kostymerad tjomme

 

KLÄDFRÅGAN

Lapp på lapp på lapp 
hade mina trasiga böxer 
då jag gick i andra folk. 
Men jag fick en kostym 
på våren av landsfiskalen,
som inte bar svärdet förgäves . 
Han hade en doter som gick 
i samma klass, Margareta,
med ett hjärta av gull 
och en liten råttsvans på ryggen.
Så fick jag i fjol ett par byxor, 
ylle, modell Knickerbocker.
— Hej godsägarn, sa en tjomme 
på Mästersamuelsgatan. 

ur ”Kistebrev”
av Emil Hagström 


Det händer ofta att jag tar ord för givna, gamla ord, nya ord och så en del slang.
Tjomme har jag, utan att tänka efter, trott vara slang. Men så upptäcker jag att det  funnits i svenskan åtminstone sedan på 1860-talet (även om jag inte hittar några exempel äldre än 100 år).
NE säger att det är en försvenskning av engelskans chum, och förmodligen en förkortning av chamber fellow.

Chum i sin tur är knappast ett ord man använder sig av längre.