Det började med en katastrof,

fortsatte med en sång — gled omärkligt över till ett lapptäcke, varefter den språkliga nyfikenheten tog över.

Det är inte första gången jag fascineras av hur hjärnan, synbarligen på egen hand, leder mig på nya vägar, och till nya kunskaper.

Dagens fundering började alltså med det katastrofala valet — och en gammal sång gjorde sig påmind. Eller rättare sagt bara några rader:

Strange things have happened
That never before
My baby told me
I would have to go
Feel bad this mornin'
Ain't got no home
No use a-worryin'
'Cause the world gone wrong

men en stunds klickande gav mig hela texten, och jag lärde mig att textens upphovsman är okänd, även om man på nätet kan få den uppfattningen att Bob Dyland skrev den. Men redan på 30-talet sjöngs den av The Mississippi Sheiks. 

Det tycks inte finnas någon inspelning där just den gruppen sjunger den sången, men jag fick i alla fall höra hur gossarna lät.

Så råkade jag kasta ett öga i högerspalten — vi vet ju alla hur måna alla nätets algoritmer är att behålla oss i sitt järngrepp, och de har uppenbarligen listat ut vad som intresserar mig — för där fanns den här filmen:


Jag blev otroligt imponerad av hur snabbt kvinnans händer rörde sig, det ser nästan trickfilmat ut, fast det är det inte!

Nu har algoritmerna kopplat en halvnelson, eller kanske rent av en dubbelnelson, på mig, och jag fortsätter lydigt att titta på textila klipp. Då bestämmer sig hjärnan för att det är dags att slå in på den språkliga banan. Efter att ha sytt en söm, använder en kvinna sig av det gamla uttrycket "and Bob's your uncle", jag har aldrig kommit mig för med att undersöka vem den farbrodern var, men eftersom jag har annat att göra, som jag inte vill göra, rådfrågar jag Wikipedia:
..And Bob's your uncle is an expression of unknown origin, that means "and there it is" or "and there you have it." It is commonly used in Great Britain and Commonwealth countries. Typically, someone says it to conclude a set of simple instructions. The meaning is similar to that of the French expression "et voilà!"

"Bob's your uncle" is an exclamation that is used when "everything is all right" and the simple means of obtaining the successful result is explained. For example: "left over right; right over left, and Bob's your uncle – a reef knot." Sometimes the phrase is followed with "and Nellie's your aunt" or "and Fanny's your aunt." It is sometimes elaborately phrased Robert is your mother's brother or similar for comic effect.

Origin
A.J. Langguth and others have suggested that the expression arose after Conservative Prime Minister Robert "Bob" Cecil appointed his nephew Arthur Balfour as Chief Secretary for Ireland in 1887, an act which was apparently both surprising and unpopular. In this sense, the expression also carried a hint of sarcastic envy or resentment, rather like "it's who you know, not what you know" that gets results, or "easy when you know how."


In any case, the meaning has become acknowledging, announcing, or explaining a result or outcome that is achieved more easily than might be imagined.

Och här kommer hela texten till Strange things have happened:

Strange things have happened
That never before
My baby told me
I would have to go

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Feel bad this mornin'
Ain't got no home
No use a-worryin'
'Cause the world gone wrong

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

I told you, baby
Right to your head
If I did leave ya, I would
Have to kill you dead

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

I tried to be lovin'
And treat you mine
But it seems that now, right
Got no love in mind

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

If you have a woman
And she don't be kind
Pray to the good Lord, to
Get her off your mind

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Then, when you've been good, now
Can't do no more
Just tell her kindly
There is the front door

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Pack up my suitcase
Give me my hat
No use to ask me, babe because
I'll never be back

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey because the world's gone wrong.

Hjärnans outgrundliga krumsprång

smuligare kaka får man leta efter,
utmärkt för gäster som inte äter ägg

.
Jag vet, jag har talat om associationer förut — det fascinerar mig hur hjärnan ta'r ledningen och kan förflytta mig i tid och rum.
Kanske inte riktigt varje morgon, men väldigt ofta när jag går efter tidningen, lyfts jag tillbaka till skoltiden — och beroende på årstiden minns jag olika episoder på min skolväg. Vid det här laget har jag ju hunnit så långt i livet att jag har upplevt många fler mornar då jag inte varit på väg till skolan, ändå är jag mentalt på väg till skolan var och varannan dag.

Dagern i ett rum är också något som får hjärnan att fiska upp minnen som jag trodde var förlorade. I dag förstärktes minnet av en smak — vinterljuset i kombination med "spicy matrimonial squares" flyttade mig till ett kök i Winnipeg. En kaka som bakades ofta där och då.
Och så leder ett minne till ett annat, och innan jag vet ordet av så har jag färdats runt halva jordklotet och umgåtts med människor jag inte tänkt på, på år och dag.

Två goda skäl att inte använd åkklipparen

0
1. Den startar inte.
2. De stora ytorna, där den skulle vara bra, är för branta.

Nummer ett borde jag ha åtgärdat för länge se'n. Det vill säga, inte jag men jag borde ringa gossen som kan åtgärda det.
Nummer två är det inte så mycket att göra åt.

Gäller att passa på att klippa gräset medan det är någorlunda torrt, så fast det finns annat att göra och trots att jag inte är i form så ta'r jag itu med nedre planen. Medan jag går där så slår det mig hur samma tankar kommer för mig varje gång jag går efter gräsklipparen. Visst är det är spännande hur den mänskliga hjärnan fungerar – att den fungerar – och många gånger inte alls fungerar – jag har så ofta funderat över vilka banor tankarna ta'r, och varför.
För några år se'n kunde jag inte sätta mig i en av vävstolarna utan att en passage i en Agatha Christie bok kom för mig. Nu har jag glömt vilken bok och vilket stycke – och jag kunde aldrig komma på kopplingen mellan väv och bok. Efter ett tag blev jag naturligtvis medveten om fenomenet och det var inte längre en spontan reaktion.
Minnen som dyker upp utan synbar anledning fascinerar mig – varför kan man mitt i brödbaket komma att tänka på något en lärare sa' i små-klasserna, eller varför kommer man att tänka på någon man inte tänkt på sedan man sågs senast för en halv evighet se'n?

Och varför kan jag inte komma ihåg en så'n enkel sak som att jag ännu inte fått igång min skanner? I går ägnade jag en stund åt att rita en illustration till ett inlägg – bara för att upptäcka att jag inte kunde skanna den!

Bilden är från förra sommaren – jag blev tvungen att be mor ta' en bild av mig i den situationen efter så många av mina vänner och bekanta envisades med att placera mig i det ljuva facket.