Men nu, när jag upptäckte att hans födelsedag var i antågande, valde jag på måfå, en av hans böcker, “Something New” (1915) (Gutenberg har många), och tycker att den är rätt nöjsam. Om jag kommer att läsa ut den, återstår att se.

grattis edward!

To be nobody but yourself in a world which is doing its best, night and day, to make you everybody else means to fight the hardest battle which any human being can fight; and never stop fighting. 

                                                   e. e. cummings 

 Edward Estlin Cummings

(e.e. cummings)

14 oktober 1894 - 3 september 1962

självporträtt

If

If freckles were lovely, and day was night,

And measles were nice and a lie warn't a lie,

            Life would be delight,--

            things couldn't go right

            For in such a sad plight

I wouldn't be I.

If earth was heaven and now was hence,

And past was present, and false was true,

            There might be some sense

            But I'd be in suspense

            For on such a pretense

You wouldn't be you.

If fear was plucky, and globes were square,

And dirt was cleanly and tears were glee

            Things would seem fair,--

            Yet they'd all despair,

            For if here was there

We wouldn't be we.

                                                                     e.e. cummings

konstnärens fru

in just-




in Just-

spring       when the world is mud-

luscious the little

lame balloonman

 

whistles       far       and wee

 

and eddieandbill come

running from marbles and

piracies and it's

spring

 

when the world is puddle-wonderful

 

the queer

old balloonman whistles

far       and       wee

and bettyandisbel come dancing

 

 from hop-scotch and jump-rope and

 

it's

spring

and

     the

 

             goat-footed

 

balloonMan       whistles

far

and

wee

e.e. cummings

Vill du se mer av hans konst, titta här.

Grattis Joe!

Joe Hill, född Joel Emmanuel Hägglund, 

alias Joseph Hillström, 

född 7 oktober 1879 i Gävle, 

avrättad 19 november 1915 

i Salt Lake City, Utah, USA.

Att läsa om Joe Hill och hans öde, väcker många känslor. Det påminner om oss vilket hårt liv utvandrarna hade. Vi känner till berättelserna om dem det gick väl — men hur många gick inte under, eller framlevde livet i sitt drömland i missär.

Bor du i Gävle, eller har vägarna förbi, så titta in på Joe Hillgården. 

The Preacher and the Slave

Long haired preachers come out ev'ry night,

Try to tell you what's wrong and what's right;

But when asked, how 'bout something to eat,

They will answer with voices so sweet;

  

You will eat, bye and bye,

In that glorious land above the sky;

Work and pray, live on hay,

You'll get pie in the sky when you die.

Något bloggarämne förefaller han inte ha varit. Så här skrev han en gång:

Biografi säger du? Nej, låt oss inte ödelägga bra skrivpapper med sådana dumheter - bara här och nu betyder något för mig. Jag är en världsmedborgare och föddes på en planet som kallas Jorden. Det ställe där jag först såg dagens ljus betyder så lite att det inte behöver kommenteras - jag har inte mycket att säga om mig själv. Jag vill bara säga att jag har gjort det lilla jag kunnat för att föra frihetsflaggan närmare mål.

Och så en hyllnin från en annan politisk aktivist.

Grattis Jenny och Charles-Édouard!

Johanna Maria Lind, 

efter giftermålet Jenny Lind-Goldschmidt,

6 oktober 1820 -  2 november 1887  

Råkar du bo i Stockholmstrakten kan du deltaga i fackeltåget och blomsterhyllningen vid statyn av Jenny Lind, som Jenny Lind sällskapet anordnar.

I Edith Unnerstads bok ”Mormorsresan” finns faktiskt Jenny Lind med på hörn.

 Charles-Édouard Jeanneret

(Le Corbusier)

6 oktober 1887 – 27 augusti 1965

Foto av Weissenhof Estate

från Peter Gössels bok

"the Taschen book Le Corbusier"

Allt är inte vad det synes vara

Central Park, 1934

Carl Gustaf Nelson

 Jag tror att varenda bok som utspelar sig i New York City, nämner Central Park minst en gång. Så långt innan jag någonsin flanerat, lekt och picknickat i den berömda parken, hade jag gjort mig en bild av den. En bild, som jag senare upptäckte, stämde förvånansvärt väl med verkligheten. Den 3,4 km² stora parken, ser ut som om den alltid legat där, men är faktiskt skapad av människor för över 150 år sedan. Googla om du vill läsa mer om parkens intressanta historia, och vilka aktiviteter som den i dag erbjuder.

 Staircase in Central Park

Frederick Childe Hassam

Jag förstår mer än väl att New Yorkbor älskar sin park, och jag blev lika bestört som mina vänner därstädes, när jag läser att man använder stora mängder Roundup där. Skriv gärna på petitionen som kräver att användningen av detta gift ska sluta!
Vid enn utflykt på nätet, lär jag mig att det är det vanligaste ogräsbekämpningsmedlet även i Sverige — och att firman marknadsför sig som miljövänlig. Jag hittade även en artikel om medlet, som trots att den har några år på nacken är intressant. 

Central Park in Winter

Currier & Ives