Scarecrow and Two Hares
Denham Jordan
Knutsdagen år 1868 på Ulriksberg.
Nu är julen slutad med kalas och ståt,
De fick följas åt.
Kära vänner gråt;
På hvart kafferep man gjort en säker knut, Ölet, grisarne — ja allt är slut.
Derför vi kommit att vefva
Slutmelodien på vårt positiv,
Derför pass på nu att lefva,
Än fins en gnista af muntert lif.
Snart får man sig mer ej öfverlasta,
Man får basta
Nu med fasta;
Killeleken kommer på en dammig hylla,
Klädd i saknadens svarta tyll.
Nu får man spara på fracken,
Hänga den stackarn på rostig spik,
Sucka man får efter knacken,
Snart kan magistern ej mer bli rik.
Snart man alla toddyglasen sätter in
I ett skåp på vind,
Och en säker grind
Sättes sen med hänglås för vinkällaren — Stackars hvarje Bacchi vän.
Snart får man suga på tassen,
Drömma om tutingar och brylå,
Ej mer skära pipor i vassen,
På kaffet man kan ej en cognak få.
Dock är det ej värdt att gå och sörja
För så’n smörja,
Vi ska’ börja
Nu att utfundera andra nöjen,
Som kan skänka löjen.
Ej är det värdt att sig pläga
Blott med att sakna de flydda dar,
Nej! Fröken Gyllenboga
Och preferensen vi än ha övar.
Nu vi kommit hit att musicera,
Inkassera,
Gratulera,
Ty jag tror, om orätt ej jag minnes,
Att en Knut här finnes.
Honom båd’ jag och kamraten
Önska god helsa och frisk aptit,
Må han snart bli potentaten,
Som Rotschild ej sviker i minsta bit.
Må förvaltaren fortuna muta
Med valuta
Och ej pruta,
Må han sedan hissa Morafanan
Uppå kägelbanan.
Må vi få samlas som gäster
Både från söder och norrifrån
Uppå små trefliga fester
Och dricka små tutingar i bersån .
Nu så har jag sjungit ut min visa,
Må ni prisa,
Köp min visa.
Till patron Sundin nu vägen bärer,
Der ska’ vi ge concerter.
Nu ska’ vi vefva och hurra,
Hurra för julen i lustigt fläng.
Snart få ej torndyflar surra,
Slutad är balen, sjung-dudeli-däng .
richard bergsten
(om vilken jag inte hittar några uppgifter)
Det är ont om knutgubbar på nätet — både i text och bild — kanske inte så underligt eftersom traditionen bara fortlever på några få platser.
Jag har skrivit om denna tradition några gånger, och då använt de få bilder som jag hittade. Gubbarna tillverkades ofta på samma vis som fågelskrämmor, varför en sådan får illustrera dagens inlägg.
”Sucka man får efter knacken,”
står det i andra versen, det får mig att tänka på en episod som tilldrog sig på 30-talet i sista ring i Karlstads läroverk.
Klassen läste högt från en engelsk text när ordet bowler dök upp — den läsande gossen hade ingen aning om vad det var, trots att den unge läraren gjorde sitt bästa att förklara, på engelska vad ordet betydde. Till slut gav han upp och sa på klingande värmländska ”en tocken där knock”. (Att stava på värmländska är inte helt enkelt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar