Roligt, ett roligt ord

 eftersom det kan betyda så många olika saker — och vi alla tolkar det som vi vill.

Precis som Humpty Dumpty:

”When I use a word, it means just what I choose it to mean — neither more nor less". 

Betydelseförskjutningningen tycks ha skett  under en lång tid. Ända in på 1800-talet önskade man varandra ”rolig morgon” eller en ”rolig natt”.

Vad som sen är roligt kan man diskutera hur länge som helst. Jag tycker att mycket här i livet är roligt — men få saker får mig att skratta, jag hör nog till dem som småkluckar när jag stöter på något roligt. Håller med Isa Quensel som sa:

”Varför envisas alla att kalla det där krafset runt ögonen för skrattrynkor? Så roligt har man väl inte haft!”

 Beträffande Dahlgren så har jag för honom mycken aktning. Han är sedan Bellman dog vår störste, olyckligtvis också vår ende Humorist.

Skriver Esaias Tegnér i ett brev 1826 — jag vet inte om han hade rätt, men ett är säkert, humor förändras med tiden. 

Gårdagens skämt känns ofta avslagna i dag:

Kyssar och Knäckebröd. 
Två ting hafva här i verlden platt ingen välsignelse.  

Kyssar af vackra flickor är det ena och tunnt knäckebröd det an dra . Man får hålla på dermed hela dagen, och blir ändå aldrig mätt.
        ur ” Joujoux. Humoristiskt läse-kabinett (1847)”

Just nu lyssnar jag på radion för man spelar ”Jungfrun under lind”, och småler en aning när jag minns en gång när den spelades, och en äldre dam i bekantskapskretsen, gravallvarligt sa ”fy, så oanständigt”, och fortsatte att bjuda på det hembakade. En kommentar som det nog tog mig en kvarts sekund att förstå.

Man behöver aldrig riskera att få det långroligt, när man är omgiven av böcker så jag plockar fram Barbro Lindgrens ”Det är roligt veta bäst”, en bok där roligheterna duggar tätt. Kanske tycker jag att det mesta är roligt därför att det bekräftar mina synpunkter på sånt också jag retat mig på:

”Det här med Posten går inte att komma över. Vad är det för jubelidiot som kom på tanken att lägga ned något så bra?”

Jag vet inte hur många gånger jag kommit dragandes med Dorothy Sayers här på bloggen — och nu gör jag det igen eftersom hon förmår att pigga upp mig som ingen annan.

Artemis Ward (Charles Farrar Browne) är en annan av mina husgudar, hans Samlade arbeten finns hos Litteraturbanken.

Det var han som sa:

”I’m not a politician and my other habits air good.”

en annan författare som fått en lättåtkomlig plats i bokhyllan är 

Ogden Nash. Tyvärr en svåröversättbar man med sin fonetiska stavning och sitt radikala sätt att förändra ord, för att få till ett rim.

THE OCTOPUS

Tell me, O Octopus, I begs.

Is those things arms or is they legs?

I marvel at thee. Octopus;

If I were thou, I’d call me Us.

THE EEL

I don’t mind eels

Except as meals.

And the way they feels.

 Roligt är veckans givna ord, från Klimakteriehäxan.